Ett helt hus fullt med mänskliga rättigheter

palais wilson
Palais Wilson i Genève byggdes 1873-75 och var från början Hôtel National. Uppkallad efter USA-presidenten Woodrow Wilson hade byggnaden under många år en rad olika funktioner med bland annat myndigheter på plats, återgick till att bli hotell, genomgick ett trist förfall men så i upprustat tillstånd, åren 1993 till 1998, blev Palais Wilson vad det är idag: Högkvarter för FN:s arbete med mänskliga rättigheter i den schweiziska staden.

Om det är ett helt hus – eller palats – fyllt av olika aktiviteter för att stärka de svenska mänskliga rättigheterna som nu är på gång är inte känt. Men på gång är dock en svensk och från regeringen oberoende MR-institution. Det är i alla fall vad regeringen skriver i sin nyligen presenterade strategi om det nationella arbetet med MR-frågorna som fått formen av en skrivelse till riksdagen. ”En eventuell fortsatt  beredning av frågan om inrättandet av en institution för mänskliga rättigheter, med  riksdagen som huvudman, helt ankommer på riksdagen själv”. Det är det formellt korrekta. Man kan om man vill och önskar utgå från att det i det ”tysta” finns en deal mellan parlament och regering om att så faktiskt blir fallet.

Vi är många som önskar oss en oberoende granskare av de mänskliga rättigheter som förr oftast var en begrepp som användes när man talade om andra och gärna fattigare länder. Diktaturer, kanske. Det var som att det fanns ett medfött tankemönster om ”här är allt så bra”. Därför hade vi inte något behov av att granska hur det ser ut i Sverige med rättigheterna och dess förverkligande. Men tiderna förändras och att det brister med rättigheter och att det finns åtskilligt att göra för att förbättra för människor kan många vittna om. Det kunde också FN i sin granskningsrapport till Sverige om hur arbetet går här med förverkligande av FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Ett nätverk inom civilsamhället som är engagerade i MR-frågor skrev i våras ett brev till Riksdagen. Där erbjuds Konstitutionsutskottet som ansvarar för frågan en dialog med civilsamhället och att få ta del av civilsamhällets värdefulla kompetenser. I brevet skriver man:

”Utformningen av den viktiga MR-institutionen ser vi som central i det nationella MR- arbetet. För att den nya institutionen ska bli effektiv måste den  ges tillräckliga finansiella och personella resurser, ett brett mandat grundat i Sveriges människorättsåtaganden, ett tydligt oberoende skyddat i lagstiftning, samt möjlighet att verka både granskande och främjande.”

Det finns alltså förhoppningar och förväntningar på den nya MR-aktören i Sverige. Det gäller självklart också från aktiva i funktionshinderrörelsen. Där handlar det förstås om befogade krav på positiva samhällsförändringar som förbättrar människors levnadsvillkor! Det handlar också om att Sverige gör det Sverige har lovat när man ratificerade konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, CRPD, och där också artikel 33: ”Att inrätta en oberoende ”mekanism” som ska främja, skydda och övervaka genomförandet av konventionen”.

Mot den bakgrunden är det angeläget att den där ”mekanismen” som nu är på gång, den oberoende MR-institutionen, som enligt regeringens skrivelse ska ”främja och skydda” mänskliga rättigheter får en styrka och samlad kompetens som gör att den också kan ”främja, skydda och övervaka” de rättigheter som personer med funktionsnedsättning ska garanteras enligt FN-konventionen CRPD. Åtagandet har funnits alltsedan FN-konventionen ratificerades. Därefter har riksdagen lagt fast ett MR-mål för Sverige som ska säkerställa full respekt för internationella åtaganden. ”Sveriges  internationella åtaganden efterlevs i alla delar av landet, i alla delar av offentlig sektor och såväl nationellt som regionalt och kommunalt som det står i MR-skrivelsen.

Genève har sitt Palais Wilson. Möjligen får lämplig svensk lokaliseringsplats sitt motsvarande nav eller högkvarter för en MR-institution där arbetet med mänskliga rättigheter får kraft, näring och kunskaper.  Palats eller inte – det är en mycket angelägen sak för Sverige.