Etikettarkiv: FN:s konvention rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Ett helt hus fullt med mänskliga rättigheter

palais wilson
Palais Wilson i Genève byggdes 1873-75 och var från början Hôtel National. Uppkallad efter USA-presidenten Woodrow Wilson hade byggnaden under många år en rad olika funktioner med bland annat myndigheter på plats, återgick till att bli hotell, genomgick ett trist förfall men så i upprustat tillstånd, åren 1993 till 1998, blev Palais Wilson vad det är idag: Högkvarter för FN:s arbete med mänskliga rättigheter i den schweiziska staden.

Om det är ett helt hus – eller palats – fyllt av olika aktiviteter för att stärka de svenska mänskliga rättigheterna som nu är på gång är inte känt. Men på gång är dock en svensk och från regeringen oberoende MR-institution. Det är i alla fall vad regeringen skriver i sin nyligen presenterade strategi om det nationella arbetet med MR-frågorna som fått formen av en skrivelse till riksdagen. ”En eventuell fortsatt  beredning av frågan om inrättandet av en institution för mänskliga rättigheter, med  riksdagen som huvudman, helt ankommer på riksdagen själv”. Det är det formellt korrekta. Man kan om man vill och önskar utgå från att det i det ”tysta” finns en deal mellan parlament och regering om att så faktiskt blir fallet.

Vi är många som önskar oss en oberoende granskare av de mänskliga rättigheter som förr oftast var en begrepp som användes när man talade om andra och gärna fattigare länder. Diktaturer, kanske. Det var som att det fanns ett medfött tankemönster om ”här är allt så bra”. Därför hade vi inte något behov av att granska hur det ser ut i Sverige med rättigheterna och dess förverkligande. Men tiderna förändras och att det brister med rättigheter och att det finns åtskilligt att göra för att förbättra för människor kan många vittna om. Det kunde också FN i sin granskningsrapport till Sverige om hur arbetet går här med förverkligande av FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Ett nätverk inom civilsamhället som är engagerade i MR-frågor skrev i våras ett brev till Riksdagen. Där erbjuds Konstitutionsutskottet som ansvarar för frågan en dialog med civilsamhället och att få ta del av civilsamhällets värdefulla kompetenser. I brevet skriver man:

”Utformningen av den viktiga MR-institutionen ser vi som central i det nationella MR- arbetet. För att den nya institutionen ska bli effektiv måste den  ges tillräckliga finansiella och personella resurser, ett brett mandat grundat i Sveriges människorättsåtaganden, ett tydligt oberoende skyddat i lagstiftning, samt möjlighet att verka både granskande och främjande.”

Det finns alltså förhoppningar och förväntningar på den nya MR-aktören i Sverige. Det gäller självklart också från aktiva i funktionshinderrörelsen. Där handlar det förstås om befogade krav på positiva samhällsförändringar som förbättrar människors levnadsvillkor! Det handlar också om att Sverige gör det Sverige har lovat när man ratificerade konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, CRPD, och där också artikel 33: ”Att inrätta en oberoende ”mekanism” som ska främja, skydda och övervaka genomförandet av konventionen”.

Mot den bakgrunden är det angeläget att den där ”mekanismen” som nu är på gång, den oberoende MR-institutionen, som enligt regeringens skrivelse ska ”främja och skydda” mänskliga rättigheter får en styrka och samlad kompetens som gör att den också kan ”främja, skydda och övervaka” de rättigheter som personer med funktionsnedsättning ska garanteras enligt FN-konventionen CRPD. Åtagandet har funnits alltsedan FN-konventionen ratificerades. Därefter har riksdagen lagt fast ett MR-mål för Sverige som ska säkerställa full respekt för internationella åtaganden. ”Sveriges  internationella åtaganden efterlevs i alla delar av landet, i alla delar av offentlig sektor och såväl nationellt som regionalt och kommunalt som det står i MR-skrivelsen.

Genève har sitt Palais Wilson. Möjligen får lämplig svensk lokaliseringsplats sitt motsvarande nav eller högkvarter för en MR-institution där arbetet med mänskliga rättigheter får kraft, näring och kunskaper.  Palats eller inte – det är en mycket angelägen sak för Sverige.

En #funkpol -rivstart på den politiska hösten? Nej!

Riksdagen bild
Så har årets Regeringsförklaring 2015 offentliggjorts av statsministern i samband med gårdagens högtidliga öppnande av riksdagsåret. Samma händelse förra året, det var efter valet och regeringsskiftet, framkallade positiva ”halvjubel” från funktionshinderrörelsen. Där fanns viktiga värderingsuttryck som att ”Personer med funktionsnedsättning ska ha möjlighet att verka i vardagen på lika villkor vad gäller delaktighet och tillgänglighet”.

Där fanns skarpa löften om införande av flexjobb, om nationellt regelverk för hjälpmedel och om översyn och breddning av diskrimineringslagen. Dessa löften följdes i budgetförslaget upp av fler åtgärder som en informationssatsning om FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och av FNs kritik mot Sverige att förverkligandet av konventionens innehåll går alltför sakta. Den politiska initiativkraften, i alla fall på papper, kryddades i början av detta års sommar med löften om en oberoende institution för arbetet med mänskliga rättigheter i Sverige.

Gårdagens regeringsförklaring hade förvisso några konkreta saker. Inom arbetsmarknad där lönestöden nämndes som något att höja, om Samhall som viktigt att satsa vidare på och så ett förbättrat stöd till funktionshinderrörelsen. Men den framkallade knappast applåder som motsvarande dokument gjorde förra året. Och fortfarande återstår det att se vad budgeten innehåller när den presenteras nästa vecka.

Nu ska inte regeringsförklaringar i första hand bedömas genom att de jämförs med varandra. Det är den fastlagda politikens förmåga uttryckt i regeringsförklaringens text att ta sig an verkligheten och människors vardagsproblem som måste vara utgångspunkten. Är det tillräckligt? Driver det på? Ta politiken människors situation på allvar i tillräckligt hög utsträckning?

När Myndigheten för delaktighet skriver om Hur är läget 2015 anger man om tre punkter som var och en hade kunnat få sina politiska lösningar i regeringsförklaringen:

* Personer med funktionsnedsättning ( ”som medför nedsatt arbetsförmåga” ) står fortfarande för mer än en fjärdedel av alla inskrivna på Arbetsförmedlingen.

* Skolorna brister fortsatt i att ge elever det särskilda stöd som de har rätt till och en stor del av lärarna har inte möjlighet att ge det stöd som behövs. Det är också vanligare att elever med funktionsnedsättning upplever att de har för mycket skolarbete, att det är svårt och att de känner sig stressade

* Den upplevda hälsan är mycket sämre bland personer med funktionsnedsättning och många fler med funktionsnedsättning har ekonomiska svårigheter jämfört med övriga befolkningen.

Det finns förstås fler områden där Löfvens regeringsförklaring kunde ha innehållit konkreta förslag. Men inte ens på de här tre punkterna är politiken tillräckligt skarp. Lönestöd och Samhall får och kan inte vara ”den enda vägen” till jobb för den som har en funktionsnedsättning. Det är nödvändigt ibland men politiken måste mycket mer än idag se till de barriärer av diskriminering, rädsla hos arbetsgivare för kostnader och lägre produktivitet, avsaknad av kompetens och oförmåga att se mångfald som en tillgång som utestänger människor från arbetsmarknaden.

Kort och gott: Rubriken till det här inlägget blev tyvärr en riktig beskrivning av starten på den politiska hösten. Någon #funkpol -rivstart kom inte med regeringsförklaringen i går. Verkligheten i Sverige år 2015 hade behövt det!

Ljus i MR-institutionsmörker?

ljus i mörkerDet kanske inte alls är så. Men om man vill leta efter positiva signaler så går det att smyga in lite förhoppningens känslor i kropp och tankar. Detta (kanske) glädjande är ett par meningar i regeringens budgetproposition, den för utgiftsområde 01, ”Rikets styrelse”:

”Regeringen avser återkomma till riksdagen med en strategi för ett systematiskt arbete med mänskliga rättigheter i Sverige. En viktig fråga att belysa är hur en självständig granskning av efterlevnaden av mänskliga rättigheter kan säkras”.

Man vill gärna tolka den politiska inriktningen som meningarna ska ge uttryck för som att regeringen nu kommer att lägga fram en efterlängtad strategi för arbetet med mänskliga rättigheter i  Sverige. Och man vill väldigt gärna sätta förhoppningar om en nyinrättad och oberoende MR-institution i orden om en ”självständig granskning”. Under en tid har det legat ett politikens mörker över det åtagande som Sverige har gjort internationellt om att inrätta en sådan. Frågan är om det här är lite ljus och en strimma hopp?

Det formella åtagandet att inrätta en MR-institution finns efter det svenska undertecknandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det är också något som FN i andra sammanhang har uppmanat Sverige att göra. Behovet är stort av en funktion som oberoende från beslutsfattarna kan arbeta med att både skydda och bevaka men inte minst att främja och driva på arbetet med att leva upp till de förpliktelser Sverige har enligt FN-konventioner.

Många personer som har en funktionsnedsättning upplever i sin vardag, in på skinnet, att mycket mer måste göras för ökad delaktighet, för rätten att få delta i arbetslivet, för en lika god utbildning som andra och i övrigt en bättre välfärd. Som Lika Unika-bloggen skrev i ett annat inlägg visar uppföljningar att Sverige, inte minst kommuner och landsting, måste arbeta mycket mer offensivt med konventionens implementering. Och vill man hitta en riktigt bra illustration av och ”bevis för” behovet av att skynda på arbetet så är nog den uppgift som Myndigheten för delaktighet skriver om i ”Hur är läget 2014″ en riktig ”tydliggörare”:

Exempelvis känner bara en av fyra domare till konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Illa, och samtidigt ett gott exempel på att ljuset i MR-institutionens tämligen kalla mörker verkligen är välkommet.

Läs mer om MR-institution:
*
Lika Unikas hemsida
* FN-förbundets hemsida

Välkommen satsning på konventionen!

crpd bildDet har blivit en paus vad gäller inlägg här på bloggen när en del annat skrivande har fått gå före. En händelse som jag gärna lyfter fram sedan förra inlägget är ett par intressanta och viktiga punkter i den budget som den nya regeringen har presenterat för nästa år. Det handlar förstås om funktionshinderpolitiken och om en välkommen budgetpost som beskrivs så här:

Ett särskilt informationsprojekt om konventionen och kommitténs rekommendationer planeras därför.  Syftet är att öka kunskapen om konventionen samt att sprida information om de rekommendationer som kommittén lämnat till Sverige.

Det här är viktigt, glädjande och något som förhoppningsvis blir en rejäl satsning på att öka kunskaperna och därmed öka kraften i genomförandet av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, CRPD  i det svenska samhället. I samma andetag talar regeringen också om en informationsspridning av de rekommendationer som FN-kommittén överlämnade till Sverige i våras. En punkt i dessa var ju att det finns alldeles för stora variationer mellan svenska kommuner när det gäller arbetet med konventionen.

Kännedomen och kunskaperna om konventionen påverkar rimligen hur beslutsfattare arbetar med dess implementering. Som Lars Lindberg visar i ett blogginlägg så har det satsas avsevärt mer på arbetet med FN:s barnkonvention än den om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Lars Lindberg skriver:

”Slår man ihop dessa siffror för tidsperioden blir resultatet: Barnkonventionen 196 Mkr, FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning 45 Mkr.

Därför är regeringens besked i budgetförslaget viktigt. Det handlar inte bara om att konventionen i sig behöver uppmärksammas. Det handlar också, som Myndigheten för delaktighet visar i sin uppföljning av politiken, ”Hur är läget”, att ett aktivt arbete med konventionen ger bättre resultat i olika verksamheter:

”De kommuner som använder FN-konventionen inom utbildningsområdet har i snitt högre meritvärden bland alla elever och en lägre andel elever som inte uppnår målen”.

Det finns således all anledning att börja genomföra budgetposten om det som kanske kan beskrivas som ett slags ”kunskapslyft” om konventionen CRPD med stor kraft och målmedvetenhet i hela det svenska samhället. Det handlar ju som bekant om människors rättigheter.

Varmt och kallt i politiken

Man kan väl säga att hösten på ett sätt börjar som ”vårterminen” slutade. Då handlade det om en FN-kommitté som kritiserade Sverige skarpt därför att arbetet med att leva upp till intentionerna i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning inte drivs tillräckligt offensivt. Ja, på många områden inom funktionshinderspolitiken går det tvärtom bakåt. FN-kritiken stämde väl överens med den rapport om ”Hur är läget” som Myndigheten för delaktighet presenterade i maj tillsammans med kommunuppföljningen ”Kolla läget”.

Höstterminen börjar med en ny ”Tillgänglighetsbarometer” från företaget Humana. I den tonar samma dystra bild fram som i vårens lägesrapporter:

*  Två av fem kommuner har inte utvärderat tillgänglighetsarbetet enligt rapporten.
*  Många kommuner arbetar inte systematiskt med frågorna. Mätbara mål o utvärderingar av genomförda insatser lyser med sin frånvaro.
*  Bara fyra av tio kommuner har kartlagt såväl privata och offentliga lokaler utifrån tillgänglighet
*  Sex av tio kommuner saknar tillgänglighetsmål i sina översiktsplaner
*  Få friskolor granskas ur tillgänglighetsperspektiv – Därmed riskerar elever att inte kunna välja skola!
*  Sex av tio kommuner saknar strategi för att anställa personer med funktionsnedsättning enligt Humanas rapport!

Om utvecklingen när det gäller välfärdens kvalitet för personer med funktionsnedsättning kan beskrivas som ”sval” eller till och med ”kall” så blir höstens politiska temperatur desto varmare, eller till och med het. Valdagen närmar sig och partierna kommer att göra allt för att nåla fast just sin bild av verkligheten och berätta om just sina lösningar på samhällsproblem. Det borde vara helt orimligt att i det sammanhanget undvika att tala om levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning, när verkligheten ser ut som den gör.

Om man inte vill göra det därför att man tar brister i samhället på allvar så borde man väl ändå se att det handlar om många människor, många väljare och kanske till och med en så viktig grupp som kan avgöra vem som får regeringsmakten efter valdagen. Humanas Tillgänglighetsbarometer från den här veckan är ytterligare en verklighetsbeskrivning som partierna måste ta på allvar och ha konkreta förslag om.

Twittertips till partiledartal i #Almedalen

almedalen
Inför nästa veckas partiledartal i Almedalen valde Lika Unika att genomföra en kortare ”kampanj” på Twitter. Där gav vi partier och partiledare några konkreta tips till innehåll i talen, allt med fokus på mänskliga rättigheter, arbete, skola för alla och inte minst vår konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Vi hoppas förstås att partiledarna tar upp frågorna: Det handlar om oerhört viktiga frågor för många väljare inför valet. Det handlar om samhällsområden som idag uppvisar stora brister. Det handlar om områden där FN har framfört krav och kritik till Sverige. När vi nästa vecka finns på plats i Visby vill vi höra partierna berätta om sina politiska vallöften på dessa områden. Inte som förra året, en nära nog total tystnad.
_________________________________________________________________________________________

Konkreta tips i våra Tweets: (länk till Lika Unika på Twitter)

< Nästa vecka hålls partiledartal i #Almedalen! Vågar vi hoppas på klara besked om hur politikerna vill förbättra p området #funkpol #val2014

< Jobben i #almedalen – Rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning måste bli verklighet. Vad vill partierna? #val2014 #funkpol

< Vi hör gärna löften i #almedalen om offentliga arbetsgivare s förebilder i att anställa personer med funktionsnedsättning. #svpol #funkpol

< Vi säger #skolanförst -Stödgaranti till elever från skolstart, inte minst elever med funktionsnedsättning som behöver #Almedalen #val2014

< I #almedalen förväntar vi oss besked om skarpare diskrimineringslag utan undantag! Tillgänglighetsbrister = diskriminering #val2014 #funkpol

< Partierna får gärna vara tydliga om att göra tillgängligt när det gäller information och kommunikation #almedalen #val2014

< Vågar vi hoppas på löften i #almedalen om oberoende MR-institution för att driva på arbetet med mänskliga rättigheter i Sverige? #val2014

< FN o @MFDse pekar på stora skillnader inom Sverige i att leva upp till konventionen #crpd – En målmedveten handlingsplan krävs! #val2014

< Fler uppslag till partiledarnas tal i #almedalen finns i vår valplattform. Läs på hemsidan. http://www.likaunika.org/lika-unikas-valplattform-2014.html #val2014 #funkpol

Dagen då diskriminering legitimerades…

tisdag_debatt_200Många var vi som hade stora förväntningar inför beslutet. Äntligen skulle otillgänglighet klassas som diskriminering. Äntligen skulle samhället markera mot den utestängning som ännu år 2014 möter många i vardagen. Kraven var tydliga men också stödet från de politiska partierna som nära nog enhälligt  sade sig stödja kravet att klassa bristande tillgänglighet som diskriminering.

Idag går tisdagsaktionen, före detta torsdagsaktionen, ut på Mynttorget invid riksdagen klädda i svart. Regeringens förslag har behandlats i Arbetsmarknadsutskottet och även efter den ”rundan” i riksdagen kvarstår de orimliga undantagen. Utskottet vill ta bort förslaget att företag med färre än 10 anställda inom hälso och sjukvård ska vara undantagna men inom många områden av samhället kommer bristande tillgänglighet INTE att klassas som diskriminerande. Det innebär i praktiken en legitimering från samhällets sida av otillgänglighet. Det är oerhört i sak och blir inte bättre av att Sverige därmed struntar i de rekommendationer som FN har riktat till Sverige som undertecknare av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Det finns förstås en teoretisk möjlighet. Att riksdagens ledamöter under debatten idag kommer till insikt om det galna i alla undantag. Att man med utgångspunkt från det röstar igenom en starkare lagstiftning under morgondagen. Det är ytterst det som vi nu samlas på Mynttorget för.

FN-kritik som ställer krav på handling!

Side event 2014 2(Bilden från FN i Geneve och funktionshindersrörelsens side event för kommittén vid förhöret med den svenska regeringen i april)

Så har FN:s övervakningskommitté äntligen kommit med sina rekommendationer till Sverige. Det är en viktig del i granskningen av hur Sverige lever upp till FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD) som vi har utfäst oss att genomföra i Sverige. Ett gediget material från såväl den svenska regeringen som från Lika Unika och övriga funktionshindersrörelsen i Sverige har funnits med som underlag i FN-granskningen. FN-kommittén lämnar några uppskattande kommentarer och beröm men också skarp kritik på viktiga områden.

Till det positiva som kommittén lyfter fram hör teckenspråkets status, det integrerade utbildningssystemet och rätten i den nya skollagen att överklaga beslut om särskilt stöd i skolan. Sverige får också uppskattande ord om ny lagstiftning när det gäller allmänna val och åtgärder för att förbättra valsystemet. Sverige beröms också för initiativen att föra in funktionshindersperspektiv i internationellt arbete.

De kritiska punkterna i FN:s kommentarer följs av tydliga rekommendationer till förbättringar av politiken:

–  FN kritiserar regeringens förslag till undantag i den nya diskrimineringslagen om bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund. Sverige bör, säger FN. se över exempelvis att företag med färre än 10 anställda ska undantas från lagen i regeringens förslag.

– FN känner oro för hur de svenska kommunerna lever upp till konventionens innehåll och över den frivillighet som gäller i uppföljningsarbetet. Sverige uppmanas att se över uppföljningen så att den omfattar alla konventionens områden, inte bara på några utvalda områden.

–   FN rekommenderar att Sverige garanterar att barn med funktionsnedsättning får komma till tals i frågor som berör dem.

– För att skapa bättre förutsättningar för jobb till personer med funktionsnedsättning uppmanar FN den svenska regeringen att bland annat genomföra förslagen i den så kallade Funka-utredningen. FN vill också att Sverige ser över begreppet ”Nedsatt arbetsförmåga” som används inom arbetsmarknadspolitiken.

Till rekommendationerna hör också andra viktiga punkter som funnits med i bland annat Lika Unikas förslag och kommentarer till FN, såväl i skriftlig form som vid de seminarier vi har genomfört för kommittén i Geneve. Det handlar bland annat om att äntligen inrätta en oberoende MR-institution som ska att främja, skydda och bevaka arbetet med mänskliga rättigheter i Sverige. Här finns också en uppmaning från FN om insatser för att öka kunskaperna om konventionen i samhället.

FN betonar också att det är olyckligt att samordningsansvaret för funktionshinderspolitiken fortfarande ligger på Socialdepartementet i stället för där frågor i övrigt om mänskliga rättigheter och diskriminering hanteras. (Idag Arbetsmarknadsdepartementet). En förändring på den punkten skulle verkligen vara ett tydligt uttryck för det efterlängtade paradigmskifte vi så väl behöver i synen på personer med funktionsnedsättning: ”Från patient till medborgare”!

Det är således en gedigen lista på förbättringsområden som Sverige har fått av FN-kommittén. De utgår alla från samhällsområden där det fortfarande finns brister och som påverkar människors vardag och liv. Det är upp till politiken att ta till sig FN:s rekommendationer, återkomma med skarpa förslag och inte minst att konkret göra levnadsvillkoren bättre för människor. Här har funktionshindersrörelsen ett ansvar för att pressa på politiken, utifrån FN:s rekommendationer. Och en fråga för detta år 2014: Vågar man hoppas att några av punkterna också uppmärksammas i den kommande valrörelsen?

Läs mer:
Lika Unikas avdelning om FN-granskningen på vår hemsida
Sveriges Radios Ekot uppmärksammar frågan.
Hörselskadades  Riksförbund skriver om FN-rapporten

Några Lika Unika-citat ur skrivelse till FN

crpd bild

I en skrivelse till FN:s kommitté som granskar Sveriges funktionshinderspolitik ger Lika Unika kommentarer till den svenska regeringens svar på 46 frågor i ”List of issues” från hösten 2013. Du kan läsa hela vårt svar på hemsidan www.likaunika.org med direktlänk här.

När Lika Unika i helgen deltog på Folkpartiets riksmöte hade vi glädjen att kunna dela ut den här texten till våra monterbesökare. Det är också budskap vi kommer att ta med oss till FN i Geneve i slutet av mars då vi träffar kommittén under ett ”side event” om vårt svar och då vi också lyssnar på förhöret som ska hållas med den svenska regeringen om hur Sverige arbetar med att förverkliga FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Några av våra citat i skrivelsen till FN:

* Allmänt om regeringens svar till FN
”Den allvarliga samhällsbeskrivningen saknas i regeringens svar. I stället blir det svenska svaret en redogörelse för regerings- och myndighetsinitiativ utan att läsaren kan bedöma om de redovisade åtgärderna är rimliga utifrån de problem de ska möta. Det svenska svaret innehåller inte heller en fullgod och ärlig beskrivning av de resultat, eller brist på resultat, som de politiska besluten gett.”

* Om kommuner och landsting
”Lika Unika vill framhålla det positiva som nu utvecklas när det gäller uppföljning av funktionshinderspolitiken i kommuner och landsting.”

* Om diskrimineringslagen som dröjde
”Dock utgår vi från att propositionen kommer att ge Sverige en skarpare diskrimineringslagstiftning som kan bli ett vasst verktyg i att pressa på omställningen av vårt land till ett tillgängligt samhälle för alla.”

* Om jämställdhet och funktionshinderspolitiken
”Regeringens svar på frågan om jämställdhetsperspektiv inom funktionshinderspolitiken duger inte! Det borde utgå från den analys som Handisam gör av läget”.

”I de strategiska myndigheternas rapporteringar finns endast i fyra fall ett jämställdhetsperspektiv. Detta trots att det i de flesta fall finns goda skäl till att ett sådant ska finnas. Det visar att jämställdhetsarbetet ofta inte är en del av arbetet inom funktionshinderspolitiken och att myndigheterna behöver utveckla den delen av sitt arbete.”

* Om barn med funktionsnedsättning
”…Den svenska funktionshinderrörelsen har under lång tid arbetat för att barn med funktionsnedsättning som ofta tillsammans med sina föräldrar har många kontakter med myndigheter ska kunna få en samordnare som stöd i stället för att idag tvingas lägga oerhört mycket tid och kraft för sitt barns bästa gentemot myndigheter.

Frågan har utretts och förslag har presenterats men den viktiga reformen har försenats.”

* Om tillgänglighet
”Lika Unika menar att de brister som fortfarande existerar när det gäller tillgängligheten är allvarliga och bör uppmärksammas av kommittén i det fortsatta granskningsarbetet av Sveriges arbete att införliva konventionen.

Tyvärr är det inte bara takten i arbetet som är alltför långsam. Vi kan också se exempel på politiska förslag som, om de blir verklighet, vänder utvecklingen i fel riktning och riskerar att leda till försämringar av tillgängligheten.”

* Om hjälpmedel
”Idag råder stora olikheter mellan de svenska landstingen när det gäller hjälpmedelstilldelningen. Olikheter råder både vad och vilka hjälpmedel som kan beviljas och vad den enskilde får betala för sina hjälpmedel. Inom hjälpmedelsområdet saknas nationella riktlinjer.

Samtidigt saknas en självklar grundsyn att hjälpmedel måste finnas för livets olika skeden och att hjälpmedel därmed måste ses som en grundläggande rättighet för alla att få efter behov, med lika villkor över landet och utan merkostnader för den enskilde.”

* Om skolan
”Skolmyndigheterna redovisar att mer än två tredjedelar av de skolor man granskat under 2012 förtjänar kritik för hur de arbetar med särskilt stöd till elever som har behov av det. Det innebär för många elever med funktionsnedsättning  att de inte ges likvärdiga förutsättningar jämfört med andra elever.”

* Om jobben
”En central punkt är att det offentliga Sverige enligt konventionens artikel 27 g har förpliktat sig att ”anställa personer med funktionsnedsättning i den offentliga sektorn”. Vi ser idag hur trögt det går för statliga myndigheter, kommuner och landsting att på allvar gå före när det gäller att anställa utifrån ett sådant mångfaldsperspektiv. Idag är privata företag mer aktiva när det gäller att anställa personer med funktionsnedsättning.”

* Om oberoende MR-institution
”Att Sverige äntligen får till stånd en oberoende MR-institution med utgångspunkt i Parisprinciperna är enligt vår mening oerhört angeläget.”

Tisdagsaktionen född efter historiskt lagförslag

Veckan inleddes med att regeringen och Erik Ullenhag presenterade en lagrådsremiss om att skärpa diskrimineringslagen med bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund. Ett krav som sedan länge har drivits av funktionshinderrörelsen, inte minst de senaste åren i form av Torsdagsaktionens närvaro utanför Rosenbad varje vecka. Med regeringens aviserade förslag kan en viktig seger noteras för alla dem som kämpat för bättre tillgänglighet, mänskliga rättigheter och delaktighet.

Förslaget har mottagits med positiva reaktioner som betecknar det som ”historiskt”. Och visst är det tveklöst så att den markering som görs genom att skärpa diskrimineringslagen är en oerhört viktig markering från samhället: ”Bristande tillgänglighet är inte tillåtet”.

Det finns förvisso också invändningar mot förslaget. Den kanske saftigaste kritiken riktas mot att den skärpta diskrimineringsgrunden bristande tillgänglighet ska begränsas. Företag med färre än 10 anställda ska inte omfattas. En del andra reaktioner som kommit är att skrivningar i propositionstexten ger signaler om en alltför svag lagtext som bara omfattar enklare åtgärder. Några har reagerat över ett alltför snävt fokus på fysisk tillgänglighet när andra perspektiv också borde finans med.

Att förslaget nu är presenterat och på väg bort till riksdagen innebär verkligen inte att funktionshinderrörelsen lägger ner arbetet för ett tillgängligt, användbart och rättvist samhälle. Det arbetet fortsätter utanför makthavarnas lokaler. Men ”Torsdagsaktionen” förvandlas i stället till ”Tisdagsaktionen” och samtidigt flyttar man bort från Rosenbad och följer propositionens väg över Strömmen och fram till riksdagsbyggnaderna. Där är tanken att de ledamöter som sedan ska klubba den nya lagstiftningen ska ”peppas” till att arbeta om propositionen på några punkter där det brister i förslaget. Den nyfödda tisdagsaktionen kommer att samlas första gången den 18 mars mellan klockan 9 och 10 vid riksdagshuset, Riksgatan.

Lika Unika-bloggen och vår hemsida kommer löpande att skriva om hur arbetet med en skarpare diskrimineringslag går och om den nya ”Tisdagsaktionen” på plats utanför det svenska parlamentet.

Läs mer:
–  Lika Unikas kommentar till regeringens lagrådsremiss.
–  Lars Lindbergs blogg med reaktioner och länkar
Unga Hörselskadades blogg med reaktion och länkar
Maria Johanssons blogg
Arbetarbladet, Lisa Gemmel om lagförslaget.