Kategoriarkiv: Förbättrad folkhälsa

Ohälsan som inte behövde finnas

ljus i mörker”…den sämre hälsan hos personer med funktionsnedsättning skulle kunna förbättras genom samhälleliga insatser såsom att förbättra ekonomiska villkor genom till exempel att skapa bättre förutsättningar för ökat deltagande på arbetsmarknaden, främja tillgänglighet och stöd för fysisk aktivitet och socialt deltagande samt genom förebyggande arbete mot kränkande bemötande”.

 

 

Så formulerar sig Folkhälsomyndigheten i ett avsnitt i årets återrapportering till regeringen om arbetet med funktionshinderpolitiken. I stora delar är uppföljningens analyser och slutsatser kända sen länge och från många rapporter, utredningar och folkhälsokartläggningar. Hälsan är sämre hos personer med funktionsnedsättning. På flera områden finns också en helt orimlig skillnad mellan män och kvinnor där ojämställdheten också på det här området blir uppenbar.

Orsakerna är flera och handlar om ett större utanförskap i ett samhälle där högre arbetslöshet och bristande tillgänglighet leder till utestängning. I arbetslöshetens spår följer också sociala och ekonomiska problem som är större hos personer med funktionsnedsättning än generellt.

Citatet ovan ingår i ett avsnitt som handlar om ”åtgärdbar hälsa”. På ett sätt är detta nya avsnitt i rapporteringen om folkhälsoläget upprörande och mycket sorglig. Det handlar nämligen om ohälsa och utanförskap som vårt samhälle och våra beslutsfattare skulle kunna göra något åt men inte lägger tillräckligt med resurser på att möta. Folkhälsomyndigheten skriver:

”Analysen visar att den sämre hälsan hos personer med funktionsnedsättning inte skulle behöva vara så dålig som den är . Det finns områden som skulle kunna belysas och mer insatser skulle kunna göras, till exempel att förbättra ekonomiska villkor genom att skapa bättre förutsättningar för ökat deltagande på arbetsmarknaden, främja tillgänglighet och stöd för fysisk aktivitet och socialt deltagande samt genom förebyggande arbete mot kränkande bemötande”

Regeringen tog dock ett viktigt initiativ i regeringsförklaringen när man aviserade en kommission för insatser mot ohälsan. Målet formulerades som ”att de påverkbara hälsoklyftorna ska slutas inom en generation”.

Det här har vi från Lika Unikas sida stött och tyckt är bra och viktigt. Däremot har vi bland annat i regeringens funktionshindersdelegation tagit upp att det helt enkelt måste finnas med ett tydligt uppdrag till folkhälsokommissionen att ha ett starkt funktionshinderperspektiv i sitt arbete.

Årets rapport från Folkhälsomyndigheten till regeringen understryker hur viktigt det är. Som på många andra områden gäller sanningen att man aldrig kommer att lyckas med sina mål om man inte lägger fokus på de områden där problemen och utmaningarna är som svårast och störst. De gäller inte minst inom samhällsområdet ”Folkhälsa”.

Brutal nyhet om ohälsa och självmord

I veckans lägesrapport från Handisam, som jag också bloggade om, fanns en uppgift som väcker stor oro. Hos personer med funktionsnedsättning är ohälsan nästan tio gånger så vanlig jämfört med övrig befolkning. Idag kommer ytterligare en nedslående och i det närmaste brutal rapport som berättar om en kraftig ökning av självmord hos unga med funktionsnedsättning. Det är den statliga Socialförsäkringsutredningen som har beställt rapporten av Karolinska Institutet. Ekot har läst rapporten och lyfter det tragiska innehållet i sitt nyhetsflöde.

I gruppen unga i åldern 19 till 23 år mer än fördubblades antalet unga förtidspensionärer – från 5 000 till 12 000 under åren 1995 till 2010. Samtidigt fyrdubblades antalet svåra självmordsförsök,  från 115 till 460. ”Antalet som lyckades ta sina liv ökade från 10 till 45, bland dessa 19-23 åringarna som fick aktivitetsersättning”, berättar Ekot.

Det är ingen alltför vågad gissning att det här är en yttersta effekt i en lång kedja som hänger ihop och som särskilt drabbar personer med funktionsnedsättning. En kedjereaktion som inte sällan börjar i förskola och skola där vi i välfärdslandet Sverige inte anser oss ha råd att ge tillräckligt stöd till många elever med funktionsnedsättning. Det ger i sin tur en svagare utbildningsbakgrund, leder till lägre betalda jobb eller till inget jobb alls, påverkar socialt kontaktnät negativt och slår ibland hål på den egna hushållsekonomin.

Jag läser att Urban Fernquist från Synskadades Riksförbund hann samtala med ett statsråd om Handisams lägesrapport under dagens torsdagsaktion. Repotaget på SRF:s hemsida berättar om svaret från statsrådet på frågan om vad som nu händer med Handisams lägesrapport. Det lär, fritt återgivet, ha blivit: ”Vi har det bättre här än i andra länder”.

Måhända det är korrekt men knappast något acceptabelt skäl att inte göra allt vi kan för att nå mål om ett jämlikt och rättvist Sverige där alla, efter sina förmågor och förutsättningar, får komma till sin rätt. Tvekar vi om det målet är det riktigt, riktigt illa.