En statsrådsartikel med luckor

Samhället har svikit – nu lovar vi bättring. Den rubriken andas viss ånger, viss insikt och ger vissa förhoppningar om framtiden. Tre statsråd på Socialdepartementet skriver debattinlägg i Aftonbladet den 8 februari. Budskapet är att vi har en ”fantastisk välfärd” men att det trots allt finns oro i det svenska folkdjupet och därmed behov av reformer. Artikeln erkänner att samhället delvis har svikit men å andra sidan tillhör sådana felsteg en tidigare regerings tillkortakommanden.

Eller?

De tre statsrådens artikel publiceras inför en färd med Stockholms tunnelbana. En markering av hur klyftorna finns kvar mellan folk och stadsdelar. En markering av välfärdspolitikens behov av upprustning. Och samtidigt. En tunnelbaneresa som möts av protester. Det är bland andra Unga Rörelsehindrade som vill markera mot statsråden att försämringarna i personlig assistans slår hårt mot många i dagens Sverige. De upplevelserna av försämrade levnadsvillkor får ingen uppmärksamhet i debattinlägget. Det är illa.

Så är det tyvärr också med funktionshinder- och rättighetsperspektiven i stort. Det är mycket anmärkningsvärt med tanke på att samma departement nu bereder förslag till en ny funktionshinderpolitik för Sverige. Ett viktigt underlag i det arbetet är en uppföljning av de gångna årens politik. Den beskriver på olika områden hur välfärd och trygghet behöver förbättras. Den pekar på den högre arbetslösheten och den sämre hälsan hos personer med funktionsnedsättning. Den redovisar bristerna i skolan som ofta drabbar elever med funktionsnedsättning som inte får det stöd som krävs. Listan kan göras betydligt längre än så.

Det vore befriande med ett nytt debattinlägg som erkänner att politiken aldrig kan leda till ett hållbart samhälle om stora grupper av befolkningen saknas i problembeskrivningar, reformlistor och inte minst när man gör budgetförstärkningar. Hållbart blir det bara om vi garanterar lika rättigheter för alla i landet, när vi gör rätt från början och inte väntar med insatser tills ännu högre kostnader uppstår . Ska politiken blir hållbar på riktigt kräver det att , som Agenda 2030:s ledord lyder, ”Leaving no one behind ”. Det i sin tur gör det helt nödvändigt med ett tydligt funktionshinder- och rättighetsperspektiv integrerat i alla politikområden.

Visst har samhället svikit! Men hur ser den konkreta planen ut för bättring? För alla!

Ett helt hus fullt med mänskliga rättigheter

palais wilson
Palais Wilson i Genève byggdes 1873-75 och var från början Hôtel National. Uppkallad efter USA-presidenten Woodrow Wilson hade byggnaden under många år en rad olika funktioner med bland annat myndigheter på plats, återgick till att bli hotell, genomgick ett trist förfall men så i upprustat tillstånd, åren 1993 till 1998, blev Palais Wilson vad det är idag: Högkvarter för FN:s arbete med mänskliga rättigheter i den schweiziska staden.

Om det är ett helt hus – eller palats – fyllt av olika aktiviteter för att stärka de svenska mänskliga rättigheterna som nu är på gång är inte känt. Men på gång är dock en svensk och från regeringen oberoende MR-institution. Det är i alla fall vad regeringen skriver i sin nyligen presenterade strategi om det nationella arbetet med MR-frågorna som fått formen av en skrivelse till riksdagen. ”En eventuell fortsatt  beredning av frågan om inrättandet av en institution för mänskliga rättigheter, med  riksdagen som huvudman, helt ankommer på riksdagen själv”. Det är det formellt korrekta. Man kan om man vill och önskar utgå från att det i det ”tysta” finns en deal mellan parlament och regering om att så faktiskt blir fallet.

Vi är många som önskar oss en oberoende granskare av de mänskliga rättigheter som förr oftast var en begrepp som användes när man talade om andra och gärna fattigare länder. Diktaturer, kanske. Det var som att det fanns ett medfött tankemönster om ”här är allt så bra”. Därför hade vi inte något behov av att granska hur det ser ut i Sverige med rättigheterna och dess förverkligande. Men tiderna förändras och att det brister med rättigheter och att det finns åtskilligt att göra för att förbättra för människor kan många vittna om. Det kunde också FN i sin granskningsrapport till Sverige om hur arbetet går här med förverkligande av FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Ett nätverk inom civilsamhället som är engagerade i MR-frågor skrev i våras ett brev till Riksdagen. Där erbjuds Konstitutionsutskottet som ansvarar för frågan en dialog med civilsamhället och att få ta del av civilsamhällets värdefulla kompetenser. I brevet skriver man:

”Utformningen av den viktiga MR-institutionen ser vi som central i det nationella MR- arbetet. För att den nya institutionen ska bli effektiv måste den  ges tillräckliga finansiella och personella resurser, ett brett mandat grundat i Sveriges människorättsåtaganden, ett tydligt oberoende skyddat i lagstiftning, samt möjlighet att verka både granskande och främjande.”

Det finns alltså förhoppningar och förväntningar på den nya MR-aktören i Sverige. Det gäller självklart också från aktiva i funktionshinderrörelsen. Där handlar det förstås om befogade krav på positiva samhällsförändringar som förbättrar människors levnadsvillkor! Det handlar också om att Sverige gör det Sverige har lovat när man ratificerade konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, CRPD, och där också artikel 33: ”Att inrätta en oberoende ”mekanism” som ska främja, skydda och övervaka genomförandet av konventionen”.

Mot den bakgrunden är det angeläget att den där ”mekanismen” som nu är på gång, den oberoende MR-institutionen, som enligt regeringens skrivelse ska ”främja och skydda” mänskliga rättigheter får en styrka och samlad kompetens som gör att den också kan ”främja, skydda och övervaka” de rättigheter som personer med funktionsnedsättning ska garanteras enligt FN-konventionen CRPD. Åtagandet har funnits alltsedan FN-konventionen ratificerades. Därefter har riksdagen lagt fast ett MR-mål för Sverige som ska säkerställa full respekt för internationella åtaganden. ”Sveriges  internationella åtaganden efterlevs i alla delar av landet, i alla delar av offentlig sektor och såväl nationellt som regionalt och kommunalt som det står i MR-skrivelsen.

Genève har sitt Palais Wilson. Möjligen får lämplig svensk lokaliseringsplats sitt motsvarande nav eller högkvarter för en MR-institution där arbetet med mänskliga rättigheter får kraft, näring och kunskaper.  Palats eller inte – det är en mycket angelägen sak för Sverige.

FN-dagen 2016 värd att fira!

FNS målmaria fncrpd bild

Tre bilder som var och ett får ge en illustration om varför årets FN-dag, idag den 24 oktober, är viktig för Lika Unika. Bilderna visar FN:s utvecklingsmål i Agenda 2030, Lika Unikas ordförande Maria Johansson som talar i FN-högkvarteret i New York sommaren 2016 och så en bild som symboliserar CRPD, FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

”Lika Unika är en federation som vill öka respekten för mänskliga rättigheter i svensk politik, att alla ska få delta och bidra i samhället. Vår vision är att alla människor ska ses som de resurser de är.  Lika Unika verkar för mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning, i olika sammanhang utifrån mänskliga rättigheter och ett funktionshinderperspektiv”. Det är tveklöst så att FN:s olika konventioner, beslut och engagemang som rör mänskliga rättigheter förbättrar  möjligheterna att stärka människors rättigheter. Det gäller, precis som utvecklingsmålen i Agenda 2030, lika mycket för Sverige som för andra länder.

Sverige har ställt sig bakom en rad FN-konventioner som ska säkra rättigheter exempelvis Barnkonventionen , FN:s kvinnokonvention och CRPD; FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Att man sluter upp bakom en internationell konvention ska förstås göras för att man vill stå upp för de värderingar och de rättigheter som konventionen ger uttryck för. Men att ratificera FN-konventioner får inte handla om internationell plakatpolitik utan måste vara tydliga åtaganden för att inte minst på hemmaplan göra praktiskt politik för att stärka rättigheter. Både på nationell och regional/lokal nivå…

Sverige har en historia av internationellt engagemang i MR-arbete. Sverige har nu plats i säkerhetsrådet. Det ställer också krav på att vi på hemmaplan agerar som goda exempel och föredömen. Annars försvagas rösten internationellt. En svensk underskrift av en FN-konvention handlar också om att ge sig själv en politisk att-göra-lista därför att politiken har ambitioner också här hemma. Därför måste Sverige ta allvarligare på de resultat som kommer ut från exempelvis FN:s granskningar av hur vi lever upp till FN-konventioner. FN:s kommitté som arbetar med CRPD gav våren 2014 konkreta rekommendationer till Sverige. Det är två och ett halvt år sedan och även om det i en del fall finns hänvisningar till FN:s rapport så saknas ändå system med tidsplanering och budgethänsyn av hur Sverige hanterar de brister i mänskliga rättigheter som påtalas av FN-kommittéer. Det gäller säkert fler konventioner…

Och så finns nu FN-mål och deklaration i Agenda 2030….
För funktionshinderrörelsen blev Agenda 2030 en stor framgång. Till skillnad från de tidigare millenniemålen har världssamfundets stater enats om en utvecklingsdagordning som i både i sin deklaration och i konkreta mål och delmål lyfter fram funktionshinderperspektivet, exempelvis när det gäller rätten till utbildning och arbete. Att det var en framgång har också fått den svenska regeringens stöd. I sitt tal inför FNs statspartskonferens i New York om konventionen rättigheter för personer med funktionsnedsättning sa statsrådet Åsa Regnér[1]:

“I truly welcome the clear references in the new agenda 2030 to gender equality and the empowerment of women and girls and the clear references to people with disabilities. This is a break through.

Man får hoppas att det här vägleder arbetet med FN:s mål i Agenda  2030 i Sverige, på alla nivåer. I agendans deklaration talar punkt 23 om att ge egenmakt till människor. De vars behov återspeglas i agendan inbegriper alla barn, ungdomar, personer med funktionsnedsättning…”.

Så kom ett tydligt funktionshinderperspektiv in. Så skrevs detta in också under målen för bland annat utbildning och arbete. Så, hoppas jag på FN-dagen, kommer detta ”genombrott” att avspeglas också i det svenska arbetet när den sittande delegationen lägger förslag, när kommuner och landsting planerar Agenda 2030-insatser, när kraften i civilsamhället visar sig i allt engagemang och när företag, myndigheter och enskilda bidrar till att Sverige lever upp till FN:s mål. FN-dagen är värd att fira!   

[1] http://www.regeringen.se/tal/2016/06/tal-av-asa-regner-vid-statspartsmote-om-funktionshinder-i-new-york/

 

En inkluderande arbetsmarknad där vi ser förmågan?

amarkn dagar

Strax före sommaren presenterade Lika Unika rapporten Se förmågan, bland annat genom en debattartikel i Arbetet. Författaren Jan-Erik Nyberg beskriver läget på arbetsmarknaden utifrån de villkor och svårigheter som personer med funktionsnedsättning ofta har. I rapporten finns några konkreta rekommendationer om hur den mörka bilden kan bli lite ljusare. Ett starkt fokus är parterna på arbetsmarknaden och deras idag ganska kompakta tystnad när det gäller funktionshinderperspektiv och jobben.

Men rapporten och inte minst dess titel har också värderingsmässiga budskap som i grunden handlar om jämlikhet och delaktighet, om att ta tillvara mångfaldens stora kraft och att göra allvar av devisen om allas rätt till delaktighet i samhället. Då behövs också ett skifte i fokus, i rapporten illustrerat med förslaget att avskaffa begreppet nedsatt arbetsförmåga som idag politik och myndigheter nästan alltid använder efter ”funktionsnedsättning”.

Det är den arbetssökandes kompetens, erfarenheter och kunskaper som ska lyftas fram, inte begränsningar. Hur det ser ut med ”arbetsförmågan” avgörs också av vilka arbetsuppgifter det handlar om och om arbetet anpassas till den enskildes förutsättningar. Och ibland handlar hindren i stället om brister i åtgärder när det gäller tillgänglighet, kunskaper om funktionshinder och funktionsnedsättning och kanske till och med om bristande vilja att ta mångfald på allvar. Rapporten har en redogörelse för den norska arbetsmarknadspolitiken och beskriver en motvikt till det individuella begreppet ”nedsatt arbetsförmåga”:

Fyra yttre barriärer försvårar för personer med funktionsnedsättning att komma in på arbetsmarknaden:

* Diskrimineringsbarriären – ogrundade föreställningar om personer med nedsatt funktionsförmåga;
*  Kostnadsbarriären – kan reduceras genom stöd till nödvändiga anpassningar av arbetsplatsen och liknande;
* Produktivitetsbarriären – den ekonomiska risken för den enskilde arbetsgivaren att  anställa någon som kan visa sig ha “nedsatt arbetsförmåga” i sin uppgift kan också mötas med insatser av det allmänna;
* Informations- och attitydbarriären – felaktiga föreställningar om personer med funktionsnedsättning kan vara ett hinder för anställning.

”En välfungerande och inkluderande arbetsmarknad” är namnet på en idékonferens i Stockholm i morgon, fredagen den 30 september 2016. Då anordnar Sveriges Kommuner och Landsting tillsammans med Arbetsförmedlingen sin årliga konferens om jobben. Deltagarlistan till denna första av två består av femton och en tredjedels liggande A4-sidor namn, en bred närvaro från viktiga aktörer från hela landet. Inte minst kommuner, landsting och Arbetsförmedlingen finns på plats, men också regeringen, näringslivet och några företrädare för civilsamhället. (bland andra Lika Unika).

En dag som blir till en kraftsamling för att få fart på jobben och få ned den så nedbrytande arbetslösheten? En dag med tydliga ambitioner att inkludera, ta tillvara mångfald och människors kompetens? Därför en dag med också ett tydligt funktionshinderperspektiv?

Tre programpunkter inger förhoppningar. Det handlar om att ”Tillvarata kompetensen…” hos bland annat personer med funktionsnedsättning. Det handlar om matchningen på arbetsmarknaden. Det handlar om ”Sociala krav i upphandlingar” som i sig har stor potential som dörröppnare till jobb. Inte självklart att just funktionshinderperspektivet kommer med där men i högsta grad rimligt att det gör det, både i form av krav på tillgänglighet och att leverantörer ska ha en viss andel anställda som har funktionsnedsättning. En fjärde punkt tar upp sociala företag som vägen för jobb för personer med funktionsnedsättning.

Det är mycket rimligt att också den inledande genomgången av arbetsmarknadsläget och av ”aktuella utmaningar” för arbetsmarknadspolitiken belyser den fjärdedel av Arbetsförmedlingens inskrivna som är arbetslösa, arbetssökande och har en funktionsnedsättning. Som framgår av den utvärdering av funktionshinderspolitiken 2011-2016 som Myndigheten för delaktighet har gjort är arbetslösheten högre bland personer med funktionsnedsättning.

För dem med ”nedsatt arbetsförmåga” är den 12,8%, utan detta 7,3 % och för övriga 5,1%. MFD anger att det finns en tendens till ökning av arbetslösheten hos den som har en ”nedsatt arbetsförmåga”. Så kallade svaga grupper, inbegripet personer med funktionsnedsättning, ställs allt längre från arbetsmarknaden framhåller man, inte minst vad gäller möjligheten till ett osubventionerat jobb.

Över morgonens konferens sveper förhoppningsvis in en ”Se förmågan”-vind som inspirerar och ger kraft att förändra och göra allvar av vackra politiska ord om ”arbete till alla” och ”EUs lägsta arbetslöshet”. Men inte minst är konferensen en bred samling av anställda i kommuner och landsting som idag sysselsätter nära en miljon anställda. Skulle de i sin roll som arbetsgivare visa vägen, gå före och anställa fler med funktionsnedsättning i sina ordinarie verksamheter så skulle det ha mycket stor betydelse på sysselsättningen. Där är kanske inte ”idékonferens” den avgörande insatsen utan att i praktiskt och faktisk mening anställa och utifrån en bestämd plan om mångfald alla arbetsplatser.

Eller med ord lånade av Heléne Fritzon, ordförande i SKLs förhandlingsdelegation som intervjuades för en tid sedan i en Dagens Samhälle-bilaga från Lika Unika och DHR:

Det behövs fler tydliga politiska ställningstaganden i kommuner och landsting. Det finns kommuner och landsting där det saknas politiska beslut eller riktlinjer som ökar möjligheterna för  personer med funktionsnedsättning  att bli anställda – detta måste förändras.

Så rätt. Gör så!

FN-målen Agenda 2030 – en chans vi inte får missa!

FNS mål

I september 2015 fastställde FN de nya utvecklingsmål – Agenda 2030 – som tar vid där ”Millennie-målen” slutade och således gäller från 2016. Målen är universella och gäller alla länder. De omfattar tre hållbarhetsdimensioner – den sociala, ekonomiska och miljömässiga. De har den övergripande och mycket förpliktigande principen ”Leave no one behind”.

När Sverige och de andra FN-staterna beslutade om Agenda 2030 fanns i beslutet något mycket angeläget: En signal från FN till medlemsstaterna inför deras arbete med att förverkliga agendan. Ett tydligt funktionshinderperspektiv togs in i både deklarationen och i mål/delmål. Personer med funktionsnedsättning måste inkluderas på allvar i Agenda 2030-arbetet var FNs markering.

I deklarationen till Agenda 2030 finns punkt 23 som den Internationella funktionshinderrörelsen i form av IDA lyfter fram som särskilt viktig för agendan. ”Människor som är sårbara måste ges egenmakt”. Personer med funktionsnedsättning tillhör de vars behov återspeglas i agendan och som måste inkluderas. Målen om utbildning och om arbete är två av flera där FN-signalen går igen: Lämna ingen utanför! Ta med ett tydligt funktionshinderperspektiv när ni arbetar med Agenda 2030.

Vad är då att ta med ett ”funktionshinderperspektiv”? Och vad innebär det att inte göra det? När Myndigheten för delaktighet beskriver det innebär det att man ”ska verka för att samhället redan från början utformas så att alla kan delta och att befintliga hinder för delaktighet systematiskt undanröjs.  Det handlar i första hand om att skapa generella lösningar i samhället”.

Eller så är det möjligen att i allt man gör som samhällsplanerare och beslutsfattare verkligen utgå från att vi människor är olika, består av en mångfald men har lika rättigheter och värde. Funktionsnedsättning är något som är en del av den mänskliga mångfalden. Det betyder att avsaknad av funktionshinderperspektiv inte tar hänsyn till alla, bortser från vissa. Det kan leda till (fortsatt) utestängning, kanske omöjliggöra delaktighet. Här var ju Agenda 2030-devisen den motsatta: ”Leave no one behind”.

Just nu planeras runt om i Sverige hur statliga myndigheter, kommuner, landsting, regioner, kommuner, civilsamhälle och andra ska arbeta med Agenda 2030. Myndigheterna har gett underlag till regeringen, en särskild delegation har tillsatts och den svenska regeringen har i en skrivelse till riksdagen redovisat sina planer för arbetet med Agenda 2030.

Jag hoppas att svenska myndigheter, den nu hårt arbetande delegationen, kommuner och landsting, företag och civilsamhälle tar fasta på FN-beslutets signaler. FN ersatte tystnaden, som inte sällan råder när det gäller funktionshinderperspektivet, genom att stärka sina mål och sin deklaration. Alla skulle med, ingen lämnas efter. Sverige bidrog till detta genom sin röst i FN. Det föranledde statsrådet Åsa Regnér att i ett tal inför FNs statspartsmöte i New York om FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning markera:

I truly welcome the clear references in the new agenda 2030 to gender equality and the empowerment of women and girls and the clear references to people with disabilities.
This is a break through.

Arbetet med FNs globala mål, Agenda 2030, är långsiktigt och brett. Det kommer att engagera och har verkligen goda förutsättningar att påverka samhället och människors vardag i positiv riktning. Just därför behövs funktionshinderperspektiv på alla nivåer och i alla verksamheter. Redan från början. I morgon, den 21 september 2016, är det sista dagen för våra folkvalda riksdagsledamöter att lägga motioner med anledning av regeringens skrivelse om Agenda 2030-arbetet i Sverige. Jag hoppas att många av riksdagens ledamöter engagerar sig. 

Här är en bra checklista för jobben, Annie Lööf!

annie och checklista

Bild på Centerledaren Annie Lööf (klipp från DN) och bild på funktionshinderrörelsens checklista om jobben

Det tillhör sannerligen inte vardagen att svenska partiledare lyfter fram det så viktiga funktionshinderperspektivet. Och det händer alltför sällan i debatten om jobben trots den högre arbetslösheten hos personer med funktionsnedsättning. Tystnaden blir ännu mer obegriplig om man ser till de åtaganden Sverige har som ratificerande stat av FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, CRPD, där rätten till arbete är central.

Mot den bakgrunden är det intressant att läsa debattinlägget av Centerpartiets Annie Lööf i dagens DN. ”Tillsätt kriskommission för arbetsmarknadsreformer” är rubriken och i texten lyfter centerledaren fram personer med funktionsnedsättning där hon skriver att ”Personer med en funktionsnedsättning har nästan 70 procent högre arbetslöshet än andra”.

Så långt är det utmärkt, när det gäller det första, viktiga steget att beskriva verkligheten och samhällsproblemen som de ser ut. Men det krävs mer när det sedan kommer till de konkreta förslagen. Partiet tar retorikens tretal i förslagsställandet med tre utpekade åtgärder: Ökad trygghet, anpassa regelverken till småföretag och ”sänkta trösklar”.

Ska rätten till arbete tillförsäkras också de många arbetslösa som har en funktionsnedsättning behövs mer än så. Därför tar Lika Unika-bloggen gärna det här tillfället till att tipsa om den checklista för jobbpolitiken som Lika Unika, Handikappförbunden och NUFT, ”Unga för tillgänglighet”, lämnade över till regeringen och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson vid regeringens Funktionshinderdelegation den 23 november 2015.

Checklistan tar upp tio olika områden som funktionshinderrörelsen bedömer som mycket viktiga om rätten till arbete ska gälla alla i Sverige. Det handlar bland annat om att offentliga arbetsgivare ska vara förebilder i att anställa personer med funktionsnedsättning, att begreppet ”nedsatt arbetsförmåga” skrotas och om att verkligen korta tiden på Arbetsförmedlingen för att få en så kallad funktionshinderskod som ger rätt till förmedlingens stöd.

Centerledarens utspel idag tar upp ett välkommet, nästan bortglömt men oerhört viktigt perspektiv i jobbdebatten. Det är också helt nödvändigt om de höga mål som våra partier talar om när det gäller jobben ska kunna uppnås. Annie Lööfs förslag till kriskommission för arbetsmarknadsreformer kan stärkas om den tilltänkta kommissionen använder sig av funktionshinderrörelsens checklista för jobben. Det gäller en fråga som berör väldigt många människors levnadsvillkor: Rätten till arbete.

Ett enormt fokus på ett samhälle tillgängligt för alla?

Dåvarande torsdagsaktionen med budskapet bristande tillgänglighet är diskriminering utanför regeringens tillfälliga sammanträdeslokal i Visby

Dåvarande torsdagsaktionen med budskapet bristande tillgänglighet är diskriminering utanför regeringens tillfälliga sammanträdeslokal i Visby 2013.

För den som vill samhällsförändringen gäller det ibland att vara på hugget. Det är inte alltid som beslutsfattarna är med på tåget och beredda till initiativ. Men en väg ur politikens tvekan, tydliga nej eller ”vänta och se” till kloka förslag dyker ibland upp när det levereras citat från offentliga talarstolar. Det gäller att ha förmågan att se ljus i tunnlarna, hur svagt detta sken än må vara.

Ett exempel från gårdagens frågestund i riksdagen: (Läs protokollet här) Liberalernas Bengt Eliasson ställde en fråga till regeringen, i skepnad av Mikael Damberg, om man var beredd att ta ett större politiskt ledarskap för att myndigheter blir tillgängliga genom att skriva in tillgänglighet som tydliga uppdrag i regleringsbreven. Svaret från statsrådet blev trevande och här var Damberg ovillig att ha synpunkter på hur andra departements regleringsbrev ska utformas.

I en följdfråga pekade Bengt Eliasson på läget och bristerna hos många myndigheter. Han påminde här om den enkät från Myndigheten för delaktighet som varje år besvaras av myndigheter.

”22 procent av myndigheterna har backat 1 eller 2 poäng när det gäller tillgänglighetsarbetet. 37 procent står stilla, och det är fortfarande bara nio av de 257 som uppfyller kriterierna”.

Här vände Mikael Damberg från tveksamhet om regleringsbrev till en mer tydlig linje. Det blev, som han uttryckte det, ”något enklare för mig att hantera.”

”Den här regeringen sätter ett enormt fokus på att skapa ett samhälle som är till för alla. Tillgänglighetsfrågorna är en av de viktiga delarna. Där har regeringen tagit flera initiativ, och vi kommer att fortsätta göra det. Jag hoppas att vi kan göra det i brett politiskt samförstånd.”

Enormt fokus. Viktiga delar. Samhälle till för alla. Fler initiativ. Politiskt samförstånd. Kan ett åtagande att återkomma med konkreta politiska förslag som blir lagar och som sen ger samhällsförändringar i positiv riktning bli mer tydligt än så? Det är i så fall utmärkt. Det behövs mycket av den varan om de brister i tillgängligheten som människor möter dagligen ska kunna åtgärdas. Möjligen ska man hålla inne med jublet och applåderna ett tag. Vi vill ju faktiskt se förslagen först!

Ljudinspelning av frågan under riksdagens frågestund den 3 mars 2016. Har du problem att få ljudfilen att starta? Se och lyssna till frågestunden på riksdagens hemsida / webbtv.

Bruten bloggtystnad och en förklaring

likaunika-blogg-header

Så, sent omsider, ett första blogginlägg år 2016. Det fordrar en förklaring. Varje tystnad som lägger sig över frågor som handlar om mänskliga rättigheter och hur de ska stärkas för personer med funktionsnedsättning är olycklig, så också om bloggtexter uteblir.

I det här fallet finns det förklaringar som nog är acceptabla och en huvudanledning är tid.
Lika Unika har under en tid haft ett riktigt högtryck när det gäller andra skrivuppgifter. Vår förhoppning är att vi nu kan återgå till ett bättre flöde på bloggen och berätta om vad som händer och kanske minst lika viktigt om vad som borde hända i politiken men dessvärre inte händer. Och kanske framför allt hur Lika Unika ser på frågorna. Det handlar under detta år inte minst om den funktionshinderpolitik som ska sjösättas och gälla från 2017.

Här är länkar till några skrivelser som till en del har tagit tiden i anspråk och därmed prioriterats före nya bloggposter.

* 2017 ska en ny funktionshinderpolitik gälla för Sverige. 
I en skrivelse till Myndigheten för delaktighet som har uppdrag att arbeta med den nya strategin har Lika Unika lagt fram en rad förslag för att få en mer offensiv funktionshinderpolitik. Just nu arbetar Myndigheten för delaktighet med underlag till regeringen som ska lämnas till halvårsskiftet. Från 2017 är tanken att en ny politisk inriktning ska ersätta den nuvarande strategin.

FN-konventionen måste vara grunden i denna ”post-strategi”, tillsammans med FN:s Agenda 2030-mål. Sverige ska leva efter riksdagsmålet som antogs i december 2015 om full respekt för internationella åtaganden. Paradigmskiftet ”Från patient till medborgare” måste bli verklighet. Skillnader mellan kommunerna måste minska och alla myndigheter måste arbeta aktivt med funktionshinderpolitiken. Det är några punkter i Lika Unikas förslag. Läs mer om skrivelsen och Lika Unikas förslag här.

* En ny skrivelse om arbetet med mänskliga rättigheter i Sverige
I oktober 2015 ordnade Kulturdepartementet ett möte med civilsamhällets organisationer om den MR-skrivelse som ska ta upp det samlade arbetet med mänskliga rättigheter i Sverige. Samtidigt bad man om synpunkter som underlag inför den skrivelsen och som skulle vara departementet tillhanda vid årsskiftet. Lika Unika har skickat in en rad förslag till departementet som du kan ta del av på vår hemsida under ”remissvar”.  Regeringen anger i sin propositionsförteckning för våren att skrivelsen om mänskliga rättigheter kommer till riksdagen i maj.

I skrivelsen tar Lika Unika upp en rad frågor som vi tror är angelägna för att stärka rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. Visa viljan till ett verkligt paradigmskifte ”Från patient till medborgare” genom att flytta ansvaret för funktionshinderpolitiken till det departement som har hand om MR-frågor. Ta FN:s rekommendationer om brister i rättigheterna för personer med funktionsnedsättning på allvar. Dessa kom våren 2014 men fortfarande saknar vi ”att göra-listan” och budget för att komma tillrätta med bristerna! Rättigheter gäller alla i Sverige, även om vi har ett långtgående kommunalt självstyre. När man nu ser över kommunallagen borde kommunernas skyldighet att följa FN-konventioner arbetas in i den lagen. Och Lika Unika har självklart med ett långt stycke om den så angelägna MR-institutionen…

* Sverige ska äntligen få en oberoende MR-institution!
Det utlovade regeringen förra sommaren på DN Debatt. Nu handlar det om att formera den viktiga institutionen, något som riksdagens Konstitutionsutskott kommer att ansvara för. Tillsammans med övriga MR-aktiva organisationer i civilsamhället arbetar Lika Unika nu för att få en dialog med riksdagen om den nya MR-institutionen, bland annat genom ett seminarium senare i vår. Läs mer om Lika Unikas syn på MR-institutionen på vår hemsida. (klicka här)

* Nya mått för att mäta livskvalitet
En rad kartläggningar visar att personer med funktionsnedsättning många gånger har sämre levnadsvillkor än andra. Därför är funktionshinderperspektivet så viktigt att ha med när staten nu utvecklar alternativa sätt till BNP för att mäta livskvalitet. Det skrev Lika Unika med en rad exemplifieringar som svar på Finansdepartementets remiss ”Får vi det bättre”. Läs mer på hemsidan under remissvar.

* Ett reviderat Lika Unika-program för jobben (”Banbrytarprogrammet”)
Sedan bildandet av Lika Unika har federationen vid sidan av mänskliga rättigheter och FN-konventionen haft ett starkt fokus på frågor om arbete. ”Banbrytarprogrammet” är grunden för detta och handlar om att föreslå lösningar som kan bryta barriärer, få arbetsgivare att bli ”banbrytare” när det gäller att anställa personer med funktionsnedsättning och om det särskilda ansvar att vara förebilder som offentliga arbetsgivare har. Läs Lika Unikas uppdaterade program för jobben på vår hemsida.

Några fler skrivelser:
* Funktionshinderperspektiv när Sveriges arbete med FN:s kvinnokonvention CEDAW granskas
Länk till alternativrapporten där Lika Unika är en av undertecknarna.

* Funktionshinderperspektiv när Sveriges arbete med med FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter CCPR granskas. Lika Unika skrev ett inspel till det MR-nätverk som jobbat fram en alternativrapport.

* En ”Tillgänglighetslag” i EU som sätter press på Sverige?
EU-kommissonen har lagt förslag om ett direktiv som gäller varor och tjänster som Lika Unika hoppas blir en press på Sverige att öka tempot i tillgänglighetsarbetet. Läs remissvaret till EU-kommissionen på vår hemsida.

3 december – #ADay4All

3 dec”Together with persons with disabilities, we can move our world forward by leaving no one behind.”
FNs Generalsekreterare Ban Ki-moon i ett FNs generalsekreterare pressuttalande inför den Internationella Funktionshinderdagen den 3 december

Den Internationella Funktionshinderdagen uppmärksammas varje år sedan 1992 då FN:s Generalförsamling antog resolution 47/3 om dagen. Syftet var att främja förståelse för frågor om funktionsnedsättning och för att mobilisera stöd för ”värdighet, rättigheter och välbefinnande för personer med funktionsnedsättning”. Dagen proklamerades också för att medverka till ökad medvetenhet om det positiva i att integrera personer med funktionsnedsättning i alla delar av det politiska, sociala, ekonomiska och kulturella livet i samhället.

I Sverige uppmärksammas dagen på flera sätt, både nationellt och lokalt i landet. Från Lika Unikas sida återkommer vi med ett utspel under denna dag för att markera hur viktig dagen är. Ett seminarium arrangeras av Handikappförbunden med föredrag och paneldiskussion.

På FN-nivå lanseras inför dagen en särskild loga och slogan. ”A Day for All”. Här är organisatörernas upprop i fulltext  (Engelska) Länk till hemsida: ”A day for all” )

This December 3, we come together to join persons with disabilities around the world in celebration of A Day for All. We take this opportunity to highlight how far we have come in recognizing persons with disabilities as just another manifestation of diversity in our communities, and to stand in support of a society that embraces that diversity, in all its forms and shapes.

There is plenty to celebrate and be proud of: since the first International December 3rd celebration in 1992, persons with disabilities have gained recognition of their rights by States across the globe, and with them, of their rightful place in society. But there is still much work ahead of us to turn those legal rights into a true revolution, in which diversity is fully embraced and lived. Therein lies one of our most precious social assets as a global community, one which can make our institutions more inclusive and democratic, and our societies more prosperous.

So let’s come together this day, to acknowledge the achievements and contributions of persons with disabilities to our families, workplaces, schools and communities. This day let’s also reaffirm our commitment to embrace diversity in our lives. This is truly a DAY FOR ALL, to celebrate and welcome persons with disabilities as part of our wonderful human diversity.

Dags att pressa Löfven om jobb och funktionsnedsättning!

löfven1-179x300Idag är det statsministerns frågestund i riksdagen. Stefan Löfven ska under en timmes tid besvara frågor från riksdagsledamöter. En inte alltför vågad gissning är att i alla fall något kommer upp om regeringens jobbpolitik och kanske om målet att pressa ner arbetslösheten till Europas lägsta.

Samme Stefan Löfven, då i opposition, som idag står i riksdagens talarstol blev ”smygfotograferad” av Lika Unika för 2,5 år sedan. Platsen var också då riksdagen och ett seminarium om hjälpmedel. Löfven bläddrade i Lika Unikas ”Banbrytarprogram” om jobben och vi tyckte att det vara mycket värdefullt. Men frågan är om Löfven och därefter den regering han leder tog till sig av idéerna?

Den som idag jämför hur verkligheten ser ut, hur den politiska debatten låter och hur regeringens konkreta politik för jobben ser ut inser att det här finns stora brister! Arbetslösheten hos personer med funktionsnedsättning är hög, Var fjärde inskriven vid Arbetsförmedlingen har en funktionsnedsättning. Människor som skulle kunna göra viktiga insatser på arbetsmarknaden ställs utanför och får inte chansen, trots att deras kompetens behövs. Samtidigt talar politiken nästan tyst om detta.

Det borde kunna erkännas som en självklar sanning: Den som inte tar med funktionshinder-perspektiven i jobbpolitiken kommer att misslyckas. Den som bortser från en så stor andel arbetslösa i sin politik kommer inte att klara mål om ”Europas lägsta arbetslöshet”: Den som tror att ”Samhall” och ”lönestöd” är tillräcklig politik mot arbetslösheten har i praktiken en mycket svag politik som inte bryter de barriärer av diskriminering, förutfattade meningar och kompetensbrister som idag ställer människor utanför arbetsmarknaden.

Det vore utmärkt om statsminister Stefan Löfven idag fick berätta om en mer heltäckande arbetsmarknadspolitik där också personer med funktionsnedsättning inkluderas på ett seriöst sätt. De vore utmärkt om regeringen inte deklarerade sig som enbart ”feministisk” utan också som en regeringen med ambitioner att vara föredöme genom att anställa fler med funktionsnedsättning i myndigheter, stat, kommun och landsting. Det vore oerhört viktigt om Löfvens läsning av vårt Banbrytarprogram hade gett inspiration och insikter som sen översattes till konkreta politiska förslag och åtgärder. Får vi de beskeden idag?