månadsarkiv: april 2013

888 dagar och hotande bakslag för tillgängligheten

888Det stod 888 på gårdagens flygblad. Torsdagsaktionen fanns som vanligt på plats utanför Rosenbad och hälsade statsråden välkomna till jobbet. Just den här dagen fanns ytterligare en organisation, Afasiförbundet, på plats som deltagare i aktionen. Vid det här laget är kravet välkänt i regeringskretsen: Brister i tillgänglighet utestänger och är diskriminerande. Det måste slås fast i lagen.

Det behövs göras mycket mer för att öka tillgängligheten och ge alla förutsättningar att leva och verka i samhället. Åtgärdas inte bristerna måste det ses som en diskrimineringsfråga. Därför är kravet på förstärkning i diskrimineringslagen om tillgänglighetsbrister så viktigt. Det är det för Torsdagsaktionen men också för majoriteten av ledamöterna i Sveriges riksdag. Den som tog sig från torsdagens morgon utanför Rosenbad till torsdagens eftermiddag i riksdagshuset på andra sidan Strömmen kunde höra en frågestund där en av de deltagande statsråden råkade vara Erik Ullenhag, ansvarig för diskrimineringsfrågorna. Han fick frågan av Vänsterpartiets Eva Olofsson:

”Därför undrar jag när vi i Sverige får ett lagförslag om att bristande tillgänglighet är diskriminering, på samma sätt som man har i Norge”

Erik Ullenhags svar känns igen sedan länge: Det korta svaret är att vi bereder frågan i Regeringskansliet”. Men också en markering att han egentligen själv vill ha lagen.

”Från min sida jobbar vi med att bereda frågan ifall bristande tillgänglighet är diskriminering. Det är ett arbete som pågår. Min ambition är att vi ska nå fram. Det har jag varit tydligt med både från min och från Folkpartiets sida”

Folkpartiet har skrivit en hel rapport om hur angeläget det att göra bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund. Det politiska stödet för förslaget är bredare än så och omfattar de flesta riksdagspartier. Nej-sägarna kan bara anas bakom fraser som ”kostnader ska beaktas” och liknande.

Samtidigt sker något annat i Sverige. I dagarna har myndigheten Handisam svarat på remiss på regler för byggande. En utredning vill ha en slags ”stoppbestämmelse” som ska hindra kommuner för att ställa krav på bättre energihushållning och tillgänglighet vid byggande. Det invänder myndigheten Handisam mot och skriver bland annat:

En stoppregel gynnar inte de kommuner som föregår med gott exempel. Den föreslagna stoppregeln skulle bromsa utvecklingen mot ett hållbart samhälle och sända felaktiga signaler till kommuner och byggbolag. Den vore ett bakslag för tillgänglighetsarbetet.

Går Sverige mot bakslag eller framgångar när det gäller målet om en god tillgänglighet? Ja, helt klart är att den riksdag som själv har beställt lagförslag om bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund både behöver slå fast det i Diskrimineringslagen och samtidigt stoppa experiment som leder i motsatt riktning.

Läs mer:
Svensk Handikapptidskrift om 888 dagar
Svensk Handikapptidskrift om kritik från Handisam

Hjälpmedel: Skarpa reaktioner på orimliga skillnader mellan landsting

”Jag har tidigare beskrivit läget i landstingens ”hjälpmedels-Sverige” som ett vilda Västern-territorium allt för ofta utan respekt för hälso- och sjukvårdslagen. Det är en mörk beskrivning som tyvärr bekräftas än en gång av Sveriges Radios reportage.

”Politiken måste nu ta ansvar. Hälso- och sjukvårdslagen gäller för alla landsting och måste ges ett likvärdigt innehåll över hela landet. Avväpna de ”skjutglada” landstingspolitikerna, gör patron ur och lås in pickadollerna i säkra vapenskåp. John Wayne bor faktiskt inte i Sverige, som en rapport från HRF heter och som beskriver läget inom hörselområdet”.

Det är budskapet från Lika Unikas vice ordförande Jan-Peter Strömgren i ett debattinlägg i Dagens Arena med anledning av fredagens radioreportage om olika villkor när det gäller hjälpmedel.

Mer:
Lika Unikas hemsida uppmärksammar debattinlägget.
P1 Morgons reportage om hjälpmedelskostnader.
– Ekot om stora skillnader mellan landstingen
– SvT Nyhetstecken om reportagen i Sveriges Radio

Adjö, otillgängliga och utestängande vallokaler

Igår lämnade den parlamentariska vallagskommittén sitt slutbetänkande till justitieminister Beatrice Ask. Namnet på betänkandet är ”E- röstning och andra valfrågor”. Här föreslås bland annat försök med e -röstning vid de allmänna valen 2018. ”Försöket bör avse samtliga tre val och genomföras i ett representativt urval av kommuner” skriver kommittén. Men i betänkandet finns också förslag om att kommuners rätt att ibland och med dispens kunna använda otillgängliga lokaler tas bort. ”Det är en given utgångspunkt att alla väljare ska ges så likartade förutsättningar som möjligt att utnyttja sin rösträtt”.

Genom att ställa sig bakom FN:s konvention Rättigheter för personer med funktionsnedsättning, har Sverige åtagit sig att säkra rätten för alla att utöva sitt demokratiska inflytande.

”Konventionsstaterna ska garantera personer med funktionsnedsättning politiska rättigheter och möjlighet att åtnjuta dem på lika villkor som andra”

Därför ska staten också, enligt konventionen, ”säkerställa att valprocedurer, anordningar och material är ändamålsenliga, tillgängliga och lätta att förstå och att använda, att skydda rätten för personer med funktionsnedsättning att rösta genom hemlig röstning i val och folkomröstningar..” Staterna ska också ”garantera att personer med funktionsnedsättning fritt kan uttrycka sin vilja som väljare och, i detta syfte, vid behov, på deras begäran, tillåta att de vid röstning får assisteras av en av dem fritt vald person”.

Det är verkligen ingen nyhet att väljare med en funktionsnedsättning kan stöta på hinder att använda sin rösträtt. En bild gavs när Nätverket Unga för tillgänglighet gjorde en egen ”vallokalsundersökning” 2010.

Av dem var bland annat ungefär var fjärde vallokal inte tillgänglig för rullstolsburna personer, i 98% av lokalerna fanns inte information på punktskrift och nästan 25% av lokalerna var inte tillgängliga för personer med allergi”.

Förhoppningsvis bidrar förslaget från vallagskommittén till ett mer tillgängligt Sverige och till det som borde vara självklart – röstningslokaler som alla kan använda- i hela landet.

Mer läsning:
Svenska Dagbladet. Debattinlägg av vallagskommittén
Ekot om förslaget.

Vårbudgeten och en väntan på regeringsförslag om jobb och tillgänglighet

borgs handbojorIdag är det ”budgetdag”, Anders Borgs stora dag på vårkanten då det som kallas ”vårbudget” presenteras. Den innehåller betydligt mindre konkreta besked än förr och kan väl närmast ses som en samling texter om det aktuella läget och i bästa fall signaler om satsningar till höstens budget. För den som i dagens budgetpapper letar efter offensiva satsningar på funktionshinders-politikens område blir letandet snudd på förgäves.

Finansministern fick nyligen ta emot Sveriges Dövas Ungdomsförbunds 2013 års ”handbojor”. ”Priset” utdelades därför att Borg och hans departement fortsätter bromsa en oerhört viktig reform med hänvisning till kostnader: Att i diskrimineringslagen slå fast att brister i tillgänglighet är diskriminering. Detta krav har riktats från Torsdagsaktionens alla organisationer under (i torsdags) 874 dagars lång väntan på regeringens initiativ. Trots att också riksdagen har efterlyst en proposition verkar ens minsta tecken till kommande förslag saknas i vårbudgeten. Mycket illa! Den som inte är beredd att göra något för att minska tillgänglighetsbristerna accepterar i praktiken att diskrimineringen fortsätter. Därför är det oerhört trist att inte hitta några signaler i vårbudgeten om en kommande förstärkning av diskrimineringslagen.

Ett annat område i budgeten borde vara betydligt ”fylligare” när det gäller konkret politik och pengar. I analysen av problemen träffar regeringen hyfsat rätt. Man utgår från Arbetsförmedlingens rapporter och noterar att personer med funktionsnedsättning (som medför nedsatt arbetsförmåga) tillhör dem som har tuffast på arbetsmarknaden. I vårbudgeten skriver man att ”antalet personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga och som är inskrivna vid Arbetsförmedlingen har ökat kraftigt sedan 2 008”.  Regeringen fortsätter:

”Långtidsarbetslösheten har ökat och etableringen på arbetsmarknaden för unga , utrikes födda och personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga har försvårats. Att höja sysselsättningen i dessa grupper är en av regeringens viktigaste utmaningar de närmaste åren. För att klara detta måste arbetsmarknaden bli mer inkluderande och flexibel”.

Tyvärr följs inte den korrekta analysen upp av fler insatser och förslag. I stället noterar regeringen att man ”har vidtagit flera åtgärder för att öka efterfrågan på personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga”. Men som Lika Unika tidigare har pekat på i sitt Banbrytarprogram så måste mycket mer göras. Därtill kunde regeringen ha gett  besked i vårbudgeten att Funka-utredningens förslag kommer att genomföras och förstärkta resurser avsättas. Tyvärr saknas också detta.

Man får verkligen hoppas att regeringen nu sätter sig ner med den kommande uppföljningen av funktionshinderspolitiken, erkänner brister och reformbehov, lyssnar på funktionshindersrörelsens konstruktiva förslag och återkommer med skarpa förslag. Sverige ÄR ännu inte ”färdigbyggt”. Brister i tillgänglighet utestänger och diskriminerar. Människor utestängs från arbetsmarknaden och förvägras rätten att jobba och försörja sig, trots egna förmågor och inneboende resurser. Åtgärder mot de samhällsbristerna kan inte och får inte skjutas in i en osäker framtid. De behövs nu!

Läs mer:
Hela vårbudgeten i pdf-format
Finansminister Anders Borg på DN Debatt om vårbudgeten
SvDs Göran Eriksson analysera vårbudgeten

Trist, missat mål i svensk funktionshinderspolitik

hur är lägetSå har tiden kommit. De så kallade ”strategiska myndigheterna”, som har ansvaret för att genomföra den svenska strategin för funktionshinderspolitiken, ska redovisa hur man lyckats med sina mål under det år som gått. Den statliga myndigheten som håller ihop arbetet med regeringens strategi, Handisam, har nu fått in myndigheternas återrapportering. (finns samlade här) Tillsammans kommer de 22 uppföljningarna av mål och av arbetet hos våra myndigheter ge en god bild av hur det ser ut i Sverige och hur framgångsrikt genomförandet har varit så här långt. Det kommer att redovisas samlat till regeringen i mitten av maj.

Den svenska strategin berör viktiga myndigheter men framför allt handlar det om samhällsområden som konkret och handfast påverkar människors vardag. Ett område är arbetsmarknaden där Arbetsförmedlingen redovisar sitt resultat. Utgångspunkten redovisas i rapporten: ”Antalet personer med funktionsnedsättning som är inskrivna vid Arbetsförmedlingen har ökat snabbare än de någonsin gjort i svensk arbetsmarknadshistoria”. I rapporten sägs att orsakerna är flera, som att många förlorat jobbet efter rationaliseringar, att människor har ”förts” från sjukförsäkringen till förmedlingen och att förmedlingen själv har blivit ”än mer grundlig” att kartlägga arbetssökande.

Arbetsförmedlingen likställer sina insatser för personer med funktionsnedsättning med begreppet ”nedsatt arbetsförmåga”. För att kunna ge stöd och hjälp krävs en särskild kod. I genomsnitt tog det 270 dagar för en arbetssökande att 2012 få en sådan ”klassning” av sin funktionsnedsättning. Förmedlingen har som delmål att minska tiden med 10 dagar per år 2011-2016. Resultatet som nu redovisas är dock dystert: man missar delmålet och i stället har den genomsnittliga tiden ökat med två dagar. Positivt är att tiden minskar för unga men å andra sidan blir det längre väntan för personer med utländsk bakgrund. En förklaring till försämringen sägs bland annat vara att man ibland får vänta på att vården ska få fram underlag för bedömningar.

Förmedlingen har som ett ytterligare delmål att andelen med en funktionsnedsättning (”som medför nedsatt arbetsförmåga”) som får jobb eller utbildning ska öka årligen. Utfallet av det målet mäts från ett ”nollvärde” med i snitt 5,4 procent per månad, en siffra som i årets redovisning uppvisar ett minus på 0,2 procent. Färre har således mätt som andel kommit i jobb. Däremot är antalet som gått till jobb eller utbildning positivt ökande men så är ju inte målet utformat.

Jag kommer att återkomma flera gånger med tankar och reflektioner om myndigheternas rapporter. Inte minst om jobbpolitiken som är så central för människors liv och där Lika Unika har ett särskilt starkt engagemang, inte minst genom vårt Banbrytarprogram. Det är inte heller myndigheterna som har det yttersta ansvaret. Det ligger på politiken. Därifrån kommer nu utspelen, med satsningar i regeringens vårproposition som mötte ett av S-kongressens beslut om sysselsättningsmål.

En sak är glasklar: Tar man inte på allvar att en så stor andel av de arbetslösa är personer med en funktionsnedsättning som kräver mer insatser än idag, så kommer jobbpolitiken som helhet inte lyckas. Det är hög tid för alla politiska partier att inse det. 

Hur blir det med #funkpol i partierna inför valåret?

Det vore grov överdrift om jag påstod att den S-kongress som avslutades i söndags blev en arena för bred debatt om funktionshinderspolitik. Så var det inte. Men även om det kanske inte nådde utanför Svenska Mässans lokaler så fanns det i alla fall något med substans. Till de punkter som med Lika Unika-ögon måste ses som en framgång och ett viktigt beslut hör kongressens förändring i de politiska riktlinjerna, ”Framtidskontraktet”.

Från ett förslag till riktlinjer som före kongressen inte ens innehöll ordet ”funktionsnedsättning” blev kongressen och de förberedande diskussionerna i temagrupper mellan ombud och partiledning ändå en framgång. I det slutliga dokumentet, som är partiets prioriteringar inför kommande mandatperiod, står det nu ett par viktiga saker. Partiet skriver:

– Funktionshinderspolitiken är en rättighets- och jämlikhetsfråga och en central del i välfärden. Personer med funktionsnedsättning ska ha möjlighet att verka i vardagen på samma villkor som människor utan funktionsnedsättning vad gäller delaktighet och tillgänglighet.

– Elever med funktionsnedsättning ska ges det stöd de behöver för att lyckas i skolan.

Därtill en tredje punkt som kunde ha hämtats från Lika Unikas Banbrytarprogram och som berör hjälpmedel.

– ”För att uppnå jämlikhet behöver alla inkluderas. För att möjliggöra detta krävs mycket mer av individuellt utformade insatser, till exempel i form av relevanta och anpassade hjälpmedel”.

På en annan punkt fattade kongressen ett ytterligare viktigt beslut genom att bifalla motioner som krävde att brister i tillgänglighet ska klassas som diskriminering. Partiet har förvisso redan röstat för det i riksdagen. Men att man i kommunsammanhang har gått ihop med Moderaterna och avstyrkt en bättre diskrimineringslag av främst rädsla för kostnader gör att ett kongressbeslutet kan vara av stor betydelse. Ett Ja till det ramas i ”Framtidskontraktet” in av följande text:

”En förutsättning för en tillgänglighetsreform är givetvis att den genomförs på ett samhällsekonomiskt ansvarsfullt sätt. De anpassningar som krävs ska vara skäliga och förändringarna måste ske i rimlig takt. Det är nödvändigt att ta ett avgörande steg framåt för ett mer tillgängligt samhälle och det är självklart att denna reform, liksom alla andra, måste stå i samklang med god hushållning i offentlig sektor och ta hänsyn till näringslivets utveckling.

Man kunde önska sig att Socialdemokraterna, och andra partier, inte bara gjorde reservationer för kostnader när man deklarerar sitt stöd för en starkare diskrimineringslag. Man kunde också önska sig att politiken skulle driva frågan med de positiva ögon som Lika Unika tillsammans med övriga funktionshinderrörelsen och LO:s förre chefsekonom Dan Andersson gjorde i en rapport förra året: Lyfta fram den investering och det positiva som ligger i ett tillgängligt Sverige.

År 2013 bjuder på fler partiarrangemang, som kongress med Miljöpartiet, Centerstämma,            Kristdemokraternas riksting, Folkpartiets landsmöte och en stämma med Moderaterna. I ett svagare medialt ljus har redan Feministiskt Initiativ haft kongress. Ett beslut där borde vara ledstjärna också för de andra partierna: (FI) ska nämligen

”…verka för att inleda ett systematiskt arbete med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. En handlingsplan ska utformas med förslag på hur varje enskilt område kan förbättras. Arbetet ska följas upp årligen”.

Utmärkt!

Läs mer:
–  Blogginlägg inför S-kongressen.

Lika Unika på nya möten i Sverige – Nu #Skongress

Jag skrev på bloggen för ett par veckor sedan om Lika Unikas närvaro som utställare på Moderaternas Sverigemöte i Karlstad. Ett bra tillfälle att under ett par dagar samtala med beslutsfattare om angelägna samhällsfrågor och därtill att få möjlighet att presentera Lika Unika och våra tankar om politiken. Nu är det dags för nästa ”möte i Sverige” när Socialdemokraternas kongress genomförs i Göteborg den 3-7 april.

I Karlstad hade vi utställningsmonter. Nu i Göteborg blir kontaktarbetet lite annorlunda: Jag åker ner till kongressen onsdag till fredag och ser fram emot att få prata Lika Unika-frågor med ombud och andra politiker på plats. Vi gör inte det här i någon tro att politiken direkt kan förändras. Inte för att det saknas förbättringsbehov i de underlag kongressen ska behandla och förhoppningsvis kommer (S) att förtydliga i sitt Framtidskontrakt. Funktionshindersperspektiv saknas och på det viktiga området jobben glömmer man att just personer med funktionsnedsättning idag har det tuffare på arbetsmarknaden än genomsnittet av befolkningen. Den som saknar den insikten och som saknar politik för att vända utvecklingen kan inte heller sägas ha en hel jobbpolitik.

Även om det verkligen går att förbättra de politiska prioriteringarna – Framtidskontraktet – så finns det förslag till kongressen som bådar gott. I motionsutlåtandet över jobbpolitiken visar partiet ändå en insikt om problemen. ”Funktionsnedsättning ska inte vara ett hinder att delta i samhällets olika delar och i arbetslivet. Alla ska ha samma rätt att ha ett jobb oavsett om förutsättningarna kan se olika ut”, heter det i texterna.

I andra delar av kongressmaterialet upprepar (S) att ”brist på tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning ska klassas som diskriminering”. Partiet behandlar också i ett separat utlåtande sin syn på den samlade politiken på ”Funkpol”-området: Funktionshinderfrågorna är i första hand rättighetsfrågor och inte vård – och omsorgsfrågor. Inledningsorden till stycket är viktiga och värda att minnas och påminna om framöver: ”Partistyrelsen anser att bristande tillgänglighet, hjälpmedelsfrågan, en LSS – verksamhet av hög kvalitet och åtgärder för fler jobb för människor med funktionsnedsättningar är prioriterade frågor i det fortsatta arbetet.

Jag gissar tyvärr att funktionshinderspolitiken kommer att få ett mycket begränsat utrymme under en kongress där vinster i välfärden är det medialt mest upphausade och där partiet vill sätta fokus på jobben. Men förhoppningsvis kommer perspektiven in och förhoppningsvis lyckas de ombud som jag vet förbereder skarpare förslag till skrivningar i Framtidskontraktet att lyckas få stöd för sina förslag.