månadsarkiv: oktober 2016

Ett helt hus fullt med mänskliga rättigheter

palais wilson
Palais Wilson i Genève byggdes 1873-75 och var från början Hôtel National. Uppkallad efter USA-presidenten Woodrow Wilson hade byggnaden under många år en rad olika funktioner med bland annat myndigheter på plats, återgick till att bli hotell, genomgick ett trist förfall men så i upprustat tillstånd, åren 1993 till 1998, blev Palais Wilson vad det är idag: Högkvarter för FN:s arbete med mänskliga rättigheter i den schweiziska staden.

Om det är ett helt hus – eller palats – fyllt av olika aktiviteter för att stärka de svenska mänskliga rättigheterna som nu är på gång är inte känt. Men på gång är dock en svensk och från regeringen oberoende MR-institution. Det är i alla fall vad regeringen skriver i sin nyligen presenterade strategi om det nationella arbetet med MR-frågorna som fått formen av en skrivelse till riksdagen. ”En eventuell fortsatt  beredning av frågan om inrättandet av en institution för mänskliga rättigheter, med  riksdagen som huvudman, helt ankommer på riksdagen själv”. Det är det formellt korrekta. Man kan om man vill och önskar utgå från att det i det ”tysta” finns en deal mellan parlament och regering om att så faktiskt blir fallet.

Vi är många som önskar oss en oberoende granskare av de mänskliga rättigheter som förr oftast var en begrepp som användes när man talade om andra och gärna fattigare länder. Diktaturer, kanske. Det var som att det fanns ett medfött tankemönster om ”här är allt så bra”. Därför hade vi inte något behov av att granska hur det ser ut i Sverige med rättigheterna och dess förverkligande. Men tiderna förändras och att det brister med rättigheter och att det finns åtskilligt att göra för att förbättra för människor kan många vittna om. Det kunde också FN i sin granskningsrapport till Sverige om hur arbetet går här med förverkligande av FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Ett nätverk inom civilsamhället som är engagerade i MR-frågor skrev i våras ett brev till Riksdagen. Där erbjuds Konstitutionsutskottet som ansvarar för frågan en dialog med civilsamhället och att få ta del av civilsamhällets värdefulla kompetenser. I brevet skriver man:

”Utformningen av den viktiga MR-institutionen ser vi som central i det nationella MR- arbetet. För att den nya institutionen ska bli effektiv måste den  ges tillräckliga finansiella och personella resurser, ett brett mandat grundat i Sveriges människorättsåtaganden, ett tydligt oberoende skyddat i lagstiftning, samt möjlighet att verka både granskande och främjande.”

Det finns alltså förhoppningar och förväntningar på den nya MR-aktören i Sverige. Det gäller självklart också från aktiva i funktionshinderrörelsen. Där handlar det förstås om befogade krav på positiva samhällsförändringar som förbättrar människors levnadsvillkor! Det handlar också om att Sverige gör det Sverige har lovat när man ratificerade konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, CRPD, och där också artikel 33: ”Att inrätta en oberoende ”mekanism” som ska främja, skydda och övervaka genomförandet av konventionen”.

Mot den bakgrunden är det angeläget att den där ”mekanismen” som nu är på gång, den oberoende MR-institutionen, som enligt regeringens skrivelse ska ”främja och skydda” mänskliga rättigheter får en styrka och samlad kompetens som gör att den också kan ”främja, skydda och övervaka” de rättigheter som personer med funktionsnedsättning ska garanteras enligt FN-konventionen CRPD. Åtagandet har funnits alltsedan FN-konventionen ratificerades. Därefter har riksdagen lagt fast ett MR-mål för Sverige som ska säkerställa full respekt för internationella åtaganden. ”Sveriges  internationella åtaganden efterlevs i alla delar av landet, i alla delar av offentlig sektor och såväl nationellt som regionalt och kommunalt som det står i MR-skrivelsen.

Genève har sitt Palais Wilson. Möjligen får lämplig svensk lokaliseringsplats sitt motsvarande nav eller högkvarter för en MR-institution där arbetet med mänskliga rättigheter får kraft, näring och kunskaper.  Palats eller inte – det är en mycket angelägen sak för Sverige.

FN-dagen 2016 värd att fira!

FNS målmaria fncrpd bild

Tre bilder som var och ett får ge en illustration om varför årets FN-dag, idag den 24 oktober, är viktig för Lika Unika. Bilderna visar FN:s utvecklingsmål i Agenda 2030, Lika Unikas ordförande Maria Johansson som talar i FN-högkvarteret i New York sommaren 2016 och så en bild som symboliserar CRPD, FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

”Lika Unika är en federation som vill öka respekten för mänskliga rättigheter i svensk politik, att alla ska få delta och bidra i samhället. Vår vision är att alla människor ska ses som de resurser de är.  Lika Unika verkar för mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning, i olika sammanhang utifrån mänskliga rättigheter och ett funktionshinderperspektiv”. Det är tveklöst så att FN:s olika konventioner, beslut och engagemang som rör mänskliga rättigheter förbättrar  möjligheterna att stärka människors rättigheter. Det gäller, precis som utvecklingsmålen i Agenda 2030, lika mycket för Sverige som för andra länder.

Sverige har ställt sig bakom en rad FN-konventioner som ska säkra rättigheter exempelvis Barnkonventionen , FN:s kvinnokonvention och CRPD; FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Att man sluter upp bakom en internationell konvention ska förstås göras för att man vill stå upp för de värderingar och de rättigheter som konventionen ger uttryck för. Men att ratificera FN-konventioner får inte handla om internationell plakatpolitik utan måste vara tydliga åtaganden för att inte minst på hemmaplan göra praktiskt politik för att stärka rättigheter. Både på nationell och regional/lokal nivå…

Sverige har en historia av internationellt engagemang i MR-arbete. Sverige har nu plats i säkerhetsrådet. Det ställer också krav på att vi på hemmaplan agerar som goda exempel och föredömen. Annars försvagas rösten internationellt. En svensk underskrift av en FN-konvention handlar också om att ge sig själv en politisk att-göra-lista därför att politiken har ambitioner också här hemma. Därför måste Sverige ta allvarligare på de resultat som kommer ut från exempelvis FN:s granskningar av hur vi lever upp till FN-konventioner. FN:s kommitté som arbetar med CRPD gav våren 2014 konkreta rekommendationer till Sverige. Det är två och ett halvt år sedan och även om det i en del fall finns hänvisningar till FN:s rapport så saknas ändå system med tidsplanering och budgethänsyn av hur Sverige hanterar de brister i mänskliga rättigheter som påtalas av FN-kommittéer. Det gäller säkert fler konventioner…

Och så finns nu FN-mål och deklaration i Agenda 2030….
För funktionshinderrörelsen blev Agenda 2030 en stor framgång. Till skillnad från de tidigare millenniemålen har världssamfundets stater enats om en utvecklingsdagordning som i både i sin deklaration och i konkreta mål och delmål lyfter fram funktionshinderperspektivet, exempelvis när det gäller rätten till utbildning och arbete. Att det var en framgång har också fått den svenska regeringens stöd. I sitt tal inför FNs statspartskonferens i New York om konventionen rättigheter för personer med funktionsnedsättning sa statsrådet Åsa Regnér[1]:

“I truly welcome the clear references in the new agenda 2030 to gender equality and the empowerment of women and girls and the clear references to people with disabilities. This is a break through.

Man får hoppas att det här vägleder arbetet med FN:s mål i Agenda  2030 i Sverige, på alla nivåer. I agendans deklaration talar punkt 23 om att ge egenmakt till människor. De vars behov återspeglas i agendan inbegriper alla barn, ungdomar, personer med funktionsnedsättning…”.

Så kom ett tydligt funktionshinderperspektiv in. Så skrevs detta in också under målen för bland annat utbildning och arbete. Så, hoppas jag på FN-dagen, kommer detta ”genombrott” att avspeglas också i det svenska arbetet när den sittande delegationen lägger förslag, när kommuner och landsting planerar Agenda 2030-insatser, när kraften i civilsamhället visar sig i allt engagemang och när företag, myndigheter och enskilda bidrar till att Sverige lever upp till FN:s mål. FN-dagen är värd att fira!   

[1] http://www.regeringen.se/tal/2016/06/tal-av-asa-regner-vid-statspartsmote-om-funktionshinder-i-new-york/