Etikettarkiv: maria larsson

Riksdagsdebatt om Sveriges svar till FN

Idag fredagen den 13 december debatterade riksdagen den svenska funktionshinderspolitiken och den granskning som FN nu gör av hur Sverige arbetar efter konventionen. Debatten, som pågick cirka en halvtimme, hölls efter en interpellation av Lennart Axelsson (S) till statsrådet Maria Larsson, (Kd). Frågorna gällde vilken inriktning som regeringens svar kommer att ha till FN inom områden som arbetsmarknad, skola, tillgänglighet, oberoende MR-institution och i frågan om personlig assistans.

Några punktvisa noteringar under debatten:

*  Regeringen bekräftar att den bild av läget som Handisam har visat i sina rapporter, ”det går för långsamt”, stämmer. Samtidigt ville man förstås framhålla områden med en positiv utveckling.

* Maria Larsson slog åter fast att regeringen återkommer med förslag om en skärpning av diskrimineringslagen så att den också klassar bristande tillgänglighet som diskriminering.

* Regeringen fortsätter bereda frågan om en oberoende MR-institution i Sverige, enligt bland annat det som konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ställer som krav.

* Det finns fortfarande en syn att personer med funktionsnedsättning som inte har nedsatt arbetsförmåga har samma ställning på arbetsmarknaden som arbetssökande i övrigt. Det är enligt ”politiken” den ”nedsatta arbetsförmågan” som är problemet.

Lyssna på hela debatten genom filmklippet ovan.
Läs mer:

Lika Unika-bloggens inlägg inför debatten
Svensk Handikapptidskrift skriver om debatten

En angelägen debatt i Sveriges riksdag

riksdagen

Fredagen den 13 december är inte bara Lucia utan också en dag då den svenska riksdagen ska debattera FNs granskning av Sveriges funktionshinderspolitik och hur vi i vårt land förverkligar innehållet i FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Detta efter att en interpellation ställts i frågan av Lennart Axelsson (S) till statsrådet Maria Larsson. FN-kommittén i Geneve har, som bloggen skrivit om förut, ställt 46 frågor till regeringen om utvecklingen av politiken på olika områden.

Det är naturligtvis omöjligt att på förhand avgöra hur bred eller djup, hur lång eller kort debatten kommer att bli. Däremot finns i frågorna underlag till många viktiga diskussioner som förhoppningsvis engagerar ledamöterna. I interpellationstexten berör Lennart Axelsson den beskrivning av läget som presenteras i Handisams rapport ”Hur är läget 2013”. I texten står det:

”Först noterar man att ”inom alla de prioriterade politikområdena har grupper av personer med funktionsnedsättning sämre förutsättningar och lägre grad av delaktighet jämfört med övrig befolkning”. Sedan dras slutsatsen om hur politiken inte förefaller vara tillräckligt offensiv. ”Uppföljningen visar att utvecklingen mot de beslutade inriktningsmålen och delmålen går för långsamt”, skriver man. Mot den bakgrunden är det särskilt angeläget att uppmärksamma såväl FN:s frågor till Sverige som regeringens kommande svar.”

De konkreta frågorna handlar om bland annat jobben, skolan och tillgängligheten:

1. Vilken kommer inriktningen vara i regeringens svar till FN på frågorna om den besvärande situationen på arbetsmarknaden för många personer med funktionsnedsättning?

2. Vilka signaler avser regeringen att sända till FN-kommittén med anledning av frågorna till Sverige på utbildningsområdet?

3. Vad svarar regeringen FN-kommittén när det gäller arbetet med att förbättra tillgängligheten och att undanröja hinder? Avser regeringen att i det svaret tydliggöra frågan om en skarpare diskrimineringslagstiftning där bristande tillgänglighet förs in som en diskrimineringsgrund?

4. Vilket blir den svenska regeringens svar till FN på frågan om inrättande av en fristående övervakningsmekanism/MR-institution i Sverige?

5. Vilket svar avser regeringen att ge FN på frågan om delaktighet för personer med funktionsnedsättning som för detta behöver individuellt stöd i form av personlig assistans?

Debatten hålls i det pass av interpellationssvar som startar klockan 09.00 på fredag. Lyssna!

Läs mer om Lika Unikas arbete med FNs granskning av Sverige

Alltför usel takt i funktionshinderspolitiken!

hur är läget 2013Det går för långsamt. Mer behöver göras av fler. Det behövs mer systematik i arbetet för ökad delaktighet och bättre tillgänglighet. Lagar som redan finns måste följas. Det är dags att sätta högre fart! Det är några slutsatser som Myndigheten Handisam drar i dagens lägesbeskrivning och uppföljning av funktionshinderspolitiken som presenteras på deras hemsida och i en debattartikel på SvD Brännpunkt där också ansvarigt statsråd Maria Larsson är undertecknare. Handisams egen sammanfattning av så kallade ”flaskhalsar” inom funktionshinderspolitiken beskrivs så här i korta punkter:

–  Arbetsgivare vågar fortfarande inte anställa personer med funktionsnedsättning.
–  Inom rättsväsendet känner många domare inte ens till FN-konventionen för personer med funktionsnedsättning.
–  Hälften vet inte vilka stöd personer med funktionsnedsättning har rätt till under en rättegång.
–  Mer än två tredjedelar av de granskade skolorna fick under 2012 kritik när det gäller arbetet med särskilt stöd.
–  Kraven på att ta bort enkelt avhjälpta hinder i den fysiska miljön har funnits sedan 2003. Trots det återstår fortfarande många hinder att åtgärda.
–  Målen för när kollektivtrafiken ska vara tillgänglig flyttas hela tiden framåt. Nu anges att målen ska uppnås först år 2021, men i den takt som åtgärder sker blir inte heller det rimligt.
–  Ohälsa är tio gånger vanligare bland personer med funktionsnedsättning. Det har inte förändrats sedan första mätningen 2007.
–  Utvecklingen för att nå delmål och inriktningsmål i strategin för funktionshinderspolitiken går för långsamt. Om det fortsätter i samma takt som det gjort hittills kommer delmål och inriktningsmål inte vara uppnådda år 2016.

I debattinlägget i SvD beskrivs den trista följd som diskrimineringen, arbetslösheten och bristen på delaktighet leder till: Ett sämre hälsoläget och större isolering.

”På område efter område är levnadsförhållandena sämre för människor med funktionsnedsättning. I Handisams lägesrapport som presenteras i dag vittnar personer om den frustration de känner och hur de skulle vilja kunna leva som alla andra. Var fjärde person har svår ängslan, oro eller ångest.”

Lika Unika-bloggen kommer att återkomma till en del särskilt angelägna punkter i dagens rapport från Handisam. Det gäller bland annat utbildningen, jobben och tillgängligheten. Bland annat rapporterar Arbetsförmedlingen om hur läget faktiskt försämras för personer med funktionsnedsättning. Man klarar inte målet att öka andelen som går till jobb av de inskrivna.

Och fortfarande ser vi det absurda i att arbetet med att förbättra tillgängligheten går på tok för långsamt samtidigt som regeringen konsekvent förhalar den förstärkning av diskrimineringslagen som skulle kunna vara en viktig ”eld i baken”- lag på alla dem som har ansvaret för att Sverige på många områden fortfarande är otillgängligt och utestängande.

Läs mer:
–  Aftonbladets ledare om Torsdagsaktionen och kampen för ett tillgängligt Sverige
– Se inslaget i SvT:s Godmorgon Sverige om Handisams rapport

Torsdagsaktionen, Dalauppror och 825 dagars väntan

torsdagsak 21 febr 2013

Mellan 8 och 9 denna morgon genomfördes ännu en torsdagsaktion. 825 dagar av väntan. 825 dagar av hopp att den äntligen ska komma: Lagen som gör brister i tillgänglighet till en fråga om diskriminering. Det handlar möjligen om praktiska saker som byggregler, trottoarkanter, textning i medier och tillgänglig kollektivtrafik. Men det finns ett större perspektiv: Att samhället blir tillgängligt för alla handlar i grunden om mänskliga rättigheter, stopp av diskriminering och om demokratin.

Den här torsdagen genomfördes torsdagsaktionen med en större samling aktiva än vanligt. Från Dalarna kom aktiva i Synskadades riksförbund och Dalaupprorets deltagare gjorde manifestationen ännu massivare.

Bilderna ovan: Övre, vänster: Torsdagsaktionen samlad, Övre, höger: Flygbladet om 825 dagars väntan, Mitten, vänster: Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström talar med torsdagsaktionen. Mitten, höger: Integrationsminister Erik Ullenhag gör detsamma. Nedre, vänster: statsrådet Maria Larsson fick första flygbladet. Nedre, höger: Rosenbad en tidig torsdagsmorgon.

Mer om torsdagsaktionen i tidigare blogginlägg

Alla ungas lika möjligheter?

fokus 12Idag träffar regeringen representanter för funktionshinderrörelsen i Funktionshinderdelegationen där bland andra Lika Unika finns företrädda. På dagordningen med statsrådet Maria Larsson står bland annat frågor som handlar om barn och unga. Jag hoppas att regeringen lyssnar på de företrädare för unga med funktionsnedsättning som med starka röster för fram sina åsikter. Det saknas verkligen inte arbetsuppgifter för politiken, om målet är att alla barn och unga ska få lika goda förutsättningar att klara skolan, få en bra grund inför livet och därefter jobb och försörjning.

Det är egentligen obegripligt att det talas så tyst om de stora skillnader som finns mellan unga, exempelvis mellan de unga som inte har och som har en funktionsnedsättning. I en nyligen presenterad rapport från Ungdomsstyrelsen, Fokus 12, beskrivs hur unga har det på en rad områden, som jobb, skola, hälsoläge, möjlighet till inflytande och mycket annat. En viktig slutsats man kan dra av innehållet i rapporten är att vägen till ett samhälle präglat av jämlika villkor mellan människor ligger en bra bit bort. Ska det målet nås så måste politiken tar flera steg framåt.

Hur man än önskar att fokus kunde vridas från ”eländesbeskrivande” och ”problem” till att se till varje människas styrkor och potential som individ så bistår verkligheten ofta med dystra fakta. Ungdomsstyrelsen pekar bland annat på skillnader i skolan:

”Bland unga med funktionsnedsättning har 17 procent grundskola som högsta avslutad utbildning, jämfört med 7 procent bland övriga unga. I gruppen har 32 procent en avslutad eftergymnasial utbildning, jämfört med 43 procent bland övriga unga. Av dem i gruppen som går i skolan har 13 procent känt sig otrygga eller rädda i skolan under det senaste halvåret, jämfört med 6 procent av övriga unga”. Ungdomsstyrelsen skriver vidare en viktig slutsats:

”Funktionshinderspolitikens skifte från fokus på individen till hinder i den omgivande
miljön kan därför inte sägas vara helt genomförd inom skolans område”.

Kvar finns alltså tankar om att det är individen eget ansvar att kompensera där man på ett eller annat sätt har sämre förutsättningar. Individualiseringen gör att samhället kan dra undan sitt engagemang och ansvar. Men, som Ungdomsstyrelsen pekar på i en rad konkreta förslag, borde vi göra mycket mer. Förstärk arbetet mot diskriminering. Se till att elever får det särskilda stöd de har rätt till. Ordna bättre praktikmöjligheter, Förstärk skolans samarbete med Arbetsförmedlingen. Se till att elever med en funktionsnedsättning har bra villkor för högskolestudier. Säkert många vi göra mycket mer än så.

Skoltiden lägger en viktig grund för yrkeslivet. Brister i utbildningen slår ofta tillbaka senare i livet. Ungdomsstyrelsen pekar som många andra på det trista faktumet att den som har en funktionsnedsättning ligger sämre till på arbetsmarknaden med högre arbetslöshet och större utanförskap som följd. De hänger ihop, skola och jobb, och är också två frågor som kommer att vara överst på partiernas dagordning inför valet 2014.

En heltäckande politik för jobben och en riktigt seriös skolpolitik har bara det parti som väver in funktionshinderperspektivet, ser det med mänskliga rättighetsögon och ger konkreta besked om hur samhällsbrister ska kunna mötas.

Lika Unikas budskap till regeringen i Rosenbad

Agnetha Mbuyamba Lika Unikas ordförandeIdag genomförde myndigheten Handisam en resultatkonferens om funktionshinderspolitiken. Alla regeringens myndigheter deltog tillsammans med en rad företrädare för funktionshindersrörelsen. Från Lika Unika medverkade vår ordförande Agnetha Mbuyamba som talare under ett pass med rubriken ”Funktionshindersrörelsens syn på regeringens strategi för genomförandet av funktionshinderspolitiken”.   (Läs talet nedan eller direkt på vårt konto på Slideshare), Agnetha Mbuyamba menade att mycket har gjorts men att det idag finns andra, mer negativa tecken:

”Visst har det hänt en del, men ibland får jag en isande känsla av att pendeln har börjat svänga tillbaka. Kostnader tas upp i debatten så ofta, så utförligt och så högljutt. Det talas om återskapade institutioner för att vi inte har råd med LSS. Det talas om sämre tillgänglighetskrav vid byggande. Det talas om alltför stora samhällskostnader att slå fast att brister i tillgänglighet är grund för diskriminering.  Tänk om vi med samma engagemang kunde beskriva människors rättigheter och behov”,

En del konkreta punkter fanns med i budskapet som utgick från FN:s konvention rättigheter för personer med funktionsnedsättning och de värderingar som var grunden för bildandet av Lika Unika. Agnetha Mbuyamba tog upp jobben och förslag om att personer med funktionsnedsättning ska få samma möjligheter som andra att komma in på arbetsmarknaden. Där fanns en nyhet från regeringen ”dagen till ära”, som påminner om förslagen om tranieeprogram i Lika Unikas ”Banbrytarprogram”: En satsning på praktikprogram inom statliga myndigheter.

Andra avsnitt i talet handlade om att satsa på utbildning av myndigheter och inte minst av politiker om FN-konventionen. Där fanns en uppmaning till regeringen att markera betydelsen av funktionshinderspolitiken genom att placera ansvar och samordning i statsrådsberedningen. Och självklart tog Agnetha också upp frågan om att Sverige i diskrimineringslagen ska slå fast att brister i tillgängligheten är diskriminering.

”Tillgänglighet är en fråga om demokrati och en självklarhet för den som erkänner alla människors lika värde. Tillgänglighet lönar sig, dessutom för alla”, påminde Agnetha Mbuyamba.

Hon utvecklade också Lika Unikas syn på samråd och samverkan men hade också förväntningar på politiken:
–  En ärlig vilja att lyssna och ta till sig
–  En genuin avsikt att de kunskaper som vi tillför också får påverka politiken och besluten
–  En respekt för varje organisations prioriteringar och engagemangsområden.
–  En bestämd vilja att se resultat.

”Eviga dialoger som inte leder till verkliga förändringar är inte optimalt Det är inte okey”, som Agnetha Mbuyamba formulerade det.