månadsarkiv: maj 2013

Mäktig manifestation för bättre tillgänglighet

torsdagsaktion XL collage
Torsdagsaktionen den 30 maj 2013 blev en mäktig uppvisning av stödet för en skarpare lagstiftning om bristande tillgänglighet som diskriminering. Uppskattningsvis 300 personer slöt upp utanför regeringsbyggnaden Rosenbad, denna dag 923 av väntan på lagförslag. Som bekant är bakgrunden att det i Sverige finns lagar som gäller och som egentligen borde räcka för att förbättra tillgängligheten i samhället. Problemet är att lagarna inte följs. Att i diskrimineringslagen bli tydlig med att tillgänglighetsbrister är diskriminering är ett viktigt steg för att sätta press på arbetet med tillgänglighetsförbättringar.

Nyligen kom myndigheten Handisam med sin rapport ”Hur är läget”, som är en uppföljning av myndigheternas och kommuner/landstings arbete med funktionshinderspolitiken. Generellt visar sammanställningen att det går långsamt och att mycket mer behöver göras för att Sverige ska bli tillgänglighet för alla och RÄKNA med alla! Inom området tillgänglighet visar Handisam bland annat:

* Kommunerna uppger att 55 procent av de enkelt avhjälpta hindren var åtgärdade år 2010.
* 4 procent av kommunerna är alla kommunala lekplatser tillgängliga för barn med funktionsnedsättning
* 12 procent av kommunerna har inventerat sina flerbostadshus ur ett tillgänglighetsperspektiv.     
* Färre personer med funktionsnedsättning, 35 procent, går i skog och mrk. Bland övrig befolkning är andelen 46 procent.

Det återstår att se om dagens ”Torsdagsaktionen XL” kan sätta fart på politikerna i regeringen och bidra till att det äntligen kommer ett lagförslag. Det vore ytterst värdefullt, viktigt och välkommet, regeringen!

Lika Unika-seminarium i Almedalen om konsten att förändra värderingar

almedalenVisst. Det händer att jag känner uppgivenhet. Men jag måste som många andra helt enkelt ta nya tag och fånga ny energi för att kunna orka kämpa vidare med det som är så oerhört viktigt för många: att få en ny inriktning på samhällsutvecklingen som ger förutsättningar för alla att delta och vara med på lika villkor. Alla ÄR Lika Unika och har självklara rättigheter som idag inte kommer alla till del.

För personer med funktionsnedsättning finns det till och med en särskild konvention antagen av FN och undertecknad av Sverige som ska säkra dessa rättigheter. Men ibland känns det som om utvecklingen går i fel riktning. Att lagtexter om att bristande tillgänglighet är diskriminerande dröjer är bara en av många områden. Byggregler ses över för att kanske försämra kraven på tillgänglighet. Arbetslösheten är fortfarande högre för människor med funktionsnedsättning än genomsnittligt. Utbildningssystemet är inte tillräckligt tillgängligt. Det får konsekvenser också för hälsa och människors hushållsekonomi.

Att förändringar går alltför långsamt beror nog på att vi inte tillräckligt har förstått perspektivet om mänskliga rättigheter. Att dessa också måste återvinnas och utvecklas i vårt land. Samhället ÄR inte ”färdigbyggt”. En positiv utveckling på olika samhällsområden kräver politiska beslut som leder i rätt riktning. Det finns tveklöst ett behov att förbättra hela den grund som politiken och andra beslutsfattare utgår från: Sina värderingar.

Som ett sätt att bidra till en värderingsinriktad diskussion i samhället ordnar Lika Unika ett seminarium under årets politikervecka i Almedalen, Visby. Rubriken är ”Konsten att förändra värderingar- hur gjorde de framgångsrika?”. Här får vi möjlighet att lära mer och lyssna till de som verkar ha lyckats, i alla fall delvis, med att få till stånd förändringar av värderingar, bland annat HBT-rörelsen. I panelen medverkar Ulrika Westerlund, Förbundsordförande, RFSL, Anna Kain Wyatt, Ordförande Unga Hörselskadade, Birger Östberg, konsult på Westander och Agnetha Vikenger, Ordförande, Lika Unika under ”ledning” av vår moderator Anna Bergholtz.

Det här känns som ett avstamp för något som kan bli riktigt viktigt. En banbrytare för konstruktiva beslut som förändrar människors vardag i positiv riktning. Välkommen på seminariet om du är på plats i Visby den första juli kl 14-15.

Läs mer om seminariet här:
Lika Unikas hemsida
– Facebook

Brutal nyhet om ohälsa och självmord

I veckans lägesrapport från Handisam, som jag också bloggade om, fanns en uppgift som väcker stor oro. Hos personer med funktionsnedsättning är ohälsan nästan tio gånger så vanlig jämfört med övrig befolkning. Idag kommer ytterligare en nedslående och i det närmaste brutal rapport som berättar om en kraftig ökning av självmord hos unga med funktionsnedsättning. Det är den statliga Socialförsäkringsutredningen som har beställt rapporten av Karolinska Institutet. Ekot har läst rapporten och lyfter det tragiska innehållet i sitt nyhetsflöde.

I gruppen unga i åldern 19 till 23 år mer än fördubblades antalet unga förtidspensionärer – från 5 000 till 12 000 under åren 1995 till 2010. Samtidigt fyrdubblades antalet svåra självmordsförsök,  från 115 till 460. ”Antalet som lyckades ta sina liv ökade från 10 till 45, bland dessa 19-23 åringarna som fick aktivitetsersättning”, berättar Ekot.

Det är ingen alltför vågad gissning att det här är en yttersta effekt i en lång kedja som hänger ihop och som särskilt drabbar personer med funktionsnedsättning. En kedjereaktion som inte sällan börjar i förskola och skola där vi i välfärdslandet Sverige inte anser oss ha råd att ge tillräckligt stöd till många elever med funktionsnedsättning. Det ger i sin tur en svagare utbildningsbakgrund, leder till lägre betalda jobb eller till inget jobb alls, påverkar socialt kontaktnät negativt och slår ibland hål på den egna hushållsekonomin.

Jag läser att Urban Fernquist från Synskadades Riksförbund hann samtala med ett statsråd om Handisams lägesrapport under dagens torsdagsaktion. Repotaget på SRF:s hemsida berättar om svaret från statsrådet på frågan om vad som nu händer med Handisams lägesrapport. Det lär, fritt återgivet, ha blivit: ”Vi har det bättre här än i andra länder”.

Måhända det är korrekt men knappast något acceptabelt skäl att inte göra allt vi kan för att nå mål om ett jämlikt och rättvist Sverige där alla, efter sina förmågor och förutsättningar, får komma till sin rätt. Tvekar vi om det målet är det riktigt, riktigt illa.

Alltför usel takt i funktionshinderspolitiken!

hur är läget 2013Det går för långsamt. Mer behöver göras av fler. Det behövs mer systematik i arbetet för ökad delaktighet och bättre tillgänglighet. Lagar som redan finns måste följas. Det är dags att sätta högre fart! Det är några slutsatser som Myndigheten Handisam drar i dagens lägesbeskrivning och uppföljning av funktionshinderspolitiken som presenteras på deras hemsida och i en debattartikel på SvD Brännpunkt där också ansvarigt statsråd Maria Larsson är undertecknare. Handisams egen sammanfattning av så kallade ”flaskhalsar” inom funktionshinderspolitiken beskrivs så här i korta punkter:

–  Arbetsgivare vågar fortfarande inte anställa personer med funktionsnedsättning.
–  Inom rättsväsendet känner många domare inte ens till FN-konventionen för personer med funktionsnedsättning.
–  Hälften vet inte vilka stöd personer med funktionsnedsättning har rätt till under en rättegång.
–  Mer än två tredjedelar av de granskade skolorna fick under 2012 kritik när det gäller arbetet med särskilt stöd.
–  Kraven på att ta bort enkelt avhjälpta hinder i den fysiska miljön har funnits sedan 2003. Trots det återstår fortfarande många hinder att åtgärda.
–  Målen för när kollektivtrafiken ska vara tillgänglig flyttas hela tiden framåt. Nu anges att målen ska uppnås först år 2021, men i den takt som åtgärder sker blir inte heller det rimligt.
–  Ohälsa är tio gånger vanligare bland personer med funktionsnedsättning. Det har inte förändrats sedan första mätningen 2007.
–  Utvecklingen för att nå delmål och inriktningsmål i strategin för funktionshinderspolitiken går för långsamt. Om det fortsätter i samma takt som det gjort hittills kommer delmål och inriktningsmål inte vara uppnådda år 2016.

I debattinlägget i SvD beskrivs den trista följd som diskrimineringen, arbetslösheten och bristen på delaktighet leder till: Ett sämre hälsoläget och större isolering.

”På område efter område är levnadsförhållandena sämre för människor med funktionsnedsättning. I Handisams lägesrapport som presenteras i dag vittnar personer om den frustration de känner och hur de skulle vilja kunna leva som alla andra. Var fjärde person har svår ängslan, oro eller ångest.”

Lika Unika-bloggen kommer att återkomma till en del särskilt angelägna punkter i dagens rapport från Handisam. Det gäller bland annat utbildningen, jobben och tillgängligheten. Bland annat rapporterar Arbetsförmedlingen om hur läget faktiskt försämras för personer med funktionsnedsättning. Man klarar inte målet att öka andelen som går till jobb av de inskrivna.

Och fortfarande ser vi det absurda i att arbetet med att förbättra tillgängligheten går på tok för långsamt samtidigt som regeringen konsekvent förhalar den förstärkning av diskrimineringslagen som skulle kunna vara en viktig ”eld i baken”- lag på alla dem som har ansvaret för att Sverige på många områden fortfarande är otillgängligt och utestängande.

Läs mer:
–  Aftonbladets ledare om Torsdagsaktionen och kampen för ett tillgängligt Sverige
– Se inslaget i SvT:s Godmorgon Sverige om Handisams rapport

Bättre tillgänglighet – ett uppdrag med förhinder

photoIgår var det torsdag och ännu en Torsdagsaktion utanför Rosenbad. En samlad funktionshinderrörelse som kräver vassare diskrimineringslag: Brister i tillgänglighet måste ses som en fråga om diskriminering. Den som accepterar otillgängligheten har i praktiken accepterat att människor stängs ute och därmed accepterar diskriminering. Det i ”välfärdens land”, Sverige 2013. Orimlig tanke!? Ja, oaktat om det är fallet så dröjer lagförslaget från regeringen. Så sent som i förra veckan besvarade ansvarigt statsråd Erik Ullenhag en fråga i riksdagen från Vänsterpartiets Eva Olofsson. Ullenhag som själv vill ha fram lagen svarade:

Jag noterar varje torsdag att handikapprörelsen är på plats. Det är bra att de väcker frågan. Från min sida jobbar vi med att bereda frågan ifall bristande tillgänglighet är diskriminering. Det är ett arbete som pågår.

Regeringens arbete måste helt enkelt utgå från de internationella konventioner som Sverige har ställt sig bakom. En är FN-konventionen Rättigheter för personer med funktionsnedsättning, en konvention som också EU som organisation har antagit. Konventionen slår i artikel nio fast:

”För att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att leva oberoende och att fullt ut delta på alla livets områden, ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång på lika villkor som andra”.

”Dessa åtgärder, som ska innefatta identifiering och undanröjande av hinder och barriärer mot tillgänglighet, ska bl.a. gälla a) byggnader, vägar, transportmedel och andra inom- och utomhusanläggningar, däri – bland skolor, bostäder, vårdinrättningar och arbetsplatser, samt b) information, kommunikation och annan service..”

Det är glasklart att en diskrimineringslag med tydliga skrivningar om tillgänglighetsbrister som oacceptabla i vårt samhälle skulle vara viktig för att sätta press på olika samhällsaktörer. Men det finns också steg före en hårdare lag som är avgörande. Vad GÖR olika aktörer NU och i PRAKTIKEN för att få till skäliga anpassningar som förbättrar tillgängligheten? Där har lagar och regler funnits länge men praktiken har släpat efter! Boverket rapporterar i sin uppföljning av funktionshinderspolitiken om fortsatt stora brister i arbetet. Boverket skriver:

Av svaren från 2012 framgår att 81 av 290 kommuner har gjort någon form av inventering av bostadsbeståndet, varav 35 har genomfört inventeringar från tillgänglighetssyn punkt. Jämfört med föregående års resultat, är antalet kommuner som gjort inventeringar relativt oförändrat. Av de kommuner som svarat att de har gjort inventeringar, så är inventeringsinsatserna skiftande i grad och omfattning.

I broschyren ”Tillgänglig lokal” från år 2003 påminner Sveriges Kommuner och landsting om att det redan 1966 tillkom lagkrav på tillgänglighet i allmänna lokaler. ”Trots detta återstår mycket arbete för att människor med funktionshinder inte ska utestängas från våra publika lokaler” skrev man och fortsatte i en förhoppningsfull ton:

Sedan den 1 juli 2001 gäller nya krav som i korthet går ut på att enkelt avhjälpta hinder i offentliga lokaler och på allmänna platser ska vara åtgärdade år 2010.

När vi skriver år 2013 är måldatumet för när de enkelt avhjälpta hindren ska vara borta framflyttat till 2016. Men inte nog med det långsamma tempot. Tidsandan har till på köpet fött tankar att lätta på regler, inte sätta ribban lika högt när det gäller tillgänglighet utan till och med sänka ambitionerna. Det är i alla fall signaler som ges i regeringsuppdrag, som det till Byggkravsutredningen.

Det är nu dag 896 av väntan på förslaget om skärpt diskrimineringslag som kan leda till att det kostar att stänga ute människor. Det är tyvärr lika lång väntan på att enkelt avhjälpta hinder ska försvinna och där lär räkneverket notera mycket högre tal innan man kan bocka av uppgiften med ”utfört”. Inte konstigt att många är otåliga, irriterade, ja till och med riktigt arga på läget i nationen på området tillgänglighet.