Etikettarkiv: Alliansen

Torsdagsaktionen öppnar ”Borg-jour” efter igenstängd dörr

borgFoto: Regeringskansliet

”Från och med nu inrättar Torsdagsaktionen Borg-jour, vilket innebär att vi så snart Anders Borg får en lucka är redo att träffa honom”.

Det svarar Torsdagsaktionen på finansministerns ”Nej tack” på förfrågan om att få träffa Anders Borg och integrationsminister Erik Ullenhag för att diskutera frågan om tillgänglighetsbrister som diskriminering.

Så sent som i morse genomfördes ytterligare en torsdagsaktion som manifestation i frågan. Läs mer i det inlägget om varför det är så viktigt och varför Anders Borgs nej är så oerhört olyckligt och ett slag i ansiktet på många aktiva i funktionshinderrörelsen. I en kommentar skriver Torsdagsaktionens organisationer:

”Det är ingen hemlighet att det är Finansdepartementet som, med hänvisning till rädsla för kostnader, bromsat och bromsar frågan om ett utökat diskrimineringsskydd för personer med funktionsnedsättning. Att den minister som håller i pengarna och ytterst är ansvarig för att frågan inte kommer vidare, från sin sida prioriterar frågan så lågt att han inte ens kan hitta en tid att träffa oss är anmärkningsvärt”.

Men Torsdagsaktionen ger sig inte utan lämnar Anders Borg ett ”erbjudande”. Begäran om ett gemensamt möte med Anders Borg och Erik Ullenhag kvarstår.

Från och med nu inrättar Torsdagsaktionen Borg-jour, vilket innebär att vi så snart Anders Borg får en lucka är redo att träffa honom.

Anders Borgs nej till uppvaktning kan väl ändå inte vara ett sätt att krypa bort från verkligheten? Det är ett faktum att Sveriges riksdag har beställt ett lagförslag från regeringen som innebär att brister i tillgänglighet ska klassas som diskriminering. Att inte leverera detta gör att regeringen och Anders Borg riskerar att gå in i en valrörelse med en svekdebatt eller anmälan till Konstitutionsutskottet därför att man inte följer riksdagsbeslutet. Det är ingen bra start på ett valår.

Politiskt stöd för torsdagsaktionen – Var gömmer sig motståndet?

811 dagarIgår genomfördes ännu en Torsdagsaktion. Det stod 811 på flygbladen. 811 dagar av väntan. 811 dagar efter att remisstiden gick ut på departementsskrivelsen ”Bortom fagert tal” som förordade en skärpt lagstiftning mot diskriminering: ”Brister i tillgänglighet ska ses som diskriminering”, menade man. Eller som det står i skrivelsens inledning:

”..ska införas en ny bestämmelse om förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Bestämmelsen omfattar situationer där någon missgynnas genom underlåtenhet att vidta skäliga åtgärder för tillgänglighet så att personer med en funktionsnedsättning kommer i en situation som är jämförbar med den för personer utan sådan funktionsnedsättning”.

Frågan handlar inte bara om lagtexter. Det handlar om demokrati. Det handlar om möjligheter att delta i samhällslivet. Det handlar i grunden om att i lagen slå fast samma människovärde och rättigheter för alla. I går hade det gått 811 dagar av ”beredning” av något som så många med rätta talar positivt om.

En majoritet av riksdagspartierna gav sitt stöd till förslaget så sent som förra sommaren. Arbetsmarknadsutskottets förslag blev riksdagsbeslut och därmed kräver Sveriges parlament att regeringen återkommer i frågan. I partiernas egna texter råder det ingen tvekan om vilket beslut som borde fattas:

– ”Vi vill ändra diskrimineringslagen så att bristande tillgänglighet blir en diskrimineringsgrund”.
Socialdemokraterna 

– ”Att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ska betraktas som en diskrimineringsgrund och omfattas av diskrimineringslagstiftningen”.
Centerpartiet

– ”Bristande tillgänglighet ska räknas som diskriminering”
Folkpartiet

– ”Otillgänglighet är diskriminering”
Miljöpartiet

– ”Tillgänglighet är en fråga om att ge alla medborgare samma demokratiska rättigheter och möjligheter i samhället”.
Vänsterpartiet

.”Tillgänglighet ska inte betraktas som ett särintresse utan ska ses som ett allmänintresse. ”
Kristdemokraterna

Så hur går det då? Ja, de 811 dagarna har gått. ”Frågan bereds för närvarande i Regeringskanslietsa ansvarigt statsråd i riksdagen den 1 december 2011. Ett och ett halvt år senare, i riksdagsdebatten som föregick beslutet som nämns ovan, meddelade föredragande för Moderaterna i utskottet under kammarens debatt att ”En av de frågor som diskuterades i Regeringskansliet är om bristande tillgänglighet enligt lag ska utgöra grund för diskriminering”.

Ibland sätts det stämplar på intressegrupper som vill förändra. ”Särintressen” brukar det kallas och visst används det ibland också mot funktionshinderrörelsen. Men frågan är om det inte är helt andra ”särintressen” som, utan att synas i debatten, lyckas få en oerhört viktig fråga förhalad. Med stor sannolikhet är det aktörer som är rädda för kostnader och som inte vill räkna vinster av samhällsinvesteringar i tillgänglighet som har den dolda makten att bromsa, stoppa och förhindra. Detta mot i stort sett hela det politiska Sverige.

Men viktiga tecken finns på att många börjar tröttna på den till synes eviga väntan. Folkpartiets Mathias Sundin uttryckte det i ett debattinlägg i Corren där han ville se en uppgörelse i riksdagen i frågan på båda sidorna om blockgränsen.

Fler röster med samma budskap är välkomna. Det vore uselt om torsdagsaktionen till slut samlas med flygblad som fått en fyrsiffrig rubrik.

Fler bloggar om Torsdagsaktionen:
Maria Johansson, DHR, på Unga Rörelsehindrades blogg.

DHR-bloggen om brevet till regeringen

Ett debattinlägg om jobben värt att ta på allvar

dn kd utspelÅr 2013 startade dystert, om man tänker på den tystnad som präglade partiledardebatten i riksdagen om arbetslösheten i den stora gruppen personer med funktionsnedsättning. Tyvärr förblev det tyst om den frågan, trots våra försök att få frågan uppmärksammad av partiledarna. Utgångspunkten är ganska enkel.

Har man inte en jobbpolitik som inkluderar de många med funktionsnedsättning som går arbetslösa och ofta gör det länge, så har man ingen heltäckande jobbpolitik. Det är värt att påminna om under ett kommande valår.

Men i ett tidigare inlägg har Lika Unika-bloggen lyft fram några utspel som kanske signalerar en positiv svängning i debatten. Det var Sveriges Kommuner och landsting som skrev debattartikel med rubriken ”Fler funktionsnedsatta måste få arbete”. Det var alliansregeringens lansering av praktikplatser i statliga myndigheter. Där fanns också (S) och Stefan Löfvens utspel om att använda offentlig upphandling som ett sätt att driva på jobbskapandet, inte minst för personer med funktionsnedsättning.

Idag ser jag ett nytt utspel på DN Debatt. Det är kristdemokratiska kommunföreträdare från Stockholms län som lyfter frågan med rubriken ”Utnyttja kompetensen hos funktionsnedsatta”. Som andra också har uppmärksammat noterar debattörerna att ”Bland personer med funktionsnedsättning är statistiken nedslående.  Antalet öppet arbetslösa och sökande i program med aktivitetsstöd är 76 598 personer, en ökning med 8,2 procent sedan december 2011”.

Precis som Lika Unika gjorde i sitt ”Banbrytarprogram” pekar KD-företrädarna på att de mindre privata företagen är bättre på att anställa personer med funktionsnedsättning än offentliga aktörer. ”En stor orsak till de dystra siffrorna är att offentlig sektor och de stora företagen i näringslivet inte är tillräckligt bra på att anställa personer med funktionsnedsättning. Här krävs en attitydförändring”.

Som lösning på problemen upprepar man ett par av Lika Unika-punkterna om bland annat att använda offentlig upphandling och agera föredöme som offentlig arbetsgivare. Stimulans av sociala företag och fler i daglig verksamhet är andra krav som förs fram.

Varje tillfälle som tas till att lyfta jobbpolitik, arbetslinjen och åtgärder mot arbetslösheten och att göra det med utgångspunkt från där situationen är särskilt allvarlig är välkommet. Det räcker inte med fagert tal eller ”åtgärdspaket” som ska subventionera fram jobb till många gånger mycket kompetenta, duktiga och dugliga personer som är väl så kvalificerade för den ”vanliga arbetsmarknaden”, om man får chansen. Ofta räcker det med samma villkor som gäller för andra. Ibland kan det krävas någon slags anpassning eller arbetshjälpmedel. Grunden måste vara allas rätt till jobb och utveckling efter sin förmåga. Alla vill bidra och måste få chansen till det.

Därför är dagens utspel av Kristdemokraterna alldeles utmärkt och får gärna följas av många andra i samma anda.