En inkluderande arbetsmarknad där vi ser förmågan?

amarkn dagar

Strax före sommaren presenterade Lika Unika rapporten Se förmågan, bland annat genom en debattartikel i Arbetet. Författaren Jan-Erik Nyberg beskriver läget på arbetsmarknaden utifrån de villkor och svårigheter som personer med funktionsnedsättning ofta har. I rapporten finns några konkreta rekommendationer om hur den mörka bilden kan bli lite ljusare. Ett starkt fokus är parterna på arbetsmarknaden och deras idag ganska kompakta tystnad när det gäller funktionshinderperspektiv och jobben.

Men rapporten och inte minst dess titel har också värderingsmässiga budskap som i grunden handlar om jämlikhet och delaktighet, om att ta tillvara mångfaldens stora kraft och att göra allvar av devisen om allas rätt till delaktighet i samhället. Då behövs också ett skifte i fokus, i rapporten illustrerat med förslaget att avskaffa begreppet nedsatt arbetsförmåga som idag politik och myndigheter nästan alltid använder efter ”funktionsnedsättning”.

Det är den arbetssökandes kompetens, erfarenheter och kunskaper som ska lyftas fram, inte begränsningar. Hur det ser ut med ”arbetsförmågan” avgörs också av vilka arbetsuppgifter det handlar om och om arbetet anpassas till den enskildes förutsättningar. Och ibland handlar hindren i stället om brister i åtgärder när det gäller tillgänglighet, kunskaper om funktionshinder och funktionsnedsättning och kanske till och med om bristande vilja att ta mångfald på allvar. Rapporten har en redogörelse för den norska arbetsmarknadspolitiken och beskriver en motvikt till det individuella begreppet ”nedsatt arbetsförmåga”:

Fyra yttre barriärer försvårar för personer med funktionsnedsättning att komma in på arbetsmarknaden:

* Diskrimineringsbarriären – ogrundade föreställningar om personer med nedsatt funktionsförmåga;
*  Kostnadsbarriären – kan reduceras genom stöd till nödvändiga anpassningar av arbetsplatsen och liknande;
* Produktivitetsbarriären – den ekonomiska risken för den enskilde arbetsgivaren att  anställa någon som kan visa sig ha “nedsatt arbetsförmåga” i sin uppgift kan också mötas med insatser av det allmänna;
* Informations- och attitydbarriären – felaktiga föreställningar om personer med funktionsnedsättning kan vara ett hinder för anställning.

”En välfungerande och inkluderande arbetsmarknad” är namnet på en idékonferens i Stockholm i morgon, fredagen den 30 september 2016. Då anordnar Sveriges Kommuner och Landsting tillsammans med Arbetsförmedlingen sin årliga konferens om jobben. Deltagarlistan till denna första av två består av femton och en tredjedels liggande A4-sidor namn, en bred närvaro från viktiga aktörer från hela landet. Inte minst kommuner, landsting och Arbetsförmedlingen finns på plats, men också regeringen, näringslivet och några företrädare för civilsamhället. (bland andra Lika Unika).

En dag som blir till en kraftsamling för att få fart på jobben och få ned den så nedbrytande arbetslösheten? En dag med tydliga ambitioner att inkludera, ta tillvara mångfald och människors kompetens? Därför en dag med också ett tydligt funktionshinderperspektiv?

Tre programpunkter inger förhoppningar. Det handlar om att ”Tillvarata kompetensen…” hos bland annat personer med funktionsnedsättning. Det handlar om matchningen på arbetsmarknaden. Det handlar om ”Sociala krav i upphandlingar” som i sig har stor potential som dörröppnare till jobb. Inte självklart att just funktionshinderperspektivet kommer med där men i högsta grad rimligt att det gör det, både i form av krav på tillgänglighet och att leverantörer ska ha en viss andel anställda som har funktionsnedsättning. En fjärde punkt tar upp sociala företag som vägen för jobb för personer med funktionsnedsättning.

Det är mycket rimligt att också den inledande genomgången av arbetsmarknadsläget och av ”aktuella utmaningar” för arbetsmarknadspolitiken belyser den fjärdedel av Arbetsförmedlingens inskrivna som är arbetslösa, arbetssökande och har en funktionsnedsättning. Som framgår av den utvärdering av funktionshinderspolitiken 2011-2016 som Myndigheten för delaktighet har gjort är arbetslösheten högre bland personer med funktionsnedsättning.

För dem med ”nedsatt arbetsförmåga” är den 12,8%, utan detta 7,3 % och för övriga 5,1%. MFD anger att det finns en tendens till ökning av arbetslösheten hos den som har en ”nedsatt arbetsförmåga”. Så kallade svaga grupper, inbegripet personer med funktionsnedsättning, ställs allt längre från arbetsmarknaden framhåller man, inte minst vad gäller möjligheten till ett osubventionerat jobb.

Över morgonens konferens sveper förhoppningsvis in en ”Se förmågan”-vind som inspirerar och ger kraft att förändra och göra allvar av vackra politiska ord om ”arbete till alla” och ”EUs lägsta arbetslöshet”. Men inte minst är konferensen en bred samling av anställda i kommuner och landsting som idag sysselsätter nära en miljon anställda. Skulle de i sin roll som arbetsgivare visa vägen, gå före och anställa fler med funktionsnedsättning i sina ordinarie verksamheter så skulle det ha mycket stor betydelse på sysselsättningen. Där är kanske inte ”idékonferens” den avgörande insatsen utan att i praktiskt och faktisk mening anställa och utifrån en bestämd plan om mångfald alla arbetsplatser.

Eller med ord lånade av Heléne Fritzon, ordförande i SKLs förhandlingsdelegation som intervjuades för en tid sedan i en Dagens Samhälle-bilaga från Lika Unika och DHR:

Det behövs fler tydliga politiska ställningstaganden i kommuner och landsting. Det finns kommuner och landsting där det saknas politiska beslut eller riktlinjer som ökar möjligheterna för  personer med funktionsnedsättning  att bli anställda – detta måste förändras.

Så rätt. Gör så!