Etikettarkiv: Erik Ullenhag

Dagen då diskriminering legitimerades…

tisdag_debatt_200Många var vi som hade stora förväntningar inför beslutet. Äntligen skulle otillgänglighet klassas som diskriminering. Äntligen skulle samhället markera mot den utestängning som ännu år 2014 möter många i vardagen. Kraven var tydliga men också stödet från de politiska partierna som nära nog enhälligt  sade sig stödja kravet att klassa bristande tillgänglighet som diskriminering.

Idag går tisdagsaktionen, före detta torsdagsaktionen, ut på Mynttorget invid riksdagen klädda i svart. Regeringens förslag har behandlats i Arbetsmarknadsutskottet och även efter den ”rundan” i riksdagen kvarstår de orimliga undantagen. Utskottet vill ta bort förslaget att företag med färre än 10 anställda inom hälso och sjukvård ska vara undantagna men inom många områden av samhället kommer bristande tillgänglighet INTE att klassas som diskriminerande. Det innebär i praktiken en legitimering från samhällets sida av otillgänglighet. Det är oerhört i sak och blir inte bättre av att Sverige därmed struntar i de rekommendationer som FN har riktat till Sverige som undertecknare av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Det finns förstås en teoretisk möjlighet. Att riksdagens ledamöter under debatten idag kommer till insikt om det galna i alla undantag. Att man med utgångspunkt från det röstar igenom en starkare lagstiftning under morgondagen. Det är ytterst det som vi nu samlas på Mynttorget för.

”Undantagen gör Ullenhags förslag tandlöst”


Länk till artikeln i Svenska Dagbladet, se nedan. Här samma fråga som uppmärksammas
av Nyhetstecken. Länk till inslagets hemsida, se nedan…

Det är om regeringens förslag till förändringar i diskrimineringslagen när det gäller bristande tillgänglighet som rubriken i det här inlägget används som målande beskrivning. På Svenska Dagbladets Brännpunkt skriver organisationerna som står bakom Tisdagsaktionen om regeringens förslag. I artikeln lyfter man fram två av svagheterna i förslaget:

Enligt regeringen ska företag med färre än tio anställda undantas. Tisdagsaktionen skriver om detta.

”Enligt statistik från SCB kommer 92 procent av företagen inom handel inte att påverkas av förbudet. Liknande siffror gäller andra branscher: 89 procent inom hotell och restaurang, 90 procent inom transport, 93 procent inom hälso- och sjukvård och hela 99 procent inom kulturen.

Det blir, menar man, absurt och jämför med om andra diskrimineringsgrunder skulle behandlas på samma sätt i lagstiftningen:

Tanken på att sätta upp liknande villkor för vilken annan diskrimineringsgrund som helst är fullständigt absurd. Skulle det någonsin vara acceptabelt att stänga ute en kvinna från kvarterspuben för att den har färre än tio anställda? Eller att hindra en person av utländsk härkomst från att köpa blommor från butiken på torget, eller en hbtq-person från att handla i livsmedelsbutiken på hörnet?

Mer om ämnet:
– Svenska Dagbladet, Brännpunkt. Inlägg från Tisdagsaktionen.
Länk till Nyhetstecken om regeringens förslag.
Lika Unikas hemsida om diskrimineringslagen
– Ekot uppmärksammar frågan i ett inslag, 8 minuter och 20 sekunder in i inslaget.

Tisdagsaktionen född efter historiskt lagförslag

Veckan inleddes med att regeringen och Erik Ullenhag presenterade en lagrådsremiss om att skärpa diskrimineringslagen med bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund. Ett krav som sedan länge har drivits av funktionshinderrörelsen, inte minst de senaste åren i form av Torsdagsaktionens närvaro utanför Rosenbad varje vecka. Med regeringens aviserade förslag kan en viktig seger noteras för alla dem som kämpat för bättre tillgänglighet, mänskliga rättigheter och delaktighet.

Förslaget har mottagits med positiva reaktioner som betecknar det som ”historiskt”. Och visst är det tveklöst så att den markering som görs genom att skärpa diskrimineringslagen är en oerhört viktig markering från samhället: ”Bristande tillgänglighet är inte tillåtet”.

Det finns förvisso också invändningar mot förslaget. Den kanske saftigaste kritiken riktas mot att den skärpta diskrimineringsgrunden bristande tillgänglighet ska begränsas. Företag med färre än 10 anställda ska inte omfattas. En del andra reaktioner som kommit är att skrivningar i propositionstexten ger signaler om en alltför svag lagtext som bara omfattar enklare åtgärder. Några har reagerat över ett alltför snävt fokus på fysisk tillgänglighet när andra perspektiv också borde finans med.

Att förslaget nu är presenterat och på väg bort till riksdagen innebär verkligen inte att funktionshinderrörelsen lägger ner arbetet för ett tillgängligt, användbart och rättvist samhälle. Det arbetet fortsätter utanför makthavarnas lokaler. Men ”Torsdagsaktionen” förvandlas i stället till ”Tisdagsaktionen” och samtidigt flyttar man bort från Rosenbad och följer propositionens väg över Strömmen och fram till riksdagsbyggnaderna. Där är tanken att de ledamöter som sedan ska klubba den nya lagstiftningen ska ”peppas” till att arbeta om propositionen på några punkter där det brister i förslaget. Den nyfödda tisdagsaktionen kommer att samlas första gången den 18 mars mellan klockan 9 och 10 vid riksdagshuset, Riksgatan.

Lika Unika-bloggen och vår hemsida kommer löpande att skriva om hur arbetet med en skarpare diskrimineringslag går och om den nya ”Tisdagsaktionen” på plats utanför det svenska parlamentet.

Läs mer:
–  Lika Unikas kommentar till regeringens lagrådsremiss.
–  Lars Lindbergs blogg med reaktioner och länkar
Unga Hörselskadades blogg med reaktion och länkar
Maria Johanssons blogg
Arbetarbladet, Lisa Gemmel om lagförslaget.

Bättre tillgänglighet – ett uppdrag med förhinder

photoIgår var det torsdag och ännu en Torsdagsaktion utanför Rosenbad. En samlad funktionshinderrörelse som kräver vassare diskrimineringslag: Brister i tillgänglighet måste ses som en fråga om diskriminering. Den som accepterar otillgängligheten har i praktiken accepterat att människor stängs ute och därmed accepterar diskriminering. Det i ”välfärdens land”, Sverige 2013. Orimlig tanke!? Ja, oaktat om det är fallet så dröjer lagförslaget från regeringen. Så sent som i förra veckan besvarade ansvarigt statsråd Erik Ullenhag en fråga i riksdagen från Vänsterpartiets Eva Olofsson. Ullenhag som själv vill ha fram lagen svarade:

Jag noterar varje torsdag att handikapprörelsen är på plats. Det är bra att de väcker frågan. Från min sida jobbar vi med att bereda frågan ifall bristande tillgänglighet är diskriminering. Det är ett arbete som pågår.

Regeringens arbete måste helt enkelt utgå från de internationella konventioner som Sverige har ställt sig bakom. En är FN-konventionen Rättigheter för personer med funktionsnedsättning, en konvention som också EU som organisation har antagit. Konventionen slår i artikel nio fast:

”För att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att leva oberoende och att fullt ut delta på alla livets områden, ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång på lika villkor som andra”.

”Dessa åtgärder, som ska innefatta identifiering och undanröjande av hinder och barriärer mot tillgänglighet, ska bl.a. gälla a) byggnader, vägar, transportmedel och andra inom- och utomhusanläggningar, däri – bland skolor, bostäder, vårdinrättningar och arbetsplatser, samt b) information, kommunikation och annan service..”

Det är glasklart att en diskrimineringslag med tydliga skrivningar om tillgänglighetsbrister som oacceptabla i vårt samhälle skulle vara viktig för att sätta press på olika samhällsaktörer. Men det finns också steg före en hårdare lag som är avgörande. Vad GÖR olika aktörer NU och i PRAKTIKEN för att få till skäliga anpassningar som förbättrar tillgängligheten? Där har lagar och regler funnits länge men praktiken har släpat efter! Boverket rapporterar i sin uppföljning av funktionshinderspolitiken om fortsatt stora brister i arbetet. Boverket skriver:

Av svaren från 2012 framgår att 81 av 290 kommuner har gjort någon form av inventering av bostadsbeståndet, varav 35 har genomfört inventeringar från tillgänglighetssyn punkt. Jämfört med föregående års resultat, är antalet kommuner som gjort inventeringar relativt oförändrat. Av de kommuner som svarat att de har gjort inventeringar, så är inventeringsinsatserna skiftande i grad och omfattning.

I broschyren ”Tillgänglig lokal” från år 2003 påminner Sveriges Kommuner och landsting om att det redan 1966 tillkom lagkrav på tillgänglighet i allmänna lokaler. ”Trots detta återstår mycket arbete för att människor med funktionshinder inte ska utestängas från våra publika lokaler” skrev man och fortsatte i en förhoppningsfull ton:

Sedan den 1 juli 2001 gäller nya krav som i korthet går ut på att enkelt avhjälpta hinder i offentliga lokaler och på allmänna platser ska vara åtgärdade år 2010.

När vi skriver år 2013 är måldatumet för när de enkelt avhjälpta hindren ska vara borta framflyttat till 2016. Men inte nog med det långsamma tempot. Tidsandan har till på köpet fött tankar att lätta på regler, inte sätta ribban lika högt när det gäller tillgänglighet utan till och med sänka ambitionerna. Det är i alla fall signaler som ges i regeringsuppdrag, som det till Byggkravsutredningen.

Det är nu dag 896 av väntan på förslaget om skärpt diskrimineringslag som kan leda till att det kostar att stänga ute människor. Det är tyvärr lika lång väntan på att enkelt avhjälpta hinder ska försvinna och där lär räkneverket notera mycket högre tal innan man kan bocka av uppgiften med ”utfört”. Inte konstigt att många är otåliga, irriterade, ja till och med riktigt arga på läget i nationen på området tillgänglighet.  

888 dagar och hotande bakslag för tillgängligheten

888Det stod 888 på gårdagens flygblad. Torsdagsaktionen fanns som vanligt på plats utanför Rosenbad och hälsade statsråden välkomna till jobbet. Just den här dagen fanns ytterligare en organisation, Afasiförbundet, på plats som deltagare i aktionen. Vid det här laget är kravet välkänt i regeringskretsen: Brister i tillgänglighet utestänger och är diskriminerande. Det måste slås fast i lagen.

Det behövs göras mycket mer för att öka tillgängligheten och ge alla förutsättningar att leva och verka i samhället. Åtgärdas inte bristerna måste det ses som en diskrimineringsfråga. Därför är kravet på förstärkning i diskrimineringslagen om tillgänglighetsbrister så viktigt. Det är det för Torsdagsaktionen men också för majoriteten av ledamöterna i Sveriges riksdag. Den som tog sig från torsdagens morgon utanför Rosenbad till torsdagens eftermiddag i riksdagshuset på andra sidan Strömmen kunde höra en frågestund där en av de deltagande statsråden råkade vara Erik Ullenhag, ansvarig för diskrimineringsfrågorna. Han fick frågan av Vänsterpartiets Eva Olofsson:

”Därför undrar jag när vi i Sverige får ett lagförslag om att bristande tillgänglighet är diskriminering, på samma sätt som man har i Norge”

Erik Ullenhags svar känns igen sedan länge: Det korta svaret är att vi bereder frågan i Regeringskansliet”. Men också en markering att han egentligen själv vill ha lagen.

”Från min sida jobbar vi med att bereda frågan ifall bristande tillgänglighet är diskriminering. Det är ett arbete som pågår. Min ambition är att vi ska nå fram. Det har jag varit tydligt med både från min och från Folkpartiets sida”

Folkpartiet har skrivit en hel rapport om hur angeläget det att göra bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund. Det politiska stödet för förslaget är bredare än så och omfattar de flesta riksdagspartier. Nej-sägarna kan bara anas bakom fraser som ”kostnader ska beaktas” och liknande.

Samtidigt sker något annat i Sverige. I dagarna har myndigheten Handisam svarat på remiss på regler för byggande. En utredning vill ha en slags ”stoppbestämmelse” som ska hindra kommuner för att ställa krav på bättre energihushållning och tillgänglighet vid byggande. Det invänder myndigheten Handisam mot och skriver bland annat:

En stoppregel gynnar inte de kommuner som föregår med gott exempel. Den föreslagna stoppregeln skulle bromsa utvecklingen mot ett hållbart samhälle och sända felaktiga signaler till kommuner och byggbolag. Den vore ett bakslag för tillgänglighetsarbetet.

Går Sverige mot bakslag eller framgångar när det gäller målet om en god tillgänglighet? Ja, helt klart är att den riksdag som själv har beställt lagförslag om bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund både behöver slå fast det i Diskrimineringslagen och samtidigt stoppa experiment som leder i motsatt riktning.

Läs mer:
Svensk Handikapptidskrift om 888 dagar
Svensk Handikapptidskrift om kritik från Handisam

Torsdagsaktionen, Dalauppror och 825 dagars väntan

torsdagsak 21 febr 2013

Mellan 8 och 9 denna morgon genomfördes ännu en torsdagsaktion. 825 dagar av väntan. 825 dagar av hopp att den äntligen ska komma: Lagen som gör brister i tillgänglighet till en fråga om diskriminering. Det handlar möjligen om praktiska saker som byggregler, trottoarkanter, textning i medier och tillgänglig kollektivtrafik. Men det finns ett större perspektiv: Att samhället blir tillgängligt för alla handlar i grunden om mänskliga rättigheter, stopp av diskriminering och om demokratin.

Den här torsdagen genomfördes torsdagsaktionen med en större samling aktiva än vanligt. Från Dalarna kom aktiva i Synskadades riksförbund och Dalaupprorets deltagare gjorde manifestationen ännu massivare.

Bilderna ovan: Övre, vänster: Torsdagsaktionen samlad, Övre, höger: Flygbladet om 825 dagars väntan, Mitten, vänster: Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström talar med torsdagsaktionen. Mitten, höger: Integrationsminister Erik Ullenhag gör detsamma. Nedre, vänster: statsrådet Maria Larsson fick första flygbladet. Nedre, höger: Rosenbad en tidig torsdagsmorgon.

Mer om torsdagsaktionen i tidigare blogginlägg