Etikettarkiv: Banbrytarprogrammet

Dags att pressa Löfven om jobb och funktionsnedsättning!

löfven1-179x300Idag är det statsministerns frågestund i riksdagen. Stefan Löfven ska under en timmes tid besvara frågor från riksdagsledamöter. En inte alltför vågad gissning är att i alla fall något kommer upp om regeringens jobbpolitik och kanske om målet att pressa ner arbetslösheten till Europas lägsta.

Samme Stefan Löfven, då i opposition, som idag står i riksdagens talarstol blev ”smygfotograferad” av Lika Unika för 2,5 år sedan. Platsen var också då riksdagen och ett seminarium om hjälpmedel. Löfven bläddrade i Lika Unikas ”Banbrytarprogram” om jobben och vi tyckte att det vara mycket värdefullt. Men frågan är om Löfven och därefter den regering han leder tog till sig av idéerna?

Den som idag jämför hur verkligheten ser ut, hur den politiska debatten låter och hur regeringens konkreta politik för jobben ser ut inser att det här finns stora brister! Arbetslösheten hos personer med funktionsnedsättning är hög, Var fjärde inskriven vid Arbetsförmedlingen har en funktionsnedsättning. Människor som skulle kunna göra viktiga insatser på arbetsmarknaden ställs utanför och får inte chansen, trots att deras kompetens behövs. Samtidigt talar politiken nästan tyst om detta.

Det borde kunna erkännas som en självklar sanning: Den som inte tar med funktionshinder-perspektiven i jobbpolitiken kommer att misslyckas. Den som bortser från en så stor andel arbetslösa i sin politik kommer inte att klara mål om ”Europas lägsta arbetslöshet”: Den som tror att ”Samhall” och ”lönestöd” är tillräcklig politik mot arbetslösheten har i praktiken en mycket svag politik som inte bryter de barriärer av diskriminering, förutfattade meningar och kompetensbrister som idag ställer människor utanför arbetsmarknaden.

Det vore utmärkt om statsminister Stefan Löfven idag fick berätta om en mer heltäckande arbetsmarknadspolitik där också personer med funktionsnedsättning inkluderas på ett seriöst sätt. De vore utmärkt om regeringen inte deklarerade sig som enbart ”feministisk” utan också som en regeringen med ambitioner att vara föredöme genom att anställa fler med funktionsnedsättning i myndigheter, stat, kommun och landsting. Det vore oerhört viktigt om Löfvens läsning av vårt Banbrytarprogram hade gett inspiration och insikter som sen översattes till konkreta politiska förslag och åtgärder. Får vi de beskeden idag?

Tips till regeringen om proposition för fler jobb

Så här såg pressmeddelandet ut från riksdagens Arbetsmarknadsutskott i höstas. Det är ett dokument värt att publicera idag med tanke på att medier uppmärksammar att regeringens presenterade lista över propositioner inte innehåller några förslag på arbetsmarknadsområdet. Funka-utredningens förslag var mycket angelägna om grupper som drabbas hårdare än andra av arbetslösheten ska kunna få en plats på arbetsmarknaden. Var fjärde inskriven vid Arbetsförmedlingen är en person med funktionsnedsättning och därför behövs fler insatser. En proposition baserad på Funka och riksdagens uttalande hade verkligen behövts!

Pressmeddelande torsdag 5 december 2013

Arbetsmarknadsutskottet vill skynda på insatser för personer med funktionsnedsättning

Den så kallade FunkA-utredningen har lämnat förslag på arbetsmarknadspolitiska insatser för personer med funktionsnedsättning. Regeringen har genomfört vissa delar, men ytterligare insatser behövs, konstaterar arbetsmarknadsutskottet. Ett enigt utskott föreslår därför att riksdagen ger regeringen i uppdrag att skyndsamt återkomma med förslag.

Utskottet föreslog tillkännagivandet i samband med att man på torsdagen ställde sig bakom regeringens förslag i budgetpropositionen om pengar till arbetsmarknad och arbetsliv för 2014. Ställningstagandet gjordes med anledning av en motion från Vänsterpartiet.

FunkA-utredningen lämnade i maj 2012 förslag till förstärkning och förändring av de arbetsmarknadspolitiska insatserna för personer med funktionsnedsättning. I januari 2013 lämnade utredningen förslag om arbetsmarknadsförsäkringar och arbetshjälpmedel.

Utskottet anser att det finns många bra initiativ i FunkA-utredningens betänkanden. Det har nu dröjt mer än ett och ett halvt år sedan det första betänkandet lämnades och nästan ett år sedan det sista betänkandet lämnades. Regeringen har genomfört vissa delar, men ytterligare insatser behövs, menar utskottet. Regeringen bör därför skyndsamt återkomma med förslag som tar sin utgångspunkt i FunkA-utredningens förslag. Regeringen bör också ta hänsyn till de remissvar som lämnats på utredningens förslag.

Mer att läsa:
Länk till riksdagens hemsida.
– SvD om brist på arbetsmarknadspolitiska förslag.
Handisams ”Hur är läget”- Uppföljning av läget på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning.
Arbetsförmedlingens /SCBs specialrapport om situationen för personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden.
– Regeringens hemsida om Funkautredningens förslag

Bra översyn av Arbetsförmedlingen men glöm inte det här!

alöshetsbildI höstens budgetproposition meddelade regeringen sin avsikt att göra en så kallad ”bred översyn” av Arbetsförmedlingen. Med utgångspunkt från hur det fungerar (eller inte fungerar…) i förmedlandet idag, ser man att ”De tecken som finns på försämrad matchning ska därför tas på allvar och arbetet med att utveckla matchningen ska fortsätta. I regeringens promemoria om översynen skriver man också:

”Regeringen anser att det finns skäl att analysera om det finns behov av förändringar för att på ett än bättre sätt ge stöd till såväl personer som står långt från arbetsmarknaden som personer som är närmare ett jobb men som behöver stöd att finna ett arbete”.

Det är tveklöst en viktig översyn. Det behövs skarpa förändringar om stödet till den som är arbetslös ska förbättras. Det gäller inte minst den stora grupp av personer med funktionsnedsättning som utgör ungefär vart fjärde inskriven vid förmedlingen.

Där finns det en rad brister att ta tag i. Hela utgångspunkten för arbetsmarknadsområdet och därmed Arbetsförmedlingens arbete måste göras om. I dag är utgångspunkten för insatser att man har en ”nedsatt arbetsförmåga”, om man har en funktionsnedsättning. Det är ett Arbetsförmedlingens och politikens begrepp som är oerhört tveksamt och som är en stämpel som riskerar att i stället försämra människors möjligheter att konkurrera om jobben på samma villkor som andra. Vad innebär det att bära på etiketten ”Nedsatt arbetsförmåga” inför och under en anställningsintervju, om man kommer så långt i en rekrytering.

Det finns mer än så att lägga in i en översyn. Det tar idag i genomsnitt 272 dagar att få den kodning av förmedlingen som berättigar till ett bra stöd och råd. En arbetslös med funktionsnedsättning som med ett hjälpmedel på plats där så behövs säkert kan vara minst lika kvalificerad för ett jobb som någon annan, får ofta vänta länge på hjälpmedlet. Regeringen har på en rad andra områden fått kloka förslag till åtgärder av den så kallade Funka-utredningen som också behöver förädlas till skarpa lagförslag.

Där föreslås bland annat att Arbetsförmedlingen tar över Försäkringskassans ansvar för hjälpmedel, något som idag är delat mellan myndigheterna. Förändringen är bra i sig men man KAN känna oro för att bristerna inom förmedlingen också kommer att påverka hjälpmedelsområdet negativt. Det bör regeringen ta upp i sin översyn och säkra förbättringar, inte försämringar, på det området.

Så gör den här angelägna översynen, regeringen. Men glöm inte att redan i direktiven skriva in att funktionshindersperspektivet måste in och måste vara en central fråga för utredningsarbetet. Och gör gärna utredningsdirektiven med den ansats som Lika Unikas eget program för jobben – Banbrytarprogrammet – har: Människan som en en värdefull resurs. Arbetet som en mänsklig rättighet.

En arbetslöshet som ökat med 350 procent

almedalen alöshet 350 procentTvå saker sätts ihop till en helhet när Svenska Dagbladet idag skriver om arbetslösheten hos unga med funktionsnedsättning. 1). En skrämmande uppgift om att arbetslösheten har ökat med 350 procent hos unga i åldern 18 till 24 år och som har en funktionsnedsättning. Ökningen har skett under hösten 2007 till våren 2013.

2) En koppling till hur detta samhällsproblem, den viktigaste av valfrågorna, helt lyser med sin frånvaro när partiledarna i Almedalen berättar om sina politiska förslag. I SvD:s artikel citeras DHR:s viktiga analys av hur frågorna uteblev från talarstolarna under veckan, något som väckte hela den samlade funktionshinderrörelsen. Ilskan och besvikelsen över att så totalt nonchaleras i Almedalstalen gjorde att #funkpol ”trendade” och blev hett på Twitter.

Det var först i det sista talet, Stefan Löfvens som hölls på Almedalsveckans sista dag, som perspektivet funktionsnedsättning nämndes. I en mening sa Löfven:

”..stället för att vara det land där klyftorna ökar snabbast, ska Sverige bli bäst på ge alla, oavsett kön eller bakgrund, hälsa eller funktionsnedsättning, samma möjligheter i livet.”

Det var bra, det var rätt och det var viktigt. Den som vill kan med detta övergripande perspektiv läsa in en utvecklad funktionshinderpolitik på många områden. Framför allt står det för en värdering som handlar om involvering, lika rättigheter och allas rätt. Men man kan med bästa vilja i världen inte kalla det för en utvecklad och tydligt politik på funktionshinderområdet. En annan jämförelse kan vara att Löfvens mening är på 29 ord. När Annie Lööf talade var enbart avsnittet om vargjakt på det dubbla, 60 ord.

Lika Unika har satt frågan om jobb för personer med funktionsnedsättning som en av de viktigaste frågorna för oss. I ett särskilt Banbrytarprogram tar vi upp konkreta förslag till hur samhället kan stärka politiken för att fler ska få jobb. Det handlar om hjälpmedel. Det handlar om att kommuner och landsting blir verkliga förebilder. Det handlar om mentorskap och om offentlig upphandling. Det handlar nog också om att börja förändra synen på personer med funktionsnedsättning, bland annat genom att mönstra ut begreppet ”Nedsatt arbetsförmåga” som det första som nämns när frågor om detta kommer upp och som är utgångspunkten för samhällets insatser.

Partiledarnas tal i Almedalen 2013 gav verkligen inte några besked om politikens aktörer tydligare kommer att involvera perspektivet funktionsnedsättning i politiken för jobb. En tröst och förhoppning kanske kan vara att det återstår en Almedalsvecka före valdagen i september 2014. Då!

Brutal nyhet om ohälsa och självmord

I veckans lägesrapport från Handisam, som jag också bloggade om, fanns en uppgift som väcker stor oro. Hos personer med funktionsnedsättning är ohälsan nästan tio gånger så vanlig jämfört med övrig befolkning. Idag kommer ytterligare en nedslående och i det närmaste brutal rapport som berättar om en kraftig ökning av självmord hos unga med funktionsnedsättning. Det är den statliga Socialförsäkringsutredningen som har beställt rapporten av Karolinska Institutet. Ekot har läst rapporten och lyfter det tragiska innehållet i sitt nyhetsflöde.

I gruppen unga i åldern 19 till 23 år mer än fördubblades antalet unga förtidspensionärer – från 5 000 till 12 000 under åren 1995 till 2010. Samtidigt fyrdubblades antalet svåra självmordsförsök,  från 115 till 460. ”Antalet som lyckades ta sina liv ökade från 10 till 45, bland dessa 19-23 åringarna som fick aktivitetsersättning”, berättar Ekot.

Det är ingen alltför vågad gissning att det här är en yttersta effekt i en lång kedja som hänger ihop och som särskilt drabbar personer med funktionsnedsättning. En kedjereaktion som inte sällan börjar i förskola och skola där vi i välfärdslandet Sverige inte anser oss ha råd att ge tillräckligt stöd till många elever med funktionsnedsättning. Det ger i sin tur en svagare utbildningsbakgrund, leder till lägre betalda jobb eller till inget jobb alls, påverkar socialt kontaktnät negativt och slår ibland hål på den egna hushållsekonomin.

Jag läser att Urban Fernquist från Synskadades Riksförbund hann samtala med ett statsråd om Handisams lägesrapport under dagens torsdagsaktion. Repotaget på SRF:s hemsida berättar om svaret från statsrådet på frågan om vad som nu händer med Handisams lägesrapport. Det lär, fritt återgivet, ha blivit: ”Vi har det bättre här än i andra länder”.

Måhända det är korrekt men knappast något acceptabelt skäl att inte göra allt vi kan för att nå mål om ett jämlikt och rättvist Sverige där alla, efter sina förmågor och förutsättningar, får komma till sin rätt. Tvekar vi om det målet är det riktigt, riktigt illa.

Adjö, otillgängliga och utestängande vallokaler

Igår lämnade den parlamentariska vallagskommittén sitt slutbetänkande till justitieminister Beatrice Ask. Namnet på betänkandet är ”E- röstning och andra valfrågor”. Här föreslås bland annat försök med e -röstning vid de allmänna valen 2018. ”Försöket bör avse samtliga tre val och genomföras i ett representativt urval av kommuner” skriver kommittén. Men i betänkandet finns också förslag om att kommuners rätt att ibland och med dispens kunna använda otillgängliga lokaler tas bort. ”Det är en given utgångspunkt att alla väljare ska ges så likartade förutsättningar som möjligt att utnyttja sin rösträtt”.

Genom att ställa sig bakom FN:s konvention Rättigheter för personer med funktionsnedsättning, har Sverige åtagit sig att säkra rätten för alla att utöva sitt demokratiska inflytande.

”Konventionsstaterna ska garantera personer med funktionsnedsättning politiska rättigheter och möjlighet att åtnjuta dem på lika villkor som andra”

Därför ska staten också, enligt konventionen, ”säkerställa att valprocedurer, anordningar och material är ändamålsenliga, tillgängliga och lätta att förstå och att använda, att skydda rätten för personer med funktionsnedsättning att rösta genom hemlig röstning i val och folkomröstningar..” Staterna ska också ”garantera att personer med funktionsnedsättning fritt kan uttrycka sin vilja som väljare och, i detta syfte, vid behov, på deras begäran, tillåta att de vid röstning får assisteras av en av dem fritt vald person”.

Det är verkligen ingen nyhet att väljare med en funktionsnedsättning kan stöta på hinder att använda sin rösträtt. En bild gavs när Nätverket Unga för tillgänglighet gjorde en egen ”vallokalsundersökning” 2010.

Av dem var bland annat ungefär var fjärde vallokal inte tillgänglig för rullstolsburna personer, i 98% av lokalerna fanns inte information på punktskrift och nästan 25% av lokalerna var inte tillgängliga för personer med allergi”.

Förhoppningsvis bidrar förslaget från vallagskommittén till ett mer tillgängligt Sverige och till det som borde vara självklart – röstningslokaler som alla kan använda- i hela landet.

Mer läsning:
Svenska Dagbladet. Debattinlägg av vallagskommittén
Ekot om förslaget.

Vårbudgeten och en väntan på regeringsförslag om jobb och tillgänglighet

borgs handbojorIdag är det ”budgetdag”, Anders Borgs stora dag på vårkanten då det som kallas ”vårbudget” presenteras. Den innehåller betydligt mindre konkreta besked än förr och kan väl närmast ses som en samling texter om det aktuella läget och i bästa fall signaler om satsningar till höstens budget. För den som i dagens budgetpapper letar efter offensiva satsningar på funktionshinders-politikens område blir letandet snudd på förgäves.

Finansministern fick nyligen ta emot Sveriges Dövas Ungdomsförbunds 2013 års ”handbojor”. ”Priset” utdelades därför att Borg och hans departement fortsätter bromsa en oerhört viktig reform med hänvisning till kostnader: Att i diskrimineringslagen slå fast att brister i tillgänglighet är diskriminering. Detta krav har riktats från Torsdagsaktionens alla organisationer under (i torsdags) 874 dagars lång väntan på regeringens initiativ. Trots att också riksdagen har efterlyst en proposition verkar ens minsta tecken till kommande förslag saknas i vårbudgeten. Mycket illa! Den som inte är beredd att göra något för att minska tillgänglighetsbristerna accepterar i praktiken att diskrimineringen fortsätter. Därför är det oerhört trist att inte hitta några signaler i vårbudgeten om en kommande förstärkning av diskrimineringslagen.

Ett annat område i budgeten borde vara betydligt ”fylligare” när det gäller konkret politik och pengar. I analysen av problemen träffar regeringen hyfsat rätt. Man utgår från Arbetsförmedlingens rapporter och noterar att personer med funktionsnedsättning (som medför nedsatt arbetsförmåga) tillhör dem som har tuffast på arbetsmarknaden. I vårbudgeten skriver man att ”antalet personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga och som är inskrivna vid Arbetsförmedlingen har ökat kraftigt sedan 2 008”.  Regeringen fortsätter:

”Långtidsarbetslösheten har ökat och etableringen på arbetsmarknaden för unga , utrikes födda och personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga har försvårats. Att höja sysselsättningen i dessa grupper är en av regeringens viktigaste utmaningar de närmaste åren. För att klara detta måste arbetsmarknaden bli mer inkluderande och flexibel”.

Tyvärr följs inte den korrekta analysen upp av fler insatser och förslag. I stället noterar regeringen att man ”har vidtagit flera åtgärder för att öka efterfrågan på personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga”. Men som Lika Unika tidigare har pekat på i sitt Banbrytarprogram så måste mycket mer göras. Därtill kunde regeringen ha gett  besked i vårbudgeten att Funka-utredningens förslag kommer att genomföras och förstärkta resurser avsättas. Tyvärr saknas också detta.

Man får verkligen hoppas att regeringen nu sätter sig ner med den kommande uppföljningen av funktionshinderspolitiken, erkänner brister och reformbehov, lyssnar på funktionshindersrörelsens konstruktiva förslag och återkommer med skarpa förslag. Sverige ÄR ännu inte ”färdigbyggt”. Brister i tillgänglighet utestänger och diskriminerar. Människor utestängs från arbetsmarknaden och förvägras rätten att jobba och försörja sig, trots egna förmågor och inneboende resurser. Åtgärder mot de samhällsbristerna kan inte och får inte skjutas in i en osäker framtid. De behövs nu!

Läs mer:
Hela vårbudgeten i pdf-format
Finansminister Anders Borg på DN Debatt om vårbudgeten
SvDs Göran Eriksson analysera vårbudgeten

Trist, missat mål i svensk funktionshinderspolitik

hur är lägetSå har tiden kommit. De så kallade ”strategiska myndigheterna”, som har ansvaret för att genomföra den svenska strategin för funktionshinderspolitiken, ska redovisa hur man lyckats med sina mål under det år som gått. Den statliga myndigheten som håller ihop arbetet med regeringens strategi, Handisam, har nu fått in myndigheternas återrapportering. (finns samlade här) Tillsammans kommer de 22 uppföljningarna av mål och av arbetet hos våra myndigheter ge en god bild av hur det ser ut i Sverige och hur framgångsrikt genomförandet har varit så här långt. Det kommer att redovisas samlat till regeringen i mitten av maj.

Den svenska strategin berör viktiga myndigheter men framför allt handlar det om samhällsområden som konkret och handfast påverkar människors vardag. Ett område är arbetsmarknaden där Arbetsförmedlingen redovisar sitt resultat. Utgångspunkten redovisas i rapporten: ”Antalet personer med funktionsnedsättning som är inskrivna vid Arbetsförmedlingen har ökat snabbare än de någonsin gjort i svensk arbetsmarknadshistoria”. I rapporten sägs att orsakerna är flera, som att många förlorat jobbet efter rationaliseringar, att människor har ”förts” från sjukförsäkringen till förmedlingen och att förmedlingen själv har blivit ”än mer grundlig” att kartlägga arbetssökande.

Arbetsförmedlingen likställer sina insatser för personer med funktionsnedsättning med begreppet ”nedsatt arbetsförmåga”. För att kunna ge stöd och hjälp krävs en särskild kod. I genomsnitt tog det 270 dagar för en arbetssökande att 2012 få en sådan ”klassning” av sin funktionsnedsättning. Förmedlingen har som delmål att minska tiden med 10 dagar per år 2011-2016. Resultatet som nu redovisas är dock dystert: man missar delmålet och i stället har den genomsnittliga tiden ökat med två dagar. Positivt är att tiden minskar för unga men å andra sidan blir det längre väntan för personer med utländsk bakgrund. En förklaring till försämringen sägs bland annat vara att man ibland får vänta på att vården ska få fram underlag för bedömningar.

Förmedlingen har som ett ytterligare delmål att andelen med en funktionsnedsättning (”som medför nedsatt arbetsförmåga”) som får jobb eller utbildning ska öka årligen. Utfallet av det målet mäts från ett ”nollvärde” med i snitt 5,4 procent per månad, en siffra som i årets redovisning uppvisar ett minus på 0,2 procent. Färre har således mätt som andel kommit i jobb. Däremot är antalet som gått till jobb eller utbildning positivt ökande men så är ju inte målet utformat.

Jag kommer att återkomma flera gånger med tankar och reflektioner om myndigheternas rapporter. Inte minst om jobbpolitiken som är så central för människors liv och där Lika Unika har ett särskilt starkt engagemang, inte minst genom vårt Banbrytarprogram. Det är inte heller myndigheterna som har det yttersta ansvaret. Det ligger på politiken. Därifrån kommer nu utspelen, med satsningar i regeringens vårproposition som mötte ett av S-kongressens beslut om sysselsättningsmål.

En sak är glasklar: Tar man inte på allvar att en så stor andel av de arbetslösa är personer med en funktionsnedsättning som kräver mer insatser än idag, så kommer jobbpolitiken som helhet inte lyckas. Det är hög tid för alla politiska partier att inse det. 

Hur blir det med #funkpol i partierna inför valåret?

Det vore grov överdrift om jag påstod att den S-kongress som avslutades i söndags blev en arena för bred debatt om funktionshinderspolitik. Så var det inte. Men även om det kanske inte nådde utanför Svenska Mässans lokaler så fanns det i alla fall något med substans. Till de punkter som med Lika Unika-ögon måste ses som en framgång och ett viktigt beslut hör kongressens förändring i de politiska riktlinjerna, ”Framtidskontraktet”.

Från ett förslag till riktlinjer som före kongressen inte ens innehöll ordet ”funktionsnedsättning” blev kongressen och de förberedande diskussionerna i temagrupper mellan ombud och partiledning ändå en framgång. I det slutliga dokumentet, som är partiets prioriteringar inför kommande mandatperiod, står det nu ett par viktiga saker. Partiet skriver:

– Funktionshinderspolitiken är en rättighets- och jämlikhetsfråga och en central del i välfärden. Personer med funktionsnedsättning ska ha möjlighet att verka i vardagen på samma villkor som människor utan funktionsnedsättning vad gäller delaktighet och tillgänglighet.

– Elever med funktionsnedsättning ska ges det stöd de behöver för att lyckas i skolan.

Därtill en tredje punkt som kunde ha hämtats från Lika Unikas Banbrytarprogram och som berör hjälpmedel.

– ”För att uppnå jämlikhet behöver alla inkluderas. För att möjliggöra detta krävs mycket mer av individuellt utformade insatser, till exempel i form av relevanta och anpassade hjälpmedel”.

På en annan punkt fattade kongressen ett ytterligare viktigt beslut genom att bifalla motioner som krävde att brister i tillgänglighet ska klassas som diskriminering. Partiet har förvisso redan röstat för det i riksdagen. Men att man i kommunsammanhang har gått ihop med Moderaterna och avstyrkt en bättre diskrimineringslag av främst rädsla för kostnader gör att ett kongressbeslutet kan vara av stor betydelse. Ett Ja till det ramas i ”Framtidskontraktet” in av följande text:

”En förutsättning för en tillgänglighetsreform är givetvis att den genomförs på ett samhällsekonomiskt ansvarsfullt sätt. De anpassningar som krävs ska vara skäliga och förändringarna måste ske i rimlig takt. Det är nödvändigt att ta ett avgörande steg framåt för ett mer tillgängligt samhälle och det är självklart att denna reform, liksom alla andra, måste stå i samklang med god hushållning i offentlig sektor och ta hänsyn till näringslivets utveckling.

Man kunde önska sig att Socialdemokraterna, och andra partier, inte bara gjorde reservationer för kostnader när man deklarerar sitt stöd för en starkare diskrimineringslag. Man kunde också önska sig att politiken skulle driva frågan med de positiva ögon som Lika Unika tillsammans med övriga funktionshinderrörelsen och LO:s förre chefsekonom Dan Andersson gjorde i en rapport förra året: Lyfta fram den investering och det positiva som ligger i ett tillgängligt Sverige.

År 2013 bjuder på fler partiarrangemang, som kongress med Miljöpartiet, Centerstämma,            Kristdemokraternas riksting, Folkpartiets landsmöte och en stämma med Moderaterna. I ett svagare medialt ljus har redan Feministiskt Initiativ haft kongress. Ett beslut där borde vara ledstjärna också för de andra partierna: (FI) ska nämligen

”…verka för att inleda ett systematiskt arbete med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. En handlingsplan ska utformas med förslag på hur varje enskilt område kan förbättras. Arbetet ska följas upp årligen”.

Utmärkt!

Läs mer:
–  Blogginlägg inför S-kongressen.

En viktig rapport om jobben

scb rapportOlika villkor på arbetsmarknaden” och ”Låg andel i arbete bland personer med funktionsnedsättning”. De rubrikerna har Arbetsförmedlingen på ett pressmeddelande om en rapport som presenterades förra veckan. Arbetsförmedlingen har bett SCB beskriva läget för personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden. I pressmeddelandet väljer AF att lyfta fram det positiva: ”Nästan 50 000 personer med nedsatt arbetsförmåga gick till arbete eller reguljär utbildning, vilket är en ökning med cirka 1 500 personer jämfört med året innan”, säger man i en kommentar.

Men rapporten beskriver också tydligt en arbetsmarknad som inte tillräckligt inkluderar alla. ”..för att nå en mer inkluderande arbetsmarknad måste fler aktörer samarbeta och fler arbetsgivare se kompetensen hos alla arbetssökande, säger Henrietta Stein, avdelningsdirektör, Arbetsförmedlingen och man kan bara hålla med.

Cirka 26 procent eller 1,6 miljoner personer har enligt svaren i enkäten en funktionsnedsättning. 53 procent av dem eller 800 000 personer har genom funktionsnedsättningen också en nedsatt arbetsförmåga. 71 procent av befolkingen uppger att de är i arbete. Bland personer med funktionsnedsättning är läget allvarligare: 57 procent. Av dem som har en nedsatt arbetsförmåga är siffran 44 procent. Rapporten visar också hur det ser ut med utgångspunkt från om man har eller inte har en nedsatt arbetsförmåga. Drygt 90 procent av dem med en psykisk funktionsnedsättning bedömer att man har det, 89,8 procent av dem med rörelsenedsättning och 84,3 procent av de som har en utvecklingsstörning.

Rapporten visar också vilka slags insatser som dem med ”nedsatt arbetsförmåga” (som det heter) behöver för att kunna jobba. 60 procent av dem som redan är i arbete svarar att ”anpassat arbetstempo, anpassad arbetstid och anpassade arbetsuppgifter” är det viktigaste. Hela 85 procent av dem med funktionsnedsättning som inte idag har arbete anger att de är i behov av någon slags anpassning.

Rapporten bekräftar att det återstår mycket att göra för att förändra attityder. Det finns en tydlig skillnad mellan dem som har och dem som inte har nedsatt arbetsförmåga där 24 procent av den förstnämnda gruppen upplever att man har utsatts för negativa attityder i arbetslivet, jämfört med sex procent i gruppen som inte har ”nedsatt arbetsförmåga”.

Att mer måste göras för att rätt till arbete ska gälla alla bekräftas också i Arbetsförmedlingens rapport till Handisam som kom nyligen. Där noterar förmedlingen att arbetslösheten för personer med funktionsnedsättning har ökat med cirka 10 400 personer från december 2011. ”Antalet öppet arbetslösa och arbetssökande i program med aktivitetsstöd var i december 2012 knappt 77 000 personer, en ökning med 8,2 procent sedan december 2011″ skriver man i rapporten.

Mer läsning:
Gävle Dagblad om rapporten.
Handisams webbplats.
Lika Unikas Banbrytarprogram om insatser mot arbetslösheten
Arbetsförmedlingen – Återrapportering om funktionshinderspolitikens genomförande