Etikettarkiv: arbetslöshet

Här är en bra checklista för jobben, Annie Lööf!

annie och checklista

Bild på Centerledaren Annie Lööf (klipp från DN) och bild på funktionshinderrörelsens checklista om jobben

Det tillhör sannerligen inte vardagen att svenska partiledare lyfter fram det så viktiga funktionshinderperspektivet. Och det händer alltför sällan i debatten om jobben trots den högre arbetslösheten hos personer med funktionsnedsättning. Tystnaden blir ännu mer obegriplig om man ser till de åtaganden Sverige har som ratificerande stat av FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, CRPD, där rätten till arbete är central.

Mot den bakgrunden är det intressant att läsa debattinlägget av Centerpartiets Annie Lööf i dagens DN. ”Tillsätt kriskommission för arbetsmarknadsreformer” är rubriken och i texten lyfter centerledaren fram personer med funktionsnedsättning där hon skriver att ”Personer med en funktionsnedsättning har nästan 70 procent högre arbetslöshet än andra”.

Så långt är det utmärkt, när det gäller det första, viktiga steget att beskriva verkligheten och samhällsproblemen som de ser ut. Men det krävs mer när det sedan kommer till de konkreta förslagen. Partiet tar retorikens tretal i förslagsställandet med tre utpekade åtgärder: Ökad trygghet, anpassa regelverken till småföretag och ”sänkta trösklar”.

Ska rätten till arbete tillförsäkras också de många arbetslösa som har en funktionsnedsättning behövs mer än så. Därför tar Lika Unika-bloggen gärna det här tillfället till att tipsa om den checklista för jobbpolitiken som Lika Unika, Handikappförbunden och NUFT, ”Unga för tillgänglighet”, lämnade över till regeringen och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson vid regeringens Funktionshinderdelegation den 23 november 2015.

Checklistan tar upp tio olika områden som funktionshinderrörelsen bedömer som mycket viktiga om rätten till arbete ska gälla alla i Sverige. Det handlar bland annat om att offentliga arbetsgivare ska vara förebilder i att anställa personer med funktionsnedsättning, att begreppet ”nedsatt arbetsförmåga” skrotas och om att verkligen korta tiden på Arbetsförmedlingen för att få en så kallad funktionshinderskod som ger rätt till förmedlingens stöd.

Centerledarens utspel idag tar upp ett välkommet, nästan bortglömt men oerhört viktigt perspektiv i jobbdebatten. Det är också helt nödvändigt om de höga mål som våra partier talar om när det gäller jobben ska kunna uppnås. Annie Lööfs förslag till kriskommission för arbetsmarknadsreformer kan stärkas om den tilltänkta kommissionen använder sig av funktionshinderrörelsens checklista för jobben. Det gäller en fråga som berör väldigt många människors levnadsvillkor: Rätten till arbete.

Oroväckande tyst om #funkpol – perspektiv på arbetslösheten

alöshetsbild
–  ”Andelen sysselsatta i befolkningen 16–64 år (sysselsättningsgraden) är 77 procent 2014. Bland personer med funktionsnedsättning är andelen lägre, 62 procent, och bland personer med nedsatt arbetsförmåga är sysselsättningsgraden 55 procent.

– Arbetslösheten i befolkningen 16–64 år är 8 procent 2014, jämfört med 10 procent bland personer med funktionsnedsättning. Bland personer med funktionsnedsättning med nedsatt arbetsförmåga är andelen arbetslösa närmare 13 procent.

Två fakta i ännu en dyster rapport om läget för personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden. Citaten är hämtade ur Arbetsförmedlingens årliga lägesrapport till regeringen. Den kommer bara ett par veckor efter förmedlingens återrapporteringen om funktionshinderpolitiken där samma ”mörker” beskrivs.

När en så stor andel av dem som drabbats av arbetslöshetens gissel är personer med funktionsnedsättning så kan man tycka, tänka och till och med förvänta sig att  det perspektivet hörs i samhällsdebatten. Man borde kunna se och höra fler politiker i exempelvis den svenska riksdagen som tar upp detta stora samhällsproblem. Men tyvärr råder i stort sett tystnad. En illustration: Det var länge sedan någon av våra riksdagsledamöter tog upp arbetslösheten hos personer med funktionsnedsättning i en interpellation eller fråga i riksdagen.

De förslag som finns och som skulle kunna förbättra läget verkar ha svårt att komma fram till beslutsborden. Det handlar bland annat om förslagen i den så kallade Funkautredningen som bland annat föreslår höjda tak när det gäller lönebidrag.

I regeringsförklaringen deklarerade statsministern hösten 2014: ”Antalet personer som arbetar och antalet arbetade timmar i ekonomin ska öka så mycket att Sverige når lägst arbetslöshet i EU år 2020”. Visst är det en bra ambition. Den kommer inte att kunna förverkligas om det inte finns en politik som också handlar om hur utanförskapet ska kunna brytas för den som går utan jobb och har en funktionsnedsättning.

Politiska förslag brukar födas genom debatt, diskussion och analys av samhällsproblem. Just därför är tystnaden på det här området så oroväckande.

Dyster rapport om jobben – igen!

alöshetsbildI dagarna ska 22 av statens myndigheter rapportera till regeringen om hur arbetet med att genomföra Sveriges strategi för funktionshinderspolitiken har bedrivits under 2014. En av dessa myndigheter är Arbetsförmedlingen som nu har sin rapport utlagd på hemsidan.

Det som ska följas upp handlar om de två inriktningsmål som Arbetsförmedlingen har formulerat för politiken:
* Sysselsättningsgraden för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga ska öka.  
* Matchningen mellan arbetssökande personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga och lediga arbeten ska vara effektiv.

Målen har brutits ner till fyra delmål: att öka andelen personer med funktionsnedsättning som går till arbete eller utbildning. Att öka andelen unga med funktionsnedsättning som får vara med om samma positiva livsförändring. De två övriga målen handlar om att korta tiderna för att få den kod som ger rätt till förmedlingens hjälp och om att i upphandlingar inom Arbetsförmedlingen ställa krav på tillgänglighet.

Resultatet i stort är verkligen ingenting som kan firas med jubel och fest: I rapporten konstateras tvärtom att ”personer med funktionsnedsättning….hade…en fortsatt besvärlig arbetsmarknadssituation 2014”. Fortfarande redovisar man att 28,1 procent av de inskrivna på förmedlingen har en funktionsnedsättning, en något högre andel än föregående år. Det finns, noterar man, en positiv utveckling generellt på arbetsmarknaden under 2014 med stigande sysselsättningsgrad. Det är, konstaterar man samtidigt, en positiv utveckling som främst underlättar för dem med kortare arbetslöshetsperioder.

Att något fler har gått från arbetslöshet till jobb/utbildning är förstås positivt men det finns ingenting i rapporten som pekar på några avgörande förändringar i positiv riktning och som bryter det många upplever: Arbetslöshet för den som har en funktionsnedsättning tenderar att bli kvar oavsett konjunkturer. Samtidigt skriver man att en försvårande faktor för att nå framgångar med politiken är att viktiga förslag som finns – exempelvis Funkautredningen – inte har realiserats ännu.

Arbetsförmedlingen når delmålet om att förkorta tiden för att få sin kod med 10 dagar per år men fortfarande tar det i genomsnitt 250 dagar innan detta ”kvitto” på rätten till speciellt stöd kommer. När det gäller förmedlingens egna avtal och upphandlingar skriver man att målet har nåtts, det vill säga alla sådana innehåller tillgänglighetskrav.

Återrapporteringen visar också andra oroande inslag i den svenska ”jobbpolitiken”. Det handlar om en liten nedgång i hur många som får arbetshjälpmedel. Det handlar också om den orimliga skillnad som finns i hur insatserna fördelas mellan män och kvinnor. Av rapportens siffror framgår att det är något så när jämställt när det gäller antalet män respektive kvinnor som går från Arbetsförmedlingen till ett arbete utan stöd. Ser man däremot till motsvarande förhållande när det gäller ”Arbete med stöd” är skillnaderna påfallande: 2014 var det 10.458 kvinnor jämför med 16.501 män som fick ta del av arbete med stöd. Motsvarande skevhet gäller också föregående år.

Det saknas alltså inte uppgifter för våra beslutsfattare om jobbpolitiken ska kunna utvecklas så att den på allvar möter den höga arbetslösheten som drabbar personer med funktionsnedsättning hårdare än andra. Riksdagen ska på torsdag debattera förslag som har väckts i motioner och en rad av dessa skulle verkligen kunna göra nytta och exempelvis handlar det om att höja taken i lönebidragen som bland annat föreslogs av Lika Unika och Handikappförbunden i en debattartikel nyligen. Kan man hoppas på något sådant när riksdagen beslutar om motionsbetänkandet på torsdag?

Lika Unika med vassa krav inför valdagen 2014

Lika Unika har nu en egen valplattform som också har försetts med underrubriken ”Ett verkligt värderingsskifte- från patient till medborgare med rättigheter”. Det var i anslutning till årsmötet förra veckan som styrelsen fastställde några konkreta och angelägna krav som ställs till partierna inför årets val i september. Under ”politikerveckan” i Almedalen kommer plattformen och kraven att presenteras för besökarna till Lika Unikas mötesplats som kommer att vara ett tält strax intill Donners Plats. Även partiernas kommentarer till de konkreta förslagen kommer att redovisas.

Lika Unika utgår från två angelägna samhällsområden och ”heta” valfrågor. Jobben och skolan. På arbetsmarknadsområdet lyfter plattformen fram det åtagande som offentliga arbetsgivare har enligt FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, att anställa fler med funktionsnedsättning hos offentliga arbetsgivare. Lika Unika vill ha en ”deal” med stat, kommun och landsting om detta.

Inom skolområdet tar Lika Unika fasta på de många rapporterna om att det stöd som elever har rätt till inte alltid ges och väldigt ofta kommer alltför sent. Man vill därför att en stödgaranti införs i form av resurspersoner samt tekniska och pedagogiska hjälpmedel, rätt att välja skola och andra anpassningar efter behov. Insatserna ska enligt Lika Unikas krav sättas in redan vid skolstart för att ge alla elever goda möjligheter att klara utbildningen efter sina egna förutsättningar.

Självklart har också åtgärder mot bristande tillgänglighet en viktig plats i plattformen. Där pekar man på att tillgänglighetsaspekter måste med när samhället bygger om miljonprogrammets bostäder. Sverige måste på allvar göra hela samhället tillgängligt inom kommunikation och information. Sverige behöver, menar Lika Unika, också en diskrimineringslag som är skarpare än det förslag som nu finns för beslut i riksdagen.

Så här ser Lika Unikas krav ut i sammanfattning:

1) FN-Konventionen

Lika Unika vill
– Att en offensiv och målmedveten handlingsplan för förverkligande av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning tas fram på alla samhällsnivåer-  stat, kommun och landsting- över hela landet.

-Att Sverige inrättar en oberoende MR-institution för att främja, skydda och bevaka arbetet med mänskliga rättigheter för medborgarna i Sverige.

– Att politiken på alla nivåer ökar takten för att få till ett verkligt värderingsskifte –  från patient till medborgare med rättigheter på lika villkor som andra!

2) En arbetslinje som gäller alla!

Lika Unika vill:
-Att stat, kommun och landsting tecknar en överenskommelse med funktionshindersrörelsen om att gå före i att anställa personer med funktionsnedsättning i sina verksamheter.

3) En skola som ger alla elever en god grund för livet!

!Lika Unika vill:
-Att en Stödgaranti utfästs i form av resurspersoner samt tekniska och pedagogiska hjälpmedel, rätt att välja skola samt andra anpassningar efter behov. Insatserna ska sättas in redan vid skolstart för att ge alla elever goda möjligheter att klara utbildningen efter sina egna förutsättningar.

4) Ett tillgängligt samhälle!

Lika Unika vill:
– Att Sverige tar fram ett offensivt handlingsprogram för ökad tillgänglighet och användbarhet som utgår från FN-konventionens artikel 9 om tillgänglighet och därmed ta tillgänglighetsarbetet på betydligt större allvar än som varit mål för exempelvis ”Enkelt avhjälpta hinder”.

– Ha krav på tillgänglighetsaspekter när ombyggnadsprogram tas fram för miljonprogrammets bostäder.

– På allvar göra alla samhällsområden tillgängliga när det gäller information och kommunikation

–  Att Sverige får en skarp diskrimineringslag som klassar bristande tillgänglighet som diskriminering och som inte befäster diskriminering.

Läs hela Lika Unikas valplattform här.

#Funkpol utanför politikens finrum

bild riksdagshemsidaIgår var det partiledardebatt i Sveriges riksdag. Med stort engagemang debatterade de ledande politikerna frågor som de (antagligen) tyckte var viktiga inför valen detta år. Till de frågorna hörde verkligen inte #funkpol och inte heller frågor om mänskliga rättigheter i Sverige utifrån ett bredare perspektiv. Det är dåligt och det är mycket olyckligt. Sägas ska att statsministern ändå använde ordet ”funktionshinder”. Det var i en kort analys av hur det ser ut på arbetsmarknaden. Fredrik Reinfeldt sa om gruppen arbetslösa i Sverige:

En av fem har olika former av funktionshinder. Många av dem stod tidigare helt utanför arbetsmarknaden. Nu är de en del av det som vi vill åstadkomma med vår verktygslåda, att hjälpa dem att få jobb.

Det var allt. Reinfeldt kunde förstås ha utvecklat resonemanget mycket mer. Detsamma gäller övriga partiledare som också undvek frågorna. Det var en markant skillnad jämfört med det budskap som Lika Unikas ordförande Agnetha Vikenger hade i ett öppet brev inför debatten:

”Mänskliga rättigheter och allas rätt till deltagande i samhället måste vara i fokus, inte som ett vård- eller omsorgsperspektiv. Ska det bli verklighet måste ni som är våra ledande politiska företrädare visa engagemang och höga ambitioner på det här området. Det har ni ett utmärkt tillfälle att visa redan under morgonens första partiledardebatt detta valår.

Det finns så mycket av detta som borde lyftas i en partiledardebatt. I Sverige år 2014 är inte de mänskliga rättigheterna fullt utvecklade. De kommer inte alla till del, på lika villkor, som politiker ibland säger sig önska. Kartläggningar av olika samhällsområden som arbete, skola och fysisk tillgänglighet visar att vi har mycket att göra innan Sverige är ett land där personer med funktionsnedsättning har samma villkor, samma rättigheter och samma frihet som andra.

Det kommer detta ”supervalår” att hållas många fler debatter. Det kommer att hållas många tal. Politik och samhällsfrågor kommer att dominera de svenska medierna framöver. Om nu inte den första debatten tog in funktionshinderspolitiken i ”finrummet” så får förhoppningen stå till framtiden: Det är väldigt många väljare som vill veta hur partierna ser på de frågorna och veta vad partierna vill göra nästa mandatperiod. Låt väljarna få de svaren, partiledare!

Mer att läsa:
Riksdagens protokoll från partiledardebatten
DN-ledare om debatten.

PS: Hashtaggen #funkpol används flitigt på Twitter som etikett för ”funktionshinderspolitik”.

Bra översyn av Arbetsförmedlingen men glöm inte det här!

alöshetsbildI höstens budgetproposition meddelade regeringen sin avsikt att göra en så kallad ”bred översyn” av Arbetsförmedlingen. Med utgångspunkt från hur det fungerar (eller inte fungerar…) i förmedlandet idag, ser man att ”De tecken som finns på försämrad matchning ska därför tas på allvar och arbetet med att utveckla matchningen ska fortsätta. I regeringens promemoria om översynen skriver man också:

”Regeringen anser att det finns skäl att analysera om det finns behov av förändringar för att på ett än bättre sätt ge stöd till såväl personer som står långt från arbetsmarknaden som personer som är närmare ett jobb men som behöver stöd att finna ett arbete”.

Det är tveklöst en viktig översyn. Det behövs skarpa förändringar om stödet till den som är arbetslös ska förbättras. Det gäller inte minst den stora grupp av personer med funktionsnedsättning som utgör ungefär vart fjärde inskriven vid förmedlingen.

Där finns det en rad brister att ta tag i. Hela utgångspunkten för arbetsmarknadsområdet och därmed Arbetsförmedlingens arbete måste göras om. I dag är utgångspunkten för insatser att man har en ”nedsatt arbetsförmåga”, om man har en funktionsnedsättning. Det är ett Arbetsförmedlingens och politikens begrepp som är oerhört tveksamt och som är en stämpel som riskerar att i stället försämra människors möjligheter att konkurrera om jobben på samma villkor som andra. Vad innebär det att bära på etiketten ”Nedsatt arbetsförmåga” inför och under en anställningsintervju, om man kommer så långt i en rekrytering.

Det finns mer än så att lägga in i en översyn. Det tar idag i genomsnitt 272 dagar att få den kodning av förmedlingen som berättigar till ett bra stöd och råd. En arbetslös med funktionsnedsättning som med ett hjälpmedel på plats där så behövs säkert kan vara minst lika kvalificerad för ett jobb som någon annan, får ofta vänta länge på hjälpmedlet. Regeringen har på en rad andra områden fått kloka förslag till åtgärder av den så kallade Funka-utredningen som också behöver förädlas till skarpa lagförslag.

Där föreslås bland annat att Arbetsförmedlingen tar över Försäkringskassans ansvar för hjälpmedel, något som idag är delat mellan myndigheterna. Förändringen är bra i sig men man KAN känna oro för att bristerna inom förmedlingen också kommer att påverka hjälpmedelsområdet negativt. Det bör regeringen ta upp i sin översyn och säkra förbättringar, inte försämringar, på det området.

Så gör den här angelägna översynen, regeringen. Men glöm inte att redan i direktiven skriva in att funktionshindersperspektivet måste in och måste vara en central fråga för utredningsarbetet. Och gör gärna utredningsdirektiven med den ansats som Lika Unikas eget program för jobben – Banbrytarprogrammet – har: Människan som en en värdefull resurs. Arbetet som en mänsklig rättighet.

En arbetslöshet som ökat med 350 procent

almedalen alöshet 350 procentTvå saker sätts ihop till en helhet när Svenska Dagbladet idag skriver om arbetslösheten hos unga med funktionsnedsättning. 1). En skrämmande uppgift om att arbetslösheten har ökat med 350 procent hos unga i åldern 18 till 24 år och som har en funktionsnedsättning. Ökningen har skett under hösten 2007 till våren 2013.

2) En koppling till hur detta samhällsproblem, den viktigaste av valfrågorna, helt lyser med sin frånvaro när partiledarna i Almedalen berättar om sina politiska förslag. I SvD:s artikel citeras DHR:s viktiga analys av hur frågorna uteblev från talarstolarna under veckan, något som väckte hela den samlade funktionshinderrörelsen. Ilskan och besvikelsen över att så totalt nonchaleras i Almedalstalen gjorde att #funkpol ”trendade” och blev hett på Twitter.

Det var först i det sista talet, Stefan Löfvens som hölls på Almedalsveckans sista dag, som perspektivet funktionsnedsättning nämndes. I en mening sa Löfven:

”..stället för att vara det land där klyftorna ökar snabbast, ska Sverige bli bäst på ge alla, oavsett kön eller bakgrund, hälsa eller funktionsnedsättning, samma möjligheter i livet.”

Det var bra, det var rätt och det var viktigt. Den som vill kan med detta övergripande perspektiv läsa in en utvecklad funktionshinderpolitik på många områden. Framför allt står det för en värdering som handlar om involvering, lika rättigheter och allas rätt. Men man kan med bästa vilja i världen inte kalla det för en utvecklad och tydligt politik på funktionshinderområdet. En annan jämförelse kan vara att Löfvens mening är på 29 ord. När Annie Lööf talade var enbart avsnittet om vargjakt på det dubbla, 60 ord.

Lika Unika har satt frågan om jobb för personer med funktionsnedsättning som en av de viktigaste frågorna för oss. I ett särskilt Banbrytarprogram tar vi upp konkreta förslag till hur samhället kan stärka politiken för att fler ska få jobb. Det handlar om hjälpmedel. Det handlar om att kommuner och landsting blir verkliga förebilder. Det handlar om mentorskap och om offentlig upphandling. Det handlar nog också om att börja förändra synen på personer med funktionsnedsättning, bland annat genom att mönstra ut begreppet ”Nedsatt arbetsförmåga” som det första som nämns när frågor om detta kommer upp och som är utgångspunkten för samhällets insatser.

Partiledarnas tal i Almedalen 2013 gav verkligen inte några besked om politikens aktörer tydligare kommer att involvera perspektivet funktionsnedsättning i politiken för jobb. En tröst och förhoppning kanske kan vara att det återstår en Almedalsvecka före valdagen i september 2014. Då!

Brutal nyhet om ohälsa och självmord

I veckans lägesrapport från Handisam, som jag också bloggade om, fanns en uppgift som väcker stor oro. Hos personer med funktionsnedsättning är ohälsan nästan tio gånger så vanlig jämfört med övrig befolkning. Idag kommer ytterligare en nedslående och i det närmaste brutal rapport som berättar om en kraftig ökning av självmord hos unga med funktionsnedsättning. Det är den statliga Socialförsäkringsutredningen som har beställt rapporten av Karolinska Institutet. Ekot har läst rapporten och lyfter det tragiska innehållet i sitt nyhetsflöde.

I gruppen unga i åldern 19 till 23 år mer än fördubblades antalet unga förtidspensionärer – från 5 000 till 12 000 under åren 1995 till 2010. Samtidigt fyrdubblades antalet svåra självmordsförsök,  från 115 till 460. ”Antalet som lyckades ta sina liv ökade från 10 till 45, bland dessa 19-23 åringarna som fick aktivitetsersättning”, berättar Ekot.

Det är ingen alltför vågad gissning att det här är en yttersta effekt i en lång kedja som hänger ihop och som särskilt drabbar personer med funktionsnedsättning. En kedjereaktion som inte sällan börjar i förskola och skola där vi i välfärdslandet Sverige inte anser oss ha råd att ge tillräckligt stöd till många elever med funktionsnedsättning. Det ger i sin tur en svagare utbildningsbakgrund, leder till lägre betalda jobb eller till inget jobb alls, påverkar socialt kontaktnät negativt och slår ibland hål på den egna hushållsekonomin.

Jag läser att Urban Fernquist från Synskadades Riksförbund hann samtala med ett statsråd om Handisams lägesrapport under dagens torsdagsaktion. Repotaget på SRF:s hemsida berättar om svaret från statsrådet på frågan om vad som nu händer med Handisams lägesrapport. Det lär, fritt återgivet, ha blivit: ”Vi har det bättre här än i andra länder”.

Måhända det är korrekt men knappast något acceptabelt skäl att inte göra allt vi kan för att nå mål om ett jämlikt och rättvist Sverige där alla, efter sina förmågor och förutsättningar, får komma till sin rätt. Tvekar vi om det målet är det riktigt, riktigt illa.

Adjö, otillgängliga och utestängande vallokaler

Igår lämnade den parlamentariska vallagskommittén sitt slutbetänkande till justitieminister Beatrice Ask. Namnet på betänkandet är ”E- röstning och andra valfrågor”. Här föreslås bland annat försök med e -röstning vid de allmänna valen 2018. ”Försöket bör avse samtliga tre val och genomföras i ett representativt urval av kommuner” skriver kommittén. Men i betänkandet finns också förslag om att kommuners rätt att ibland och med dispens kunna använda otillgängliga lokaler tas bort. ”Det är en given utgångspunkt att alla väljare ska ges så likartade förutsättningar som möjligt att utnyttja sin rösträtt”.

Genom att ställa sig bakom FN:s konvention Rättigheter för personer med funktionsnedsättning, har Sverige åtagit sig att säkra rätten för alla att utöva sitt demokratiska inflytande.

”Konventionsstaterna ska garantera personer med funktionsnedsättning politiska rättigheter och möjlighet att åtnjuta dem på lika villkor som andra”

Därför ska staten också, enligt konventionen, ”säkerställa att valprocedurer, anordningar och material är ändamålsenliga, tillgängliga och lätta att förstå och att använda, att skydda rätten för personer med funktionsnedsättning att rösta genom hemlig röstning i val och folkomröstningar..” Staterna ska också ”garantera att personer med funktionsnedsättning fritt kan uttrycka sin vilja som väljare och, i detta syfte, vid behov, på deras begäran, tillåta att de vid röstning får assisteras av en av dem fritt vald person”.

Det är verkligen ingen nyhet att väljare med en funktionsnedsättning kan stöta på hinder att använda sin rösträtt. En bild gavs när Nätverket Unga för tillgänglighet gjorde en egen ”vallokalsundersökning” 2010.

Av dem var bland annat ungefär var fjärde vallokal inte tillgänglig för rullstolsburna personer, i 98% av lokalerna fanns inte information på punktskrift och nästan 25% av lokalerna var inte tillgängliga för personer med allergi”.

Förhoppningsvis bidrar förslaget från vallagskommittén till ett mer tillgängligt Sverige och till det som borde vara självklart – röstningslokaler som alla kan använda- i hela landet.

Mer läsning:
Svenska Dagbladet. Debattinlägg av vallagskommittén
Ekot om förslaget.

Vårbudgeten och en väntan på regeringsförslag om jobb och tillgänglighet

borgs handbojorIdag är det ”budgetdag”, Anders Borgs stora dag på vårkanten då det som kallas ”vårbudget” presenteras. Den innehåller betydligt mindre konkreta besked än förr och kan väl närmast ses som en samling texter om det aktuella läget och i bästa fall signaler om satsningar till höstens budget. För den som i dagens budgetpapper letar efter offensiva satsningar på funktionshinders-politikens område blir letandet snudd på förgäves.

Finansministern fick nyligen ta emot Sveriges Dövas Ungdomsförbunds 2013 års ”handbojor”. ”Priset” utdelades därför att Borg och hans departement fortsätter bromsa en oerhört viktig reform med hänvisning till kostnader: Att i diskrimineringslagen slå fast att brister i tillgänglighet är diskriminering. Detta krav har riktats från Torsdagsaktionens alla organisationer under (i torsdags) 874 dagars lång väntan på regeringens initiativ. Trots att också riksdagen har efterlyst en proposition verkar ens minsta tecken till kommande förslag saknas i vårbudgeten. Mycket illa! Den som inte är beredd att göra något för att minska tillgänglighetsbristerna accepterar i praktiken att diskrimineringen fortsätter. Därför är det oerhört trist att inte hitta några signaler i vårbudgeten om en kommande förstärkning av diskrimineringslagen.

Ett annat område i budgeten borde vara betydligt ”fylligare” när det gäller konkret politik och pengar. I analysen av problemen träffar regeringen hyfsat rätt. Man utgår från Arbetsförmedlingens rapporter och noterar att personer med funktionsnedsättning (som medför nedsatt arbetsförmåga) tillhör dem som har tuffast på arbetsmarknaden. I vårbudgeten skriver man att ”antalet personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga och som är inskrivna vid Arbetsförmedlingen har ökat kraftigt sedan 2 008”.  Regeringen fortsätter:

”Långtidsarbetslösheten har ökat och etableringen på arbetsmarknaden för unga , utrikes födda och personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga har försvårats. Att höja sysselsättningen i dessa grupper är en av regeringens viktigaste utmaningar de närmaste åren. För att klara detta måste arbetsmarknaden bli mer inkluderande och flexibel”.

Tyvärr följs inte den korrekta analysen upp av fler insatser och förslag. I stället noterar regeringen att man ”har vidtagit flera åtgärder för att öka efterfrågan på personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga”. Men som Lika Unika tidigare har pekat på i sitt Banbrytarprogram så måste mycket mer göras. Därtill kunde regeringen ha gett  besked i vårbudgeten att Funka-utredningens förslag kommer att genomföras och förstärkta resurser avsättas. Tyvärr saknas också detta.

Man får verkligen hoppas att regeringen nu sätter sig ner med den kommande uppföljningen av funktionshinderspolitiken, erkänner brister och reformbehov, lyssnar på funktionshindersrörelsens konstruktiva förslag och återkommer med skarpa förslag. Sverige ÄR ännu inte ”färdigbyggt”. Brister i tillgänglighet utestänger och diskriminerar. Människor utestängs från arbetsmarknaden och förvägras rätten att jobba och försörja sig, trots egna förmågor och inneboende resurser. Åtgärder mot de samhällsbristerna kan inte och får inte skjutas in i en osäker framtid. De behövs nu!

Läs mer:
Hela vårbudgeten i pdf-format
Finansminister Anders Borg på DN Debatt om vårbudgeten
SvDs Göran Eriksson analysera vårbudgeten