Etikettarkiv: arbetsförmedlingen

Nya FN-mål – också svenska mål!

FNS mål

”By 2030, achieve full and productive employment and decent work for all women and men, including for young people and persons with disabilities, and equal pay for work of equal value”

Världssamfundet i FNs skepnad har i helgen antagit 17 universella mål och 169 delmål i en ny agenda för hållbar utveckling. På svenska heter dokumentet ”Förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling.” Målen kommer att gälla de närmaste 15 åren och ska förverkligas i alla världens länder. De är universella, något som innebär att också Sverige ska arbeta för att nå upp till de uttalade ambitionerna som utvecklingsmålet är ett uttryck för.

När nu utvecklingsmålen har ersatt FNs tidigare millenniemål innebär det också ett betydelsefullt synliggörande av den omkring miljard människor (cirka 15 procent av världens befolkning) som lever med en funktionsnedsättning. De var helt bortglömda i tidigare dokument men finns nu omnämnda såväl i delmål som i många indikatorer som ska användas för att följa utvecklingen. De är viktigt för alla med en funktionsnedsättning men också för att åstadkomma den hållbara utveckling som är en förutsättning för oss alla.

Eller som FN:s experter, bland andra FNs rapportör som arbetar med rättigheter för personer med funktionsnedsättning Catalina Devandas, har uttryckt det:

”The inclusion of persons with disabilities in the SDGs is fundamental if we are to achieve sustainable development that is genuinely rights-based.”

I en kommentar till sluttexterna säger MyRights ordförande (och tidigare Lika Unika-ordföranden) Tiina Nummi-Södergren:

”Millenniemålens resultatuppföljning visar att personer med funktionsnedsättning har exkluderats från de senaste årens positiva utveckling. Till exempel saknar 90 procent av barn med funktionsnedsättning fortfarande tillgång till utbildning. I den nya utvecklingsagendan har detta tagits på allvar, vilket bland annat har resulterat i att det nya utbildningsmålet betonar vikten av en inkluderande skola med hög kvalité.”

FN-mål nummer åtta lyfter fram rätten till arbete för alla och är tydligt med att det också omfattar personer med funktionsnedsättning. Den som råkade leva i tron att målen egentligen handlade om fattiga länder och deras utveckling borde här se att också Sverige omfattas. I vårt land är arbetslösheten hög bland personer med funktionsnedsättning som utgör ungefär en fjärdedel av de inskrivna vid Arbetsförmedlingen. Trots att människor vill och kan arbeta förnekas många den rätten i Sverige år 2015. Men som FN-målen uttrycker det så ska allas vilja att bidra med sin arbetsinsats tas tillvara.

Därför är de nyligen beslutade målen något som Sverige och svenska beslutsfattare måste leva upp till. I arbetet med målen har ansvarigt statsråd varit biståndsminister Isabella Lövin men de gäller i hög grad också statsråd som Ylva Johansson i uppdraget som arbetsmarknadsminister. Här kan FN-målen kanske till och med leda till att regeringen i sitt Regleringsbrev till Arbetsförmedlingen skriver in rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning på förstasidans angivna mål för förmedlingens verksamhet. Idag saknas det tyvärr.

Läs mer:
Dagens Nyheter om utvecklingsmålen.
MyRighs hemsida om utvecklingsmålen.
FN -nyheter: FN-experter om vikten av funktionshinderperspektiv

Bra översyn av Arbetsförmedlingen men glöm inte det här!

alöshetsbildI höstens budgetproposition meddelade regeringen sin avsikt att göra en så kallad ”bred översyn” av Arbetsförmedlingen. Med utgångspunkt från hur det fungerar (eller inte fungerar…) i förmedlandet idag, ser man att ”De tecken som finns på försämrad matchning ska därför tas på allvar och arbetet med att utveckla matchningen ska fortsätta. I regeringens promemoria om översynen skriver man också:

”Regeringen anser att det finns skäl att analysera om det finns behov av förändringar för att på ett än bättre sätt ge stöd till såväl personer som står långt från arbetsmarknaden som personer som är närmare ett jobb men som behöver stöd att finna ett arbete”.

Det är tveklöst en viktig översyn. Det behövs skarpa förändringar om stödet till den som är arbetslös ska förbättras. Det gäller inte minst den stora grupp av personer med funktionsnedsättning som utgör ungefär vart fjärde inskriven vid förmedlingen.

Där finns det en rad brister att ta tag i. Hela utgångspunkten för arbetsmarknadsområdet och därmed Arbetsförmedlingens arbete måste göras om. I dag är utgångspunkten för insatser att man har en ”nedsatt arbetsförmåga”, om man har en funktionsnedsättning. Det är ett Arbetsförmedlingens och politikens begrepp som är oerhört tveksamt och som är en stämpel som riskerar att i stället försämra människors möjligheter att konkurrera om jobben på samma villkor som andra. Vad innebär det att bära på etiketten ”Nedsatt arbetsförmåga” inför och under en anställningsintervju, om man kommer så långt i en rekrytering.

Det finns mer än så att lägga in i en översyn. Det tar idag i genomsnitt 272 dagar att få den kodning av förmedlingen som berättigar till ett bra stöd och råd. En arbetslös med funktionsnedsättning som med ett hjälpmedel på plats där så behövs säkert kan vara minst lika kvalificerad för ett jobb som någon annan, får ofta vänta länge på hjälpmedlet. Regeringen har på en rad andra områden fått kloka förslag till åtgärder av den så kallade Funka-utredningen som också behöver förädlas till skarpa lagförslag.

Där föreslås bland annat att Arbetsförmedlingen tar över Försäkringskassans ansvar för hjälpmedel, något som idag är delat mellan myndigheterna. Förändringen är bra i sig men man KAN känna oro för att bristerna inom förmedlingen också kommer att påverka hjälpmedelsområdet negativt. Det bör regeringen ta upp i sin översyn och säkra förbättringar, inte försämringar, på det området.

Så gör den här angelägna översynen, regeringen. Men glöm inte att redan i direktiven skriva in att funktionshindersperspektivet måste in och måste vara en central fråga för utredningsarbetet. Och gör gärna utredningsdirektiven med den ansats som Lika Unikas eget program för jobben – Banbrytarprogrammet – har: Människan som en en värdefull resurs. Arbetet som en mänsklig rättighet.

En arbetslöshet som ökat med 350 procent

almedalen alöshet 350 procentTvå saker sätts ihop till en helhet när Svenska Dagbladet idag skriver om arbetslösheten hos unga med funktionsnedsättning. 1). En skrämmande uppgift om att arbetslösheten har ökat med 350 procent hos unga i åldern 18 till 24 år och som har en funktionsnedsättning. Ökningen har skett under hösten 2007 till våren 2013.

2) En koppling till hur detta samhällsproblem, den viktigaste av valfrågorna, helt lyser med sin frånvaro när partiledarna i Almedalen berättar om sina politiska förslag. I SvD:s artikel citeras DHR:s viktiga analys av hur frågorna uteblev från talarstolarna under veckan, något som väckte hela den samlade funktionshinderrörelsen. Ilskan och besvikelsen över att så totalt nonchaleras i Almedalstalen gjorde att #funkpol ”trendade” och blev hett på Twitter.

Det var först i det sista talet, Stefan Löfvens som hölls på Almedalsveckans sista dag, som perspektivet funktionsnedsättning nämndes. I en mening sa Löfven:

”..stället för att vara det land där klyftorna ökar snabbast, ska Sverige bli bäst på ge alla, oavsett kön eller bakgrund, hälsa eller funktionsnedsättning, samma möjligheter i livet.”

Det var bra, det var rätt och det var viktigt. Den som vill kan med detta övergripande perspektiv läsa in en utvecklad funktionshinderpolitik på många områden. Framför allt står det för en värdering som handlar om involvering, lika rättigheter och allas rätt. Men man kan med bästa vilja i världen inte kalla det för en utvecklad och tydligt politik på funktionshinderområdet. En annan jämförelse kan vara att Löfvens mening är på 29 ord. När Annie Lööf talade var enbart avsnittet om vargjakt på det dubbla, 60 ord.

Lika Unika har satt frågan om jobb för personer med funktionsnedsättning som en av de viktigaste frågorna för oss. I ett särskilt Banbrytarprogram tar vi upp konkreta förslag till hur samhället kan stärka politiken för att fler ska få jobb. Det handlar om hjälpmedel. Det handlar om att kommuner och landsting blir verkliga förebilder. Det handlar om mentorskap och om offentlig upphandling. Det handlar nog också om att börja förändra synen på personer med funktionsnedsättning, bland annat genom att mönstra ut begreppet ”Nedsatt arbetsförmåga” som det första som nämns när frågor om detta kommer upp och som är utgångspunkten för samhällets insatser.

Partiledarnas tal i Almedalen 2013 gav verkligen inte några besked om politikens aktörer tydligare kommer att involvera perspektivet funktionsnedsättning i politiken för jobb. En tröst och förhoppning kanske kan vara att det återstår en Almedalsvecka före valdagen i september 2014. Då!

Trist, missat mål i svensk funktionshinderspolitik

hur är lägetSå har tiden kommit. De så kallade ”strategiska myndigheterna”, som har ansvaret för att genomföra den svenska strategin för funktionshinderspolitiken, ska redovisa hur man lyckats med sina mål under det år som gått. Den statliga myndigheten som håller ihop arbetet med regeringens strategi, Handisam, har nu fått in myndigheternas återrapportering. (finns samlade här) Tillsammans kommer de 22 uppföljningarna av mål och av arbetet hos våra myndigheter ge en god bild av hur det ser ut i Sverige och hur framgångsrikt genomförandet har varit så här långt. Det kommer att redovisas samlat till regeringen i mitten av maj.

Den svenska strategin berör viktiga myndigheter men framför allt handlar det om samhällsområden som konkret och handfast påverkar människors vardag. Ett område är arbetsmarknaden där Arbetsförmedlingen redovisar sitt resultat. Utgångspunkten redovisas i rapporten: ”Antalet personer med funktionsnedsättning som är inskrivna vid Arbetsförmedlingen har ökat snabbare än de någonsin gjort i svensk arbetsmarknadshistoria”. I rapporten sägs att orsakerna är flera, som att många förlorat jobbet efter rationaliseringar, att människor har ”förts” från sjukförsäkringen till förmedlingen och att förmedlingen själv har blivit ”än mer grundlig” att kartlägga arbetssökande.

Arbetsförmedlingen likställer sina insatser för personer med funktionsnedsättning med begreppet ”nedsatt arbetsförmåga”. För att kunna ge stöd och hjälp krävs en särskild kod. I genomsnitt tog det 270 dagar för en arbetssökande att 2012 få en sådan ”klassning” av sin funktionsnedsättning. Förmedlingen har som delmål att minska tiden med 10 dagar per år 2011-2016. Resultatet som nu redovisas är dock dystert: man missar delmålet och i stället har den genomsnittliga tiden ökat med två dagar. Positivt är att tiden minskar för unga men å andra sidan blir det längre väntan för personer med utländsk bakgrund. En förklaring till försämringen sägs bland annat vara att man ibland får vänta på att vården ska få fram underlag för bedömningar.

Förmedlingen har som ett ytterligare delmål att andelen med en funktionsnedsättning (”som medför nedsatt arbetsförmåga”) som får jobb eller utbildning ska öka årligen. Utfallet av det målet mäts från ett ”nollvärde” med i snitt 5,4 procent per månad, en siffra som i årets redovisning uppvisar ett minus på 0,2 procent. Färre har således mätt som andel kommit i jobb. Däremot är antalet som gått till jobb eller utbildning positivt ökande men så är ju inte målet utformat.

Jag kommer att återkomma flera gånger med tankar och reflektioner om myndigheternas rapporter. Inte minst om jobbpolitiken som är så central för människors liv och där Lika Unika har ett särskilt starkt engagemang, inte minst genom vårt Banbrytarprogram. Det är inte heller myndigheterna som har det yttersta ansvaret. Det ligger på politiken. Därifrån kommer nu utspelen, med satsningar i regeringens vårproposition som mötte ett av S-kongressens beslut om sysselsättningsmål.

En sak är glasklar: Tar man inte på allvar att en så stor andel av de arbetslösa är personer med en funktionsnedsättning som kräver mer insatser än idag, så kommer jobbpolitiken som helhet inte lyckas. Det är hög tid för alla politiska partier att inse det. 

En viktig rapport om jobben

scb rapportOlika villkor på arbetsmarknaden” och ”Låg andel i arbete bland personer med funktionsnedsättning”. De rubrikerna har Arbetsförmedlingen på ett pressmeddelande om en rapport som presenterades förra veckan. Arbetsförmedlingen har bett SCB beskriva läget för personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden. I pressmeddelandet väljer AF att lyfta fram det positiva: ”Nästan 50 000 personer med nedsatt arbetsförmåga gick till arbete eller reguljär utbildning, vilket är en ökning med cirka 1 500 personer jämfört med året innan”, säger man i en kommentar.

Men rapporten beskriver också tydligt en arbetsmarknad som inte tillräckligt inkluderar alla. ”..för att nå en mer inkluderande arbetsmarknad måste fler aktörer samarbeta och fler arbetsgivare se kompetensen hos alla arbetssökande, säger Henrietta Stein, avdelningsdirektör, Arbetsförmedlingen och man kan bara hålla med.

Cirka 26 procent eller 1,6 miljoner personer har enligt svaren i enkäten en funktionsnedsättning. 53 procent av dem eller 800 000 personer har genom funktionsnedsättningen också en nedsatt arbetsförmåga. 71 procent av befolkingen uppger att de är i arbete. Bland personer med funktionsnedsättning är läget allvarligare: 57 procent. Av dem som har en nedsatt arbetsförmåga är siffran 44 procent. Rapporten visar också hur det ser ut med utgångspunkt från om man har eller inte har en nedsatt arbetsförmåga. Drygt 90 procent av dem med en psykisk funktionsnedsättning bedömer att man har det, 89,8 procent av dem med rörelsenedsättning och 84,3 procent av de som har en utvecklingsstörning.

Rapporten visar också vilka slags insatser som dem med ”nedsatt arbetsförmåga” (som det heter) behöver för att kunna jobba. 60 procent av dem som redan är i arbete svarar att ”anpassat arbetstempo, anpassad arbetstid och anpassade arbetsuppgifter” är det viktigaste. Hela 85 procent av dem med funktionsnedsättning som inte idag har arbete anger att de är i behov av någon slags anpassning.

Rapporten bekräftar att det återstår mycket att göra för att förändra attityder. Det finns en tydlig skillnad mellan dem som har och dem som inte har nedsatt arbetsförmåga där 24 procent av den förstnämnda gruppen upplever att man har utsatts för negativa attityder i arbetslivet, jämfört med sex procent i gruppen som inte har ”nedsatt arbetsförmåga”.

Att mer måste göras för att rätt till arbete ska gälla alla bekräftas också i Arbetsförmedlingens rapport till Handisam som kom nyligen. Där noterar förmedlingen att arbetslösheten för personer med funktionsnedsättning har ökat med cirka 10 400 personer från december 2011. ”Antalet öppet arbetslösa och arbetssökande i program med aktivitetsstöd var i december 2012 knappt 77 000 personer, en ökning med 8,2 procent sedan december 2011″ skriver man i rapporten.

Mer läsning:
Gävle Dagblad om rapporten.
Handisams webbplats.
Lika Unikas Banbrytarprogram om insatser mot arbetslösheten
Arbetsförmedlingen – Återrapportering om funktionshinderspolitikens genomförande

Oavsett jobbpakter behövs jobbpolitik som kan FunKa

funka

Nyligen presenterade regeringens utredare Cristina Husmark Pehrsson det andra betäckandet från Funka-utredningen. Lika Unika har i utredningen företrätts av en expert, Urban Fernqusist. (Synskadades Riksförbund) Här ett inlägg om utredningsförslagen.

 

 

 

Lika Unika-bloggen har i de första inläggen tagit upp jobben och arbetslösheten flera gånger. Det är, precis som i politiken i stort, en central fråga också utifrån funktionshinderrörelsens perspektiv. På samma sätt som för andra handlar möjligheten till jobb om både ekonomi, social gemenskap, självförtroende, möjligheter att få utvecklas och bidra och mycket annat.

I sämre tider är det risk att grupper ställs mot varandra. Sverige behöver insatser för alla de grupper som har svårare att få fäste på arbetsmarknaden. Det politiska fokuset har med rätta riktats mot på ungdomsarbetslösheten. Parentetiskt gäller även där att unga med funktionsnedsättning ligger sämre till än genomsnittet av ungdomsgrupperna när det gäller jobb och utbildningsnivå.

Arbetsmarknadens parter och regeringen ingick under förra årets Almedalsvecka en ”jobbpakt”. Tanken var att man skulle förhandla fram insatser så att unga kan komma i jobb. I dagarna meddelas att pakten har brakat ihop, på grund av olika syn på läget från arbetsgivare och fack.

Om och att denna jobbpakt kanske faller får inte innebära att jobbfokuset minskar i politiken. Det behövs fler insatser och mer politik för jobben. Det handlar om unga, men också om personer med funktionsnedsättning. Hos de grupper som har en funktionsnedsättning med påföljande nedsatt arbetsförmåga är arbetslösheten dubbelt så hög som i genomsnitt. Längre inskrivningstider och många som inte ens skriver in sig ingår också i det dystra arbetsmarknadsläget för många med funktionsnedsättning. Saknar man en politik för jobb till personer med en funktionsnedsättning så saknar man en heltäckande jobbpolitik.

En del idéer har dock presenterats. FunKA-utredningen har under en tid belyst insatserna för jobb utifrån ett funktionshindersperspektiv. I det första betänkandet fanns förslag om en satsning på 2,4 miljarder i flera steg. Där ingick förslag om tydligare regler för lönestöd med höjda ersättningsnivåer. Där finns förslag om ersättningssystem till Samhall, om traineeutbildning och folkhögskolestudier för unga och om att fler personer ska få tillgång till Särskilt introduktions- och uppföljningsstöd (SIUS).

I det andra betänkandet, som kom nyligen, finns förslag som handlar om försäkringar för personer med funktionsnedsättning som har jobb med lönestöd och en angelägen reformering av arbetshjälpmedel.

En dyster verklighet om försäkringsskydd vid lönestöd ser vi efter 2009 då reglerna ändrades så att man får lönestöd även om inte kollektivavtal finns. Idag beräknar utredningen att 15 000 personer med funktionsnedsättning inte omfattas av kollektivavtal. Ja, det förekommer till och med att premier för arbetsmarknadsförsäkringar inte betalas in trots att det ingår en sådan ersättning från Arbetsförmedlingen i lönestödet. Staten föreslås nu ta över ett försäkringsansvar i de företag som saknar kollektivavtal.

Från 1 januari 2014 övergår Försäkringskassans ansvar för bidrag till arbetshjälpmedel för dem som har en anställning till Arbetsförmedlingen. Stöd till arbetshjälpmedel kommer även fortsättningsvis att uppgå till högst 100 000 kronor per år vardera för den anställde och arbetsgivaren. Arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljö och anpassningar tydliggörs. Förslagen innebär bland annat en välkommen förenkling av regelverket, något som har krävts av bland annat HRF. Med reformen hoppas utredningen också att tiderna för handläggningen hos förmedlingen kan kortas.

Genomförandet då? Ja, det är ju en utredning som har lämnat sina förslag. Det finns bra saker och det finns sådant som saknas. Där skulle bland annat jämställdhetsanalysen av olikheter i stödsystemen kunna ha utvecklats bättre, liksom en diskussion av begreppet ”nedsatt arbetsförmåga”. Men nu är det upp till regeringen att göra ”skarpt läge” av förslagen, och det bör göras i en helhet, samlat. Tyvärr saknas signal om en kommande proposition i regeringens förteckning och då återstår för 2013 att baka in det i budgetarbetet. Glöm nu inte det!

Läs fler kommentarer till utredningen från FunKa från våra medlemsförbund:
NHR  HRF, RBU, SRF; SRF2,
– Läs även kommentar från DHR.
Lika Unikas skrivelse till utredningen.
Funkautredningens webbplats

Dystra jobbkurvor för arbetslösa med funktionsnedsättning

Idag kommer Arbetsförmedlingen med ny statistik om läget på arbetsmarknaden. Olika analytiker och debattörer kommer att kasta sig över lägesrapporten med stort intresse. Det är generellt sett ett trist budskap i decembersiffrorna: En arbetslöshet som har ökat konstant sedan hösten 2011. Fler ut i öppen arbetslöshet. Färre lediga platser. Arbetsförmedlingen berättar också:

”Vid slutet av december hade 214 000 av de totalt inskrivna arbetslösa varit utan arbete i minst 6 månader, vilket är närmare 8 000 fler än ett år tidigare. Av dessa personer hade 140 000 varit arbetslösa i minst 12 månader, en ökning med 5 000. Antalet personer med minst 24 månaders arbetslöshet ökade med 1 000 personer till 70 000”.

Ett dystert läge redan idag, således och inte verkar prognosmakarna ge oss bättre hopp inför den närmaste framtiden. Det är en stor olycka för alla. Enskilda som förlorar jobb, tappar självkänsla, får problem för försörjningen och inte sällan med hälsa och välbefinnande. Samhället som får minskade skatteintäkter och ökade kostnader för åtgärder och försörjningsstöd. I svåra tider drabbas alltid den hårdast som redan har sämre förutsättningar . Statistiken berättar igen att till de mest utsatta hör personer med en funktionsnedsättning.

af funk

Grafen ovan är hämtad från en OH-presentation av den statliga Funka-utredningens betänkande förra sommaren. Utvecklingen för personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden är negativ, minst sagt. Det har bekräftats många gånger och en beskrivning gavs i förra årets återrapportering från Arbetsförmedlingen om funktionshinderspolitiken:

”Antalet inskrivna på Arbetsförmedlingen med någon form av funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga har ökat i snabbare takt än någonsin tidigare”.

Till förklaringarna, menade AF, hör just att svåra arbetsmarknadslägen drabbar gruppen hårdare, att personer förts över från Försäkringskassan och av långa tider hos förmedlingen för att ”koda” de sökande i rätt klass för att vara berättigade till stöd och insats. Det sista är ett av delmålen i Arbetsförmedlingens mål för politiken: att korta tiderna från att en arbetssökande blir inskriven vid förmedlingen till att en funktionsnedsättning är identifierad och registrerad. Idag är genomsnittstiden 270 dagar!

Kristdemokraternas riksdagsledamot Penilla Gunther skrev i julas ett inlägg på Politikerbloggen med rubriken ”Får man ha en funktionsnedsättning på svensk arbetsmarknad?. Svaret borde självklart vara ”ja” men läget och inte minst att det sämre läget ser ut att vara permanent gör frågeställningen berättigad. Fler och inte minst partiledarna bör sätta ljuset på jobbpolitikens tuffaste utmaningar. Den som inte kan presentera en jobbpolitik som med skärpa förbättrar levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättningar saknar faktiskt en trovärdig, hel politik för arbetslinjen. Det är ingen styrka i valrörelsen 2014.

I går skrev Lika Unikas ordförande Agnetha Mbuyamba brev till partiledarna med det budskapet. Dagens siffror från Arbetsförmedlingen kan beskrivas som en snabb och trist bekräftelse att uppmaningen till politikerna är viktig och nödvändig.

Ett brev till riksdagen om jobben

Ett brev betyder så mycket”. Så hette det i den gamla Postreklamen. Förhoppningsvis gäller den tesen också idag då Lika Unikas ordförande Agnetha Mbuyamba skriver ett brev direkt till partiledarna i riksdagen. På onsdag nästa vecka väntar partiledardebatt. Sannolikt kommer jobben och den höga arbetslösheten att prägla debatten.

Med brevet vill Lika Unika lyfta fram arbetslösheten och utanförskapet hos medlemsgrupperna som ett central debattämne i politiken. Personer med en funktionsnedsättning har högre arbetslöshet än genomsnittligt i befolkningen. Många tvingas gå långtidsarbetslösa. Var fjärde inskriven på arbetsförmedlingen har en funktionsnedsättning och därutöver finns ett mörkertal. Många ger helt enkelt upp arbetssökandet när man får ”nej tack” på sina jobbansökningar. Redan valet 2006 talades det om ”arbetslinjen” och om att ”bryta utanförskapet”. När det gäller de arbetssökande som har en funktionsnedsättning går utvecklingen i stället i fel riktning.

Lika Unika pekar i brevet till partiledarna på att man inte kan hävda att det finns en hel och fungerande jobbpolitik så länge inte mer görs för att möta det svåra läget. Agnetha Mbuyamba skriver:

Det finns ingen hel och fullt utvecklad politik som kan kallas arbetslinje om inte det perspektivet finns med. Varje påstående om att utanförskapet har brutits måste ses som falsk varudeklaration och oavslutad arbetsuppgift så länge så stora grupper går arbetslösa som är fallet.

Förhoppningen är att brevet ger en ”kick” till partiledarna att ta upp frågan. Men gärna, skriver Agnetha Mbuyamba, också lyfta fram Lika Unikas Banbrytarprogram med konkreta förslag för att få fler i arbete.

Det finns en del signaler i samhällsdebatten som ger hopp inför framtiden. I slutet av förra året skrev Ingela Gardner Sundström från Sveriges Kommuner och Landsting ett debattinlägg där det andades högre ambitioner från den offentliga sektorns sida att anställa personer med funktionsnedsättning. Uppföljningar visar dock att kommunerna har höga ambitioner men är betydligt sämre när det handlar om att genomföra det i praktiken. Handisams uppföljning visar samma brister i statens myndigheter. Eftersom erfarenheterna är att arbetsgivare som har tagit ett första steg och anställt personer med funktionsnedsättning blir mer positiva att göra det igen, skulle en sådan utveckling kunna leda framåt.

Lika Unika-bloggen återkommer efter debatten nästa vecka och rapporterar om partiledarnas eventuella reaktioner på dagens brev.