Etikettarkiv: mänskliga rättigheter

FN-dagen 2016 värd att fira!

FNS målmaria fncrpd bild

Tre bilder som var och ett får ge en illustration om varför årets FN-dag, idag den 24 oktober, är viktig för Lika Unika. Bilderna visar FN:s utvecklingsmål i Agenda 2030, Lika Unikas ordförande Maria Johansson som talar i FN-högkvarteret i New York sommaren 2016 och så en bild som symboliserar CRPD, FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

”Lika Unika är en federation som vill öka respekten för mänskliga rättigheter i svensk politik, att alla ska få delta och bidra i samhället. Vår vision är att alla människor ska ses som de resurser de är.  Lika Unika verkar för mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning, i olika sammanhang utifrån mänskliga rättigheter och ett funktionshinderperspektiv”. Det är tveklöst så att FN:s olika konventioner, beslut och engagemang som rör mänskliga rättigheter förbättrar  möjligheterna att stärka människors rättigheter. Det gäller, precis som utvecklingsmålen i Agenda 2030, lika mycket för Sverige som för andra länder.

Sverige har ställt sig bakom en rad FN-konventioner som ska säkra rättigheter exempelvis Barnkonventionen , FN:s kvinnokonvention och CRPD; FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Att man sluter upp bakom en internationell konvention ska förstås göras för att man vill stå upp för de värderingar och de rättigheter som konventionen ger uttryck för. Men att ratificera FN-konventioner får inte handla om internationell plakatpolitik utan måste vara tydliga åtaganden för att inte minst på hemmaplan göra praktiskt politik för att stärka rättigheter. Både på nationell och regional/lokal nivå…

Sverige har en historia av internationellt engagemang i MR-arbete. Sverige har nu plats i säkerhetsrådet. Det ställer också krav på att vi på hemmaplan agerar som goda exempel och föredömen. Annars försvagas rösten internationellt. En svensk underskrift av en FN-konvention handlar också om att ge sig själv en politisk att-göra-lista därför att politiken har ambitioner också här hemma. Därför måste Sverige ta allvarligare på de resultat som kommer ut från exempelvis FN:s granskningar av hur vi lever upp till FN-konventioner. FN:s kommitté som arbetar med CRPD gav våren 2014 konkreta rekommendationer till Sverige. Det är två och ett halvt år sedan och även om det i en del fall finns hänvisningar till FN:s rapport så saknas ändå system med tidsplanering och budgethänsyn av hur Sverige hanterar de brister i mänskliga rättigheter som påtalas av FN-kommittéer. Det gäller säkert fler konventioner…

Och så finns nu FN-mål och deklaration i Agenda 2030….
För funktionshinderrörelsen blev Agenda 2030 en stor framgång. Till skillnad från de tidigare millenniemålen har världssamfundets stater enats om en utvecklingsdagordning som i både i sin deklaration och i konkreta mål och delmål lyfter fram funktionshinderperspektivet, exempelvis när det gäller rätten till utbildning och arbete. Att det var en framgång har också fått den svenska regeringens stöd. I sitt tal inför FNs statspartskonferens i New York om konventionen rättigheter för personer med funktionsnedsättning sa statsrådet Åsa Regnér[1]:

“I truly welcome the clear references in the new agenda 2030 to gender equality and the empowerment of women and girls and the clear references to people with disabilities. This is a break through.

Man får hoppas att det här vägleder arbetet med FN:s mål i Agenda  2030 i Sverige, på alla nivåer. I agendans deklaration talar punkt 23 om att ge egenmakt till människor. De vars behov återspeglas i agendan inbegriper alla barn, ungdomar, personer med funktionsnedsättning…”.

Så kom ett tydligt funktionshinderperspektiv in. Så skrevs detta in också under målen för bland annat utbildning och arbete. Så, hoppas jag på FN-dagen, kommer detta ”genombrott” att avspeglas också i det svenska arbetet när den sittande delegationen lägger förslag, när kommuner och landsting planerar Agenda 2030-insatser, när kraften i civilsamhället visar sig i allt engagemang och när företag, myndigheter och enskilda bidrar till att Sverige lever upp till FN:s mål. FN-dagen är värd att fira!   

[1] http://www.regeringen.se/tal/2016/06/tal-av-asa-regner-vid-statspartsmote-om-funktionshinder-i-new-york/

 

FN-målen Agenda 2030 – en chans vi inte får missa!

FNS mål

I september 2015 fastställde FN de nya utvecklingsmål – Agenda 2030 – som tar vid där ”Millennie-målen” slutade och således gäller från 2016. Målen är universella och gäller alla länder. De omfattar tre hållbarhetsdimensioner – den sociala, ekonomiska och miljömässiga. De har den övergripande och mycket förpliktigande principen ”Leave no one behind”.

När Sverige och de andra FN-staterna beslutade om Agenda 2030 fanns i beslutet något mycket angeläget: En signal från FN till medlemsstaterna inför deras arbete med att förverkliga agendan. Ett tydligt funktionshinderperspektiv togs in i både deklarationen och i mål/delmål. Personer med funktionsnedsättning måste inkluderas på allvar i Agenda 2030-arbetet var FNs markering.

I deklarationen till Agenda 2030 finns punkt 23 som den Internationella funktionshinderrörelsen i form av IDA lyfter fram som särskilt viktig för agendan. ”Människor som är sårbara måste ges egenmakt”. Personer med funktionsnedsättning tillhör de vars behov återspeglas i agendan och som måste inkluderas. Målen om utbildning och om arbete är två av flera där FN-signalen går igen: Lämna ingen utanför! Ta med ett tydligt funktionshinderperspektiv när ni arbetar med Agenda 2030.

Vad är då att ta med ett ”funktionshinderperspektiv”? Och vad innebär det att inte göra det? När Myndigheten för delaktighet beskriver det innebär det att man ”ska verka för att samhället redan från början utformas så att alla kan delta och att befintliga hinder för delaktighet systematiskt undanröjs.  Det handlar i första hand om att skapa generella lösningar i samhället”.

Eller så är det möjligen att i allt man gör som samhällsplanerare och beslutsfattare verkligen utgå från att vi människor är olika, består av en mångfald men har lika rättigheter och värde. Funktionsnedsättning är något som är en del av den mänskliga mångfalden. Det betyder att avsaknad av funktionshinderperspektiv inte tar hänsyn till alla, bortser från vissa. Det kan leda till (fortsatt) utestängning, kanske omöjliggöra delaktighet. Här var ju Agenda 2030-devisen den motsatta: ”Leave no one behind”.

Just nu planeras runt om i Sverige hur statliga myndigheter, kommuner, landsting, regioner, kommuner, civilsamhälle och andra ska arbeta med Agenda 2030. Myndigheterna har gett underlag till regeringen, en särskild delegation har tillsatts och den svenska regeringen har i en skrivelse till riksdagen redovisat sina planer för arbetet med Agenda 2030.

Jag hoppas att svenska myndigheter, den nu hårt arbetande delegationen, kommuner och landsting, företag och civilsamhälle tar fasta på FN-beslutets signaler. FN ersatte tystnaden, som inte sällan råder när det gäller funktionshinderperspektivet, genom att stärka sina mål och sin deklaration. Alla skulle med, ingen lämnas efter. Sverige bidrog till detta genom sin röst i FN. Det föranledde statsrådet Åsa Regnér att i ett tal inför FNs statspartsmöte i New York om FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning markera:

I truly welcome the clear references in the new agenda 2030 to gender equality and the empowerment of women and girls and the clear references to people with disabilities.
This is a break through.

Arbetet med FNs globala mål, Agenda 2030, är långsiktigt och brett. Det kommer att engagera och har verkligen goda förutsättningar att påverka samhället och människors vardag i positiv riktning. Just därför behövs funktionshinderperspektiv på alla nivåer och i alla verksamheter. Redan från början. I morgon, den 21 september 2016, är det sista dagen för våra folkvalda riksdagsledamöter att lägga motioner med anledning av regeringens skrivelse om Agenda 2030-arbetet i Sverige. Jag hoppas att många av riksdagens ledamöter engagerar sig. 

3 december – #ADay4All

3 dec”Together with persons with disabilities, we can move our world forward by leaving no one behind.”
FNs Generalsekreterare Ban Ki-moon i ett FNs generalsekreterare pressuttalande inför den Internationella Funktionshinderdagen den 3 december

Den Internationella Funktionshinderdagen uppmärksammas varje år sedan 1992 då FN:s Generalförsamling antog resolution 47/3 om dagen. Syftet var att främja förståelse för frågor om funktionsnedsättning och för att mobilisera stöd för ”värdighet, rättigheter och välbefinnande för personer med funktionsnedsättning”. Dagen proklamerades också för att medverka till ökad medvetenhet om det positiva i att integrera personer med funktionsnedsättning i alla delar av det politiska, sociala, ekonomiska och kulturella livet i samhället.

I Sverige uppmärksammas dagen på flera sätt, både nationellt och lokalt i landet. Från Lika Unikas sida återkommer vi med ett utspel under denna dag för att markera hur viktig dagen är. Ett seminarium arrangeras av Handikappförbunden med föredrag och paneldiskussion.

På FN-nivå lanseras inför dagen en särskild loga och slogan. ”A Day for All”. Här är organisatörernas upprop i fulltext  (Engelska) Länk till hemsida: ”A day for all” )

This December 3, we come together to join persons with disabilities around the world in celebration of A Day for All. We take this opportunity to highlight how far we have come in recognizing persons with disabilities as just another manifestation of diversity in our communities, and to stand in support of a society that embraces that diversity, in all its forms and shapes.

There is plenty to celebrate and be proud of: since the first International December 3rd celebration in 1992, persons with disabilities have gained recognition of their rights by States across the globe, and with them, of their rightful place in society. But there is still much work ahead of us to turn those legal rights into a true revolution, in which diversity is fully embraced and lived. Therein lies one of our most precious social assets as a global community, one which can make our institutions more inclusive and democratic, and our societies more prosperous.

So let’s come together this day, to acknowledge the achievements and contributions of persons with disabilities to our families, workplaces, schools and communities. This day let’s also reaffirm our commitment to embrace diversity in our lives. This is truly a DAY FOR ALL, to celebrate and welcome persons with disabilities as part of our wonderful human diversity.

Nya FN-mål – också svenska mål!

FNS mål

”By 2030, achieve full and productive employment and decent work for all women and men, including for young people and persons with disabilities, and equal pay for work of equal value”

Världssamfundet i FNs skepnad har i helgen antagit 17 universella mål och 169 delmål i en ny agenda för hållbar utveckling. På svenska heter dokumentet ”Förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling.” Målen kommer att gälla de närmaste 15 åren och ska förverkligas i alla världens länder. De är universella, något som innebär att också Sverige ska arbeta för att nå upp till de uttalade ambitionerna som utvecklingsmålet är ett uttryck för.

När nu utvecklingsmålen har ersatt FNs tidigare millenniemål innebär det också ett betydelsefullt synliggörande av den omkring miljard människor (cirka 15 procent av världens befolkning) som lever med en funktionsnedsättning. De var helt bortglömda i tidigare dokument men finns nu omnämnda såväl i delmål som i många indikatorer som ska användas för att följa utvecklingen. De är viktigt för alla med en funktionsnedsättning men också för att åstadkomma den hållbara utveckling som är en förutsättning för oss alla.

Eller som FN:s experter, bland andra FNs rapportör som arbetar med rättigheter för personer med funktionsnedsättning Catalina Devandas, har uttryckt det:

”The inclusion of persons with disabilities in the SDGs is fundamental if we are to achieve sustainable development that is genuinely rights-based.”

I en kommentar till sluttexterna säger MyRights ordförande (och tidigare Lika Unika-ordföranden) Tiina Nummi-Södergren:

”Millenniemålens resultatuppföljning visar att personer med funktionsnedsättning har exkluderats från de senaste årens positiva utveckling. Till exempel saknar 90 procent av barn med funktionsnedsättning fortfarande tillgång till utbildning. I den nya utvecklingsagendan har detta tagits på allvar, vilket bland annat har resulterat i att det nya utbildningsmålet betonar vikten av en inkluderande skola med hög kvalité.”

FN-mål nummer åtta lyfter fram rätten till arbete för alla och är tydligt med att det också omfattar personer med funktionsnedsättning. Den som råkade leva i tron att målen egentligen handlade om fattiga länder och deras utveckling borde här se att också Sverige omfattas. I vårt land är arbetslösheten hög bland personer med funktionsnedsättning som utgör ungefär en fjärdedel av de inskrivna vid Arbetsförmedlingen. Trots att människor vill och kan arbeta förnekas många den rätten i Sverige år 2015. Men som FN-målen uttrycker det så ska allas vilja att bidra med sin arbetsinsats tas tillvara.

Därför är de nyligen beslutade målen något som Sverige och svenska beslutsfattare måste leva upp till. I arbetet med målen har ansvarigt statsråd varit biståndsminister Isabella Lövin men de gäller i hög grad också statsråd som Ylva Johansson i uppdraget som arbetsmarknadsminister. Här kan FN-målen kanske till och med leda till att regeringen i sitt Regleringsbrev till Arbetsförmedlingen skriver in rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning på förstasidans angivna mål för förmedlingens verksamhet. Idag saknas det tyvärr.

Läs mer:
Dagens Nyheter om utvecklingsmålen.
MyRighs hemsida om utvecklingsmålen.
FN -nyheter: FN-experter om vikten av funktionshinderperspektiv

Oroväckande tyst om #funkpol – perspektiv på arbetslösheten

alöshetsbild
–  ”Andelen sysselsatta i befolkningen 16–64 år (sysselsättningsgraden) är 77 procent 2014. Bland personer med funktionsnedsättning är andelen lägre, 62 procent, och bland personer med nedsatt arbetsförmåga är sysselsättningsgraden 55 procent.

– Arbetslösheten i befolkningen 16–64 år är 8 procent 2014, jämfört med 10 procent bland personer med funktionsnedsättning. Bland personer med funktionsnedsättning med nedsatt arbetsförmåga är andelen arbetslösa närmare 13 procent.

Två fakta i ännu en dyster rapport om läget för personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden. Citaten är hämtade ur Arbetsförmedlingens årliga lägesrapport till regeringen. Den kommer bara ett par veckor efter förmedlingens återrapporteringen om funktionshinderpolitiken där samma ”mörker” beskrivs.

När en så stor andel av dem som drabbats av arbetslöshetens gissel är personer med funktionsnedsättning så kan man tycka, tänka och till och med förvänta sig att  det perspektivet hörs i samhällsdebatten. Man borde kunna se och höra fler politiker i exempelvis den svenska riksdagen som tar upp detta stora samhällsproblem. Men tyvärr råder i stort sett tystnad. En illustration: Det var länge sedan någon av våra riksdagsledamöter tog upp arbetslösheten hos personer med funktionsnedsättning i en interpellation eller fråga i riksdagen.

De förslag som finns och som skulle kunna förbättra läget verkar ha svårt att komma fram till beslutsborden. Det handlar bland annat om förslagen i den så kallade Funkautredningen som bland annat föreslår höjda tak när det gäller lönebidrag.

I regeringsförklaringen deklarerade statsministern hösten 2014: ”Antalet personer som arbetar och antalet arbetade timmar i ekonomin ska öka så mycket att Sverige når lägst arbetslöshet i EU år 2020”. Visst är det en bra ambition. Den kommer inte att kunna förverkligas om det inte finns en politik som också handlar om hur utanförskapet ska kunna brytas för den som går utan jobb och har en funktionsnedsättning.

Politiska förslag brukar födas genom debatt, diskussion och analys av samhällsproblem. Just därför är tystnaden på det här området så oroväckande.

Skärp diskrimineringslagen!

Det är inte varje dag som frågor om delaktighet och icke-diskriminering av personer med funktionsnedsättning uppmärksammas i medierna. Men ett par viktiga nyhetsinslag har det blivit denna vecka som förtjänar uppmärksamhet.I tisdags berättade SVT Rapport om läget på arbetsmarknaden och prognoser inför framtiden. Fanny Davidsson intervjuas i inslaget om sina försök att få jobb. Det går kärvt trots att hon har en hög utbildning. Själv är hon övertygad om att hennes synskada gör att hon har svårt att få jobb.  Fanny blir på så sätt en av de många som Arbetsförmedlingen tror kan ha fortsatt  mycket svårt att komma in på arbetsmarknaden.

Om Lika Unikas förslag för att underlätta för personer med funktionsnedsättning att få arbete kan du läsa i många inlägg på denna blogg och inte minst i vårt Banbrytarprogram som finns på Lika Unikas hemsida.

Dagens nyhet med ”#funkpol”-perspektiv handlar om att regeringen vill skärpa diskrimineringslagen. Redan i regeringsförklaringen i höstas lovade man att göra något åt de mycket olyckliga undantagen som fanns med i riksdagsbeslutet och som bland annat undantar företag med färre än 10 anställda från lagens krav. Det är bra att regeringen nu går vidare med frågan. Men tyvärr: I nyhetsinslaget från Sveriges Radios Ekoredaktion blir frågan om bristande tillgänglighet och lagens syfte att öka delaktigheten för människor belyst på ett alltför begränsat sätt. Som ofta talar man om att ”trösklar ska bort och ramper ska upp”.

Läs mer i vår kommentar på facebook, som också finns inbäddad nedan i det här inlägget. Kortfattat är Lika Unikas budskap att tillgänglighet är avsevärt mer än fysisk tillgänglighet, ramper eller trösklar. Det handlar i grunden om att i hela samhället förverkliga delaktighet och icke-diskriminering och om rätten för personer med funktionsnedsättning att delta på likvärdiga villkor som andra. Ska det uppnås är en skarpare diskrimineringslag om bristande tillgänglighet ett värdefullt verktyg. Men våra beslutsfattare måste på alla samhällsområden bidra till allas rätt att delta och till ett tillgängligt samhälle.

Gör mer för mänskliga rättigheter i Sverige!

Den 26 januari är det Sveriges tur att ”uppträda” med en regeringsdelegation inför FN:s råd för mänskliga rättigheter i den så kallade UPR-processen, Universal Periodic Review. Det är andra gången som Sveriges arbete med MR-frågor granskas och här görs det av andra medlemsländer. Som underlag har granskarna en rapport från den svenska regeringen som lämnades i november 2014. Ett minst lika viktigt underlag finns i form av skrivelser från stora delar av civilsamhället som på olika sätt ger sin syn på brister och svagheter i MR-arbetet.

En av dessa är Svenska FN-förbundets skrivelse som utarbetats och stöd av tillsammans 32 andra svenska organisationer, däribland Lika Unika. Skrivelsen innehåller ett avsnitt om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Här tas exempelvis upp de undantag som finns i diskrimineringslagen om bristande tillgänglighet som ett exempel på brister i MR-arbetet. Även den högre arbetslösheten hos personer med funktionsnedsättning, assistansfrågan och avsaknaden av en oberoende MR-institution behandlas.

Inför Geneve-mötet ordnade regeringen i går ett samråd med civilsamhällets organisationer på Utrikesdepartementet där bland andra kabinettssekreterare Annika Söder och statssekreteraren vid kulturdepartementet Per Olsson deltog. En rad organisationer fanns på plats för att dels höra om regeringens planer inför mötet och inte minst för att bidra med synpunkter och ställa frågor till regeringens företrädare.

Från Lika Unikas sida blev det tid att ta upp ett par två frågor under mötet:

Vi frågade, precis som ett par andra organisationer gjorde, om hur planerna ser ut när det gäller en oberoende MR-institution och om de skrivningar som finns i budgeten kan tolkas som att förslag om en sådan är på gång. Där önskade vi också få veta om regeringen också kommer att följa de så kallade Parisprinciperna när man tar fram förslaget. Av svaret att döma är arbetet (fortfarande) i startfasen. Regeringen formulerar sina ambitioner som att frågan ska tas upp i en ny MR-strategi och där utifrån vikten av en ”självständig granskning”. Några klara besked om en oberoende och självständig MR-institution (gärna under riksdagen) gavs dock inte.

Den andra frågan som vi väckte handlade om att mänskliga rättighets-arbetet i Sverige skiljer mellan kommunerna, något som leder till stora skillnader i människors levnadsvillkor. ”Hur ser regeringen på dessa olikheter och på att det kommunala självstyret ibland verkar vara överordnat människors rättigheter”? Dessa brister togs upp av FN:s kommitté om rättigheter för personer med funktionsnedsättning när de lämnade rekommendationer till Sverige i april 2014. Även i FN-granskningen av hur det svenska arbetet går med implementering av barnkonventionen som nu har genomförts i Geneve har dessa perspektiv behandlats.

Även om svaret från regeringen visade på medvetenhet om problemen kan man inte med bästa vilja i världen påstå att det finns en klar strategi för att verkligen få bort de stora skillnaderna mellan kommunerna. Detta trots att Sveriges undertecknande av olika MR-konventioner gäller hela landet och inte känner några undantag som effekt av det kommunala självstyret.

Som rubriken för detta inlägg antyder: Det behöver göras mycket mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla människor på lika villkor. Också i ett välfärdsland som Sverige.

Ljus i MR-institutionsmörker?

ljus i mörkerDet kanske inte alls är så. Men om man vill leta efter positiva signaler så går det att smyga in lite förhoppningens känslor i kropp och tankar. Detta (kanske) glädjande är ett par meningar i regeringens budgetproposition, den för utgiftsområde 01, ”Rikets styrelse”:

”Regeringen avser återkomma till riksdagen med en strategi för ett systematiskt arbete med mänskliga rättigheter i Sverige. En viktig fråga att belysa är hur en självständig granskning av efterlevnaden av mänskliga rättigheter kan säkras”.

Man vill gärna tolka den politiska inriktningen som meningarna ska ge uttryck för som att regeringen nu kommer att lägga fram en efterlängtad strategi för arbetet med mänskliga rättigheter i  Sverige. Och man vill väldigt gärna sätta förhoppningar om en nyinrättad och oberoende MR-institution i orden om en ”självständig granskning”. Under en tid har det legat ett politikens mörker över det åtagande som Sverige har gjort internationellt om att inrätta en sådan. Frågan är om det här är lite ljus och en strimma hopp?

Det formella åtagandet att inrätta en MR-institution finns efter det svenska undertecknandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det är också något som FN i andra sammanhang har uppmanat Sverige att göra. Behovet är stort av en funktion som oberoende från beslutsfattarna kan arbeta med att både skydda och bevaka men inte minst att främja och driva på arbetet med att leva upp till de förpliktelser Sverige har enligt FN-konventioner.

Många personer som har en funktionsnedsättning upplever i sin vardag, in på skinnet, att mycket mer måste göras för ökad delaktighet, för rätten att få delta i arbetslivet, för en lika god utbildning som andra och i övrigt en bättre välfärd. Som Lika Unika-bloggen skrev i ett annat inlägg visar uppföljningar att Sverige, inte minst kommuner och landsting, måste arbeta mycket mer offensivt med konventionens implementering. Och vill man hitta en riktigt bra illustration av och ”bevis för” behovet av att skynda på arbetet så är nog den uppgift som Myndigheten för delaktighet skriver om i ”Hur är läget 2014″ en riktig ”tydliggörare”:

Exempelvis känner bara en av fyra domare till konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Illa, och samtidigt ett gott exempel på att ljuset i MR-institutionens tämligen kalla mörker verkligen är välkommet.

Läs mer om MR-institution:
*
Lika Unikas hemsida
* FN-förbundets hemsida

Från patient till medborgare på allvar, Löfven

WP_20130909_009

Det var en viktig utgångspunkt i propositionen 1999/2000:79 som också blev dess titel. ”Från patient till medborgare”. Med det avstampet skulle politiken ställas om, från att tidigare ha haft ett patient- och vård/omsorgsperspektiv till att istället handla om mänskliga rättigheter. ”Personer med funktionshinder är medborgare med lika rättigheter och skyldigheter som andra medborgare” slog regeringen fast i propositionen.

När vi nu skriver 2014 och ett par veckor efter en valdag har Sverige undertecknat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Ordet ”handikapp” har ersatts med funktionsnedsättning och Sverige är i halvtid av genomförandet av en strategi för funktionshinderpolitiken. Och snart ska en ny regering med Stefan Löften tillträda och klargöra sin politik för mandatperioden. En viktig fråga är hur den nya regeringen kommer att markera att politiken måste stärka MR-perspektivet för att bidra till det viktiga paradigmskiftet, bort från patient- och omsorgsfokus.

Bilden ovan är inte Stefan Löfvens kommande regeringsbyggnad. Den slottsliknande byggnaden heter Palais Wilson, finns i närheten av Genevesjön och är Förenta nationernas högkommissionär för mänskliga rättigheter. Där finns en symbolik värd att uppmärksamma så här i regeringsbildningstider. FN valde att flytta ansvaret för funktionshinderfrågorna från världshälsoorganisationen WHO till sin organisation som jobbar med mänskliga rättigheter. På så sätt markerade man genom sin organisation en önskad förändring i synen på personer med funktionsnedsättning.

Det vore välgörande om också en svensk regering, 14 år efter propositionen ”Från patient till medborgare” kunde följa FN:s goda exempel. Det vore en oerhört viktig markering om Löfven flyttar ansvaret för funktionshindersfrågorna från Socialdepartementet och dess vård- och omsorgsinriktning till samma departement som ansvarar för hela mänskliga rättighetsarbetet.

I Lika Unikas enkät till partierna före valet sade sig alla vara beredda att  jobba för att ”politiken på alla nivåer ökar takten för att få till ett verkligt värderingsskifte –  från patient till medborgare med rättigheter på lika villkor som andra! Bra! Låt oss äntligen ta det lilla men viktiga steget att markera den inriktningen också när en svensk regering bildas. Ta chansen, Löfven!

Mer att läsa:
Lika Unikas ordförande Bengt Olsson kommenterar valutgången.

Twittertips till partiledartal i #Almedalen

almedalen
Inför nästa veckas partiledartal i Almedalen valde Lika Unika att genomföra en kortare ”kampanj” på Twitter. Där gav vi partier och partiledare några konkreta tips till innehåll i talen, allt med fokus på mänskliga rättigheter, arbete, skola för alla och inte minst vår konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Vi hoppas förstås att partiledarna tar upp frågorna: Det handlar om oerhört viktiga frågor för många väljare inför valet. Det handlar om samhällsområden som idag uppvisar stora brister. Det handlar om områden där FN har framfört krav och kritik till Sverige. När vi nästa vecka finns på plats i Visby vill vi höra partierna berätta om sina politiska vallöften på dessa områden. Inte som förra året, en nära nog total tystnad.
_________________________________________________________________________________________

Konkreta tips i våra Tweets: (länk till Lika Unika på Twitter)

< Nästa vecka hålls partiledartal i #Almedalen! Vågar vi hoppas på klara besked om hur politikerna vill förbättra p området #funkpol #val2014

< Jobben i #almedalen – Rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning måste bli verklighet. Vad vill partierna? #val2014 #funkpol

< Vi hör gärna löften i #almedalen om offentliga arbetsgivare s förebilder i att anställa personer med funktionsnedsättning. #svpol #funkpol

< Vi säger #skolanförst -Stödgaranti till elever från skolstart, inte minst elever med funktionsnedsättning som behöver #Almedalen #val2014

< I #almedalen förväntar vi oss besked om skarpare diskrimineringslag utan undantag! Tillgänglighetsbrister = diskriminering #val2014 #funkpol

< Partierna får gärna vara tydliga om att göra tillgängligt när det gäller information och kommunikation #almedalen #val2014

< Vågar vi hoppas på löften i #almedalen om oberoende MR-institution för att driva på arbetet med mänskliga rättigheter i Sverige? #val2014

< FN o @MFDse pekar på stora skillnader inom Sverige i att leva upp till konventionen #crpd – En målmedveten handlingsplan krävs! #val2014

< Fler uppslag till partiledarnas tal i #almedalen finns i vår valplattform. Läs på hemsidan. http://www.likaunika.org/lika-unikas-valplattform-2014.html #val2014 #funkpol