månadsarkiv: september 2016

En inkluderande arbetsmarknad där vi ser förmågan?

amarkn dagar

Strax före sommaren presenterade Lika Unika rapporten Se förmågan, bland annat genom en debattartikel i Arbetet. Författaren Jan-Erik Nyberg beskriver läget på arbetsmarknaden utifrån de villkor och svårigheter som personer med funktionsnedsättning ofta har. I rapporten finns några konkreta rekommendationer om hur den mörka bilden kan bli lite ljusare. Ett starkt fokus är parterna på arbetsmarknaden och deras idag ganska kompakta tystnad när det gäller funktionshinderperspektiv och jobben.

Men rapporten och inte minst dess titel har också värderingsmässiga budskap som i grunden handlar om jämlikhet och delaktighet, om att ta tillvara mångfaldens stora kraft och att göra allvar av devisen om allas rätt till delaktighet i samhället. Då behövs också ett skifte i fokus, i rapporten illustrerat med förslaget att avskaffa begreppet nedsatt arbetsförmåga som idag politik och myndigheter nästan alltid använder efter ”funktionsnedsättning”.

Det är den arbetssökandes kompetens, erfarenheter och kunskaper som ska lyftas fram, inte begränsningar. Hur det ser ut med ”arbetsförmågan” avgörs också av vilka arbetsuppgifter det handlar om och om arbetet anpassas till den enskildes förutsättningar. Och ibland handlar hindren i stället om brister i åtgärder när det gäller tillgänglighet, kunskaper om funktionshinder och funktionsnedsättning och kanske till och med om bristande vilja att ta mångfald på allvar. Rapporten har en redogörelse för den norska arbetsmarknadspolitiken och beskriver en motvikt till det individuella begreppet ”nedsatt arbetsförmåga”:

Fyra yttre barriärer försvårar för personer med funktionsnedsättning att komma in på arbetsmarknaden:

* Diskrimineringsbarriären – ogrundade föreställningar om personer med nedsatt funktionsförmåga;
*  Kostnadsbarriären – kan reduceras genom stöd till nödvändiga anpassningar av arbetsplatsen och liknande;
* Produktivitetsbarriären – den ekonomiska risken för den enskilde arbetsgivaren att  anställa någon som kan visa sig ha “nedsatt arbetsförmåga” i sin uppgift kan också mötas med insatser av det allmänna;
* Informations- och attitydbarriären – felaktiga föreställningar om personer med funktionsnedsättning kan vara ett hinder för anställning.

”En välfungerande och inkluderande arbetsmarknad” är namnet på en idékonferens i Stockholm i morgon, fredagen den 30 september 2016. Då anordnar Sveriges Kommuner och Landsting tillsammans med Arbetsförmedlingen sin årliga konferens om jobben. Deltagarlistan till denna första av två består av femton och en tredjedels liggande A4-sidor namn, en bred närvaro från viktiga aktörer från hela landet. Inte minst kommuner, landsting och Arbetsförmedlingen finns på plats, men också regeringen, näringslivet och några företrädare för civilsamhället. (bland andra Lika Unika).

En dag som blir till en kraftsamling för att få fart på jobben och få ned den så nedbrytande arbetslösheten? En dag med tydliga ambitioner att inkludera, ta tillvara mångfald och människors kompetens? Därför en dag med också ett tydligt funktionshinderperspektiv?

Tre programpunkter inger förhoppningar. Det handlar om att ”Tillvarata kompetensen…” hos bland annat personer med funktionsnedsättning. Det handlar om matchningen på arbetsmarknaden. Det handlar om ”Sociala krav i upphandlingar” som i sig har stor potential som dörröppnare till jobb. Inte självklart att just funktionshinderperspektivet kommer med där men i högsta grad rimligt att det gör det, både i form av krav på tillgänglighet och att leverantörer ska ha en viss andel anställda som har funktionsnedsättning. En fjärde punkt tar upp sociala företag som vägen för jobb för personer med funktionsnedsättning.

Det är mycket rimligt att också den inledande genomgången av arbetsmarknadsläget och av ”aktuella utmaningar” för arbetsmarknadspolitiken belyser den fjärdedel av Arbetsförmedlingens inskrivna som är arbetslösa, arbetssökande och har en funktionsnedsättning. Som framgår av den utvärdering av funktionshinderspolitiken 2011-2016 som Myndigheten för delaktighet har gjort är arbetslösheten högre bland personer med funktionsnedsättning.

För dem med ”nedsatt arbetsförmåga” är den 12,8%, utan detta 7,3 % och för övriga 5,1%. MFD anger att det finns en tendens till ökning av arbetslösheten hos den som har en ”nedsatt arbetsförmåga”. Så kallade svaga grupper, inbegripet personer med funktionsnedsättning, ställs allt längre från arbetsmarknaden framhåller man, inte minst vad gäller möjligheten till ett osubventionerat jobb.

Över morgonens konferens sveper förhoppningsvis in en ”Se förmågan”-vind som inspirerar och ger kraft att förändra och göra allvar av vackra politiska ord om ”arbete till alla” och ”EUs lägsta arbetslöshet”. Men inte minst är konferensen en bred samling av anställda i kommuner och landsting som idag sysselsätter nära en miljon anställda. Skulle de i sin roll som arbetsgivare visa vägen, gå före och anställa fler med funktionsnedsättning i sina ordinarie verksamheter så skulle det ha mycket stor betydelse på sysselsättningen. Där är kanske inte ”idékonferens” den avgörande insatsen utan att i praktiskt och faktisk mening anställa och utifrån en bestämd plan om mångfald alla arbetsplatser.

Eller med ord lånade av Heléne Fritzon, ordförande i SKLs förhandlingsdelegation som intervjuades för en tid sedan i en Dagens Samhälle-bilaga från Lika Unika och DHR:

Det behövs fler tydliga politiska ställningstaganden i kommuner och landsting. Det finns kommuner och landsting där det saknas politiska beslut eller riktlinjer som ökar möjligheterna för  personer med funktionsnedsättning  att bli anställda – detta måste förändras.

Så rätt. Gör så!

FN-målen Agenda 2030 – en chans vi inte får missa!

FNS mål

I september 2015 fastställde FN de nya utvecklingsmål – Agenda 2030 – som tar vid där ”Millennie-målen” slutade och således gäller från 2016. Målen är universella och gäller alla länder. De omfattar tre hållbarhetsdimensioner – den sociala, ekonomiska och miljömässiga. De har den övergripande och mycket förpliktigande principen ”Leave no one behind”.

När Sverige och de andra FN-staterna beslutade om Agenda 2030 fanns i beslutet något mycket angeläget: En signal från FN till medlemsstaterna inför deras arbete med att förverkliga agendan. Ett tydligt funktionshinderperspektiv togs in i både deklarationen och i mål/delmål. Personer med funktionsnedsättning måste inkluderas på allvar i Agenda 2030-arbetet var FNs markering.

I deklarationen till Agenda 2030 finns punkt 23 som den Internationella funktionshinderrörelsen i form av IDA lyfter fram som särskilt viktig för agendan. ”Människor som är sårbara måste ges egenmakt”. Personer med funktionsnedsättning tillhör de vars behov återspeglas i agendan och som måste inkluderas. Målen om utbildning och om arbete är två av flera där FN-signalen går igen: Lämna ingen utanför! Ta med ett tydligt funktionshinderperspektiv när ni arbetar med Agenda 2030.

Vad är då att ta med ett ”funktionshinderperspektiv”? Och vad innebär det att inte göra det? När Myndigheten för delaktighet beskriver det innebär det att man ”ska verka för att samhället redan från början utformas så att alla kan delta och att befintliga hinder för delaktighet systematiskt undanröjs.  Det handlar i första hand om att skapa generella lösningar i samhället”.

Eller så är det möjligen att i allt man gör som samhällsplanerare och beslutsfattare verkligen utgå från att vi människor är olika, består av en mångfald men har lika rättigheter och värde. Funktionsnedsättning är något som är en del av den mänskliga mångfalden. Det betyder att avsaknad av funktionshinderperspektiv inte tar hänsyn till alla, bortser från vissa. Det kan leda till (fortsatt) utestängning, kanske omöjliggöra delaktighet. Här var ju Agenda 2030-devisen den motsatta: ”Leave no one behind”.

Just nu planeras runt om i Sverige hur statliga myndigheter, kommuner, landsting, regioner, kommuner, civilsamhälle och andra ska arbeta med Agenda 2030. Myndigheterna har gett underlag till regeringen, en särskild delegation har tillsatts och den svenska regeringen har i en skrivelse till riksdagen redovisat sina planer för arbetet med Agenda 2030.

Jag hoppas att svenska myndigheter, den nu hårt arbetande delegationen, kommuner och landsting, företag och civilsamhälle tar fasta på FN-beslutets signaler. FN ersatte tystnaden, som inte sällan råder när det gäller funktionshinderperspektivet, genom att stärka sina mål och sin deklaration. Alla skulle med, ingen lämnas efter. Sverige bidrog till detta genom sin röst i FN. Det föranledde statsrådet Åsa Regnér att i ett tal inför FNs statspartsmöte i New York om FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning markera:

I truly welcome the clear references in the new agenda 2030 to gender equality and the empowerment of women and girls and the clear references to people with disabilities.
This is a break through.

Arbetet med FNs globala mål, Agenda 2030, är långsiktigt och brett. Det kommer att engagera och har verkligen goda förutsättningar att påverka samhället och människors vardag i positiv riktning. Just därför behövs funktionshinderperspektiv på alla nivåer och i alla verksamheter. Redan från början. I morgon, den 21 september 2016, är det sista dagen för våra folkvalda riksdagsledamöter att lägga motioner med anledning av regeringens skrivelse om Agenda 2030-arbetet i Sverige. Jag hoppas att många av riksdagens ledamöter engagerar sig.