Etikettarkiv: regeringen

Ett enormt fokus på ett samhälle tillgängligt för alla?

Dåvarande torsdagsaktionen med budskapet bristande tillgänglighet är diskriminering utanför regeringens tillfälliga sammanträdeslokal i Visby

Dåvarande torsdagsaktionen med budskapet bristande tillgänglighet är diskriminering utanför regeringens tillfälliga sammanträdeslokal i Visby 2013.

För den som vill samhällsförändringen gäller det ibland att vara på hugget. Det är inte alltid som beslutsfattarna är med på tåget och beredda till initiativ. Men en väg ur politikens tvekan, tydliga nej eller ”vänta och se” till kloka förslag dyker ibland upp när det levereras citat från offentliga talarstolar. Det gäller att ha förmågan att se ljus i tunnlarna, hur svagt detta sken än må vara.

Ett exempel från gårdagens frågestund i riksdagen: (Läs protokollet här) Liberalernas Bengt Eliasson ställde en fråga till regeringen, i skepnad av Mikael Damberg, om man var beredd att ta ett större politiskt ledarskap för att myndigheter blir tillgängliga genom att skriva in tillgänglighet som tydliga uppdrag i regleringsbreven. Svaret från statsrådet blev trevande och här var Damberg ovillig att ha synpunkter på hur andra departements regleringsbrev ska utformas.

I en följdfråga pekade Bengt Eliasson på läget och bristerna hos många myndigheter. Han påminde här om den enkät från Myndigheten för delaktighet som varje år besvaras av myndigheter.

”22 procent av myndigheterna har backat 1 eller 2 poäng när det gäller tillgänglighetsarbetet. 37 procent står stilla, och det är fortfarande bara nio av de 257 som uppfyller kriterierna”.

Här vände Mikael Damberg från tveksamhet om regleringsbrev till en mer tydlig linje. Det blev, som han uttryckte det, ”något enklare för mig att hantera.”

”Den här regeringen sätter ett enormt fokus på att skapa ett samhälle som är till för alla. Tillgänglighetsfrågorna är en av de viktiga delarna. Där har regeringen tagit flera initiativ, och vi kommer att fortsätta göra det. Jag hoppas att vi kan göra det i brett politiskt samförstånd.”

Enormt fokus. Viktiga delar. Samhälle till för alla. Fler initiativ. Politiskt samförstånd. Kan ett åtagande att återkomma med konkreta politiska förslag som blir lagar och som sen ger samhällsförändringar i positiv riktning bli mer tydligt än så? Det är i så fall utmärkt. Det behövs mycket av den varan om de brister i tillgängligheten som människor möter dagligen ska kunna åtgärdas. Möjligen ska man hålla inne med jublet och applåderna ett tag. Vi vill ju faktiskt se förslagen först!

Ljudinspelning av frågan under riksdagens frågestund den 3 mars 2016. Har du problem att få ljudfilen att starta? Se och lyssna till frågestunden på riksdagens hemsida / webbtv.

Dags att pressa Löfven om jobb och funktionsnedsättning!

löfven1-179x300Idag är det statsministerns frågestund i riksdagen. Stefan Löfven ska under en timmes tid besvara frågor från riksdagsledamöter. En inte alltför vågad gissning är att i alla fall något kommer upp om regeringens jobbpolitik och kanske om målet att pressa ner arbetslösheten till Europas lägsta.

Samme Stefan Löfven, då i opposition, som idag står i riksdagens talarstol blev ”smygfotograferad” av Lika Unika för 2,5 år sedan. Platsen var också då riksdagen och ett seminarium om hjälpmedel. Löfven bläddrade i Lika Unikas ”Banbrytarprogram” om jobben och vi tyckte att det vara mycket värdefullt. Men frågan är om Löfven och därefter den regering han leder tog till sig av idéerna?

Den som idag jämför hur verkligheten ser ut, hur den politiska debatten låter och hur regeringens konkreta politik för jobben ser ut inser att det här finns stora brister! Arbetslösheten hos personer med funktionsnedsättning är hög, Var fjärde inskriven vid Arbetsförmedlingen har en funktionsnedsättning. Människor som skulle kunna göra viktiga insatser på arbetsmarknaden ställs utanför och får inte chansen, trots att deras kompetens behövs. Samtidigt talar politiken nästan tyst om detta.

Det borde kunna erkännas som en självklar sanning: Den som inte tar med funktionshinder-perspektiven i jobbpolitiken kommer att misslyckas. Den som bortser från en så stor andel arbetslösa i sin politik kommer inte att klara mål om ”Europas lägsta arbetslöshet”: Den som tror att ”Samhall” och ”lönestöd” är tillräcklig politik mot arbetslösheten har i praktiken en mycket svag politik som inte bryter de barriärer av diskriminering, förutfattade meningar och kompetensbrister som idag ställer människor utanför arbetsmarknaden.

Det vore utmärkt om statsminister Stefan Löfven idag fick berätta om en mer heltäckande arbetsmarknadspolitik där också personer med funktionsnedsättning inkluderas på ett seriöst sätt. De vore utmärkt om regeringen inte deklarerade sig som enbart ”feministisk” utan också som en regeringen med ambitioner att vara föredöme genom att anställa fler med funktionsnedsättning i myndigheter, stat, kommun och landsting. Det vore oerhört viktigt om Löfvens läsning av vårt Banbrytarprogram hade gett inspiration och insikter som sen översattes till konkreta politiska förslag och åtgärder. Får vi de beskeden idag?

Tips till riksdagen inför frågestund 1 oktober

rosenbad o riksdagenNy vecka och ny frågestund i riksdagen. Inför den, och som starten på en liten Lika Unika-bloggtradition, kommer här tips till ledamöterna på TRE bra frågor att ställa till statsråden. Vår förhoppning med det här återkommande blogginlägget är förstås att funktionshinderperspektiven får ett starkare fokus i politiken och att viktiga och aktuella politiska frågor diskuteras.

Vid riksdagens frågestund på torsdag den 1 oktober medverkar följande statsråd: Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP), Barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S), Inrikesminister Anders Ygeman (S), Folkhälso-, sjukvårds- och idrotts­minister Gabriel Wikström (S), Gymnasie- och kunskapslyfts­minister Aida Hadzialic (S)

Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP) besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde. Not: Även om det tyvärr saknas i hennes statsrådstitel så är Åsa Regnér också ansvarigt statsråd för funktionshinderpolitiken. En utmärkt vecka att starta med frågestundstips, alltså.

Lika Unika-bloggens förslag till frågor:

* Till statsrådet Åsa Regnér
Om Sveriges åtgärder med anledning av  FN:s granskningsrapport 2014…

I maj förra året kom FNs kommitté med sin granskning av hur Sverige lever upp till sina åtaganden enligt FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I rapporten finns rekommendationer och en rad angelägna områden belysta där det idag finns stora brister och behov av politiska initiativ. Det handlar om viktiga samhällsområden som tillgänglighet, skola och arbete men också om övergripande frågor som brister i hur FN-konventionen följs i exempelvis kommuner och landsting.

Det finns ett stort behov av att FN-rekommendationerna omsätts till politiska förslag och beslut. I ett svar i riksdagen av Maria Larsson om regeringens beredning av FN-rekommendationer den 18 juni 2014 till Lennart Axelsson, (S), gav förre statsrådet Maria Larsson beskedet att det skulle göras en ”noggrann prövning av rekommendationerna innan slutligt ställningstagande görs till kommitténs rekommendationer”.

Min fråga till statsrådet är: När avser regeringen presentera resultat och politiska förslag till riksdagen med anledning av FN:s kritik och rekommendationer från 2014?

* Till statsrådet Gabriel Wikström
Om funktionshinderperspektiv i arbetet med kommissionen för jämlik hälsa..

Regeringen har tillsatt en särskild kommission som ska arbeta fram åtgärder som leder till minskade ohälsoklyftor. Inom en generation ska hälsoklyftorna vara borta. I direktiven till arbetet pekar regeringen på att det främst handlar om socio-ekonomiska skillnader men också ett jämställdhetsperspektiv. Att personer med funktionsnedsättning tillhör de grupper som drabbats svårast av ohälsan är i direktiven närmast en parentes.

I ”Hur är läget” för 2015 skriver Myndigheten för delaktighet att ”endast 42 procent bland personer med funktionsnedsättning uppger att hälsan är god i jämförelse med övriga befolkningen, där andelen ligger på 82 procent”. Man visar också att ”det är tio gånger vanligare att personer med funktionsnedsättning upplever sin hälsa som dålig, 20 procent jämfört med 2 procent bland övriga”.

Min fråga till statsrådet är: Hur avser regeringen säkerställa att den omfattande ohälsan hos personer med funktionsnedsättning får ett starkt fokus i kommissionens arbete?

 *  Till statsrådet Åsa Romson
Om brister i Arbetsförmedlingens målformuleringar…

Den så kallade ”samarbetsregeringen” har i många sammanhang uttryckt höga mål om sysselsättningen. Den ska, enligt regeringsförklaringen 2014 pressas ner till den lägsta i EU år 2020. Det säger sig självt att om det målet ska uppnås så måste en ökning av sysselsättningen komma inte minst i grupper som idag har störst svårigheter att få jobb. Idag är var fjärde inskriven på Arbetsförmedlingen en arbetssökande som har en funktionsnedsättning.

Trots detta har regeringen inte i årets regleringsbrev till Arbetsförmedlingen 2015 tagit med gruppen personer med funktionsnedsättning i den formulering av målområden som finns på dess förstasida. Det är uppseendeväckande och är närapå en garanti för att målet inte uppnås.

Jag vill fråga statsrådet Åsa Romson: Vad avser regeringen vidta för åtgärder för att ett starkare fokus ska läggas inom arbetsmarknadspolitiken så att människors resurser och vilja att arbeta tas till vara, också för dem som har en funktionsnedsättning?

Bakgrund:
Varje torsdag klockan 14 samlas våra parlamentariker till frågestund i riksdagen. Där medverkar fem statsråd som svarar på frågor inom sina ansvarsområden. Ett statsråd har också till uppgift att varje frågestund svara på övergripande frågor. En gång i månaden ”omvandlas” frågestunden till en sådan med statsministern som svarande.

Länk till frågestundernas protokoll / webb-TV-sändningar på riksdagens hemsida.
Läs mer om FN-granskningen på Lika Unikas hemsida.
Intervju i Föräldrakraft med Gabriel Wikström om regeringens kommission för jämlik hälsa

En #funkpol -rivstart på den politiska hösten? Nej!

Riksdagen bild
Så har årets Regeringsförklaring 2015 offentliggjorts av statsministern i samband med gårdagens högtidliga öppnande av riksdagsåret. Samma händelse förra året, det var efter valet och regeringsskiftet, framkallade positiva ”halvjubel” från funktionshinderrörelsen. Där fanns viktiga värderingsuttryck som att ”Personer med funktionsnedsättning ska ha möjlighet att verka i vardagen på lika villkor vad gäller delaktighet och tillgänglighet”.

Där fanns skarpa löften om införande av flexjobb, om nationellt regelverk för hjälpmedel och om översyn och breddning av diskrimineringslagen. Dessa löften följdes i budgetförslaget upp av fler åtgärder som en informationssatsning om FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och av FNs kritik mot Sverige att förverkligandet av konventionens innehåll går alltför sakta. Den politiska initiativkraften, i alla fall på papper, kryddades i början av detta års sommar med löften om en oberoende institution för arbetet med mänskliga rättigheter i Sverige.

Gårdagens regeringsförklaring hade förvisso några konkreta saker. Inom arbetsmarknad där lönestöden nämndes som något att höja, om Samhall som viktigt att satsa vidare på och så ett förbättrat stöd till funktionshinderrörelsen. Men den framkallade knappast applåder som motsvarande dokument gjorde förra året. Och fortfarande återstår det att se vad budgeten innehåller när den presenteras nästa vecka.

Nu ska inte regeringsförklaringar i första hand bedömas genom att de jämförs med varandra. Det är den fastlagda politikens förmåga uttryckt i regeringsförklaringens text att ta sig an verkligheten och människors vardagsproblem som måste vara utgångspunkten. Är det tillräckligt? Driver det på? Ta politiken människors situation på allvar i tillräckligt hög utsträckning?

När Myndigheten för delaktighet skriver om Hur är läget 2015 anger man om tre punkter som var och en hade kunnat få sina politiska lösningar i regeringsförklaringen:

* Personer med funktionsnedsättning ( ”som medför nedsatt arbetsförmåga” ) står fortfarande för mer än en fjärdedel av alla inskrivna på Arbetsförmedlingen.

* Skolorna brister fortsatt i att ge elever det särskilda stöd som de har rätt till och en stor del av lärarna har inte möjlighet att ge det stöd som behövs. Det är också vanligare att elever med funktionsnedsättning upplever att de har för mycket skolarbete, att det är svårt och att de känner sig stressade

* Den upplevda hälsan är mycket sämre bland personer med funktionsnedsättning och många fler med funktionsnedsättning har ekonomiska svårigheter jämfört med övriga befolkningen.

Det finns förstås fler områden där Löfvens regeringsförklaring kunde ha innehållit konkreta förslag. Men inte ens på de här tre punkterna är politiken tillräckligt skarp. Lönestöd och Samhall får och kan inte vara ”den enda vägen” till jobb för den som har en funktionsnedsättning. Det är nödvändigt ibland men politiken måste mycket mer än idag se till de barriärer av diskriminering, rädsla hos arbetsgivare för kostnader och lägre produktivitet, avsaknad av kompetens och oförmåga att se mångfald som en tillgång som utestänger människor från arbetsmarknaden.

Kort och gott: Rubriken till det här inlägget blev tyvärr en riktig beskrivning av starten på den politiska hösten. Någon #funkpol -rivstart kom inte med regeringsförklaringen i går. Verkligheten i Sverige år 2015 hade behövt det!

Gör mer för mänskliga rättigheter i Sverige!

Den 26 januari är det Sveriges tur att ”uppträda” med en regeringsdelegation inför FN:s råd för mänskliga rättigheter i den så kallade UPR-processen, Universal Periodic Review. Det är andra gången som Sveriges arbete med MR-frågor granskas och här görs det av andra medlemsländer. Som underlag har granskarna en rapport från den svenska regeringen som lämnades i november 2014. Ett minst lika viktigt underlag finns i form av skrivelser från stora delar av civilsamhället som på olika sätt ger sin syn på brister och svagheter i MR-arbetet.

En av dessa är Svenska FN-förbundets skrivelse som utarbetats och stöd av tillsammans 32 andra svenska organisationer, däribland Lika Unika. Skrivelsen innehåller ett avsnitt om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Här tas exempelvis upp de undantag som finns i diskrimineringslagen om bristande tillgänglighet som ett exempel på brister i MR-arbetet. Även den högre arbetslösheten hos personer med funktionsnedsättning, assistansfrågan och avsaknaden av en oberoende MR-institution behandlas.

Inför Geneve-mötet ordnade regeringen i går ett samråd med civilsamhällets organisationer på Utrikesdepartementet där bland andra kabinettssekreterare Annika Söder och statssekreteraren vid kulturdepartementet Per Olsson deltog. En rad organisationer fanns på plats för att dels höra om regeringens planer inför mötet och inte minst för att bidra med synpunkter och ställa frågor till regeringens företrädare.

Från Lika Unikas sida blev det tid att ta upp ett par två frågor under mötet:

Vi frågade, precis som ett par andra organisationer gjorde, om hur planerna ser ut när det gäller en oberoende MR-institution och om de skrivningar som finns i budgeten kan tolkas som att förslag om en sådan är på gång. Där önskade vi också få veta om regeringen också kommer att följa de så kallade Parisprinciperna när man tar fram förslaget. Av svaret att döma är arbetet (fortfarande) i startfasen. Regeringen formulerar sina ambitioner som att frågan ska tas upp i en ny MR-strategi och där utifrån vikten av en ”självständig granskning”. Några klara besked om en oberoende och självständig MR-institution (gärna under riksdagen) gavs dock inte.

Den andra frågan som vi väckte handlade om att mänskliga rättighets-arbetet i Sverige skiljer mellan kommunerna, något som leder till stora skillnader i människors levnadsvillkor. ”Hur ser regeringen på dessa olikheter och på att det kommunala självstyret ibland verkar vara överordnat människors rättigheter”? Dessa brister togs upp av FN:s kommitté om rättigheter för personer med funktionsnedsättning när de lämnade rekommendationer till Sverige i april 2014. Även i FN-granskningen av hur det svenska arbetet går med implementering av barnkonventionen som nu har genomförts i Geneve har dessa perspektiv behandlats.

Även om svaret från regeringen visade på medvetenhet om problemen kan man inte med bästa vilja i världen påstå att det finns en klar strategi för att verkligen få bort de stora skillnaderna mellan kommunerna. Detta trots att Sveriges undertecknande av olika MR-konventioner gäller hela landet och inte känner några undantag som effekt av det kommunala självstyret.

Som rubriken för detta inlägg antyder: Det behöver göras mycket mer för att mänskliga rättigheter ska gälla alla människor på lika villkor. Också i ett välfärdsland som Sverige.

Lika Unika uppvaktade minister Åsa Regnér

åsa regner
Den första ”riktiga” arbetsveckan 2015 startade för Lika Unikas del på högsta politiska nivå: En delegation från oss uppvaktade på måndagen statsrådet Åsa Regnér som ansvarar för funktionshinderpolitiken i regeringen. Under det timslånga mötet fick vi tillfälle att ta upp våra hjärtefrågor och också höra en del om regeringens ambitioner på området. Lika viktigt var också att vi fick möjlighet att ”lära känna” den i regeringen som har ansvaret för våra frågor.

Lika Unika tog bland annat upp den revidering av den funktionshinderspolitiska strategin som ska göras inför att den gamla strategin löper ut år 2016. Här markerade Lika Unika att det är viktigt att regeringen i ett mycket tidigt skede involverar funktionshinderrörelsens företrädare, både i arbetet med att utvärdera den gamla strategin och vad som utifrån detta behövs i den nya. Regeringens budskap var att arbetet kommer att starta redan vid nästa träff med funktionshindersdelegationen då ett första samtal sker. Arbetet ska sen komma igång på allvar till hösten 2015.

En av flera andra frågor vi tog upp var om behovet av en oberoende MR-institution i Sverige, något som ”vår konvention” CRPD ställer krav på. Vi visste förstås att det är Kulturministern som ansvarar för den frågan i regeringen men såg det som viktigt att också i  det här sammanhanget ta upp frågan. Många fler beslutsfattare än idag måste ta till sig frågan och inse behovet av att stärka arbetet med mänskliga rättigheter i Sverige. Där kan en sådan MR-institution vara en mycket viktig motor.

Delegationen från Lika Unika (på bilden ovan tillsammans med Åsa Regnér) bestod av ordförande Bengt Olsson, vice ordförande Hanna Sejlitz samt från kansliet Lotta Göller och Peter Andersson.

Välkommen satsning på konventionen!

crpd bildDet har blivit en paus vad gäller inlägg här på bloggen när en del annat skrivande har fått gå före. En händelse som jag gärna lyfter fram sedan förra inlägget är ett par intressanta och viktiga punkter i den budget som den nya regeringen har presenterat för nästa år. Det handlar förstås om funktionshinderpolitiken och om en välkommen budgetpost som beskrivs så här:

Ett särskilt informationsprojekt om konventionen och kommitténs rekommendationer planeras därför.  Syftet är att öka kunskapen om konventionen samt att sprida information om de rekommendationer som kommittén lämnat till Sverige.

Det här är viktigt, glädjande och något som förhoppningsvis blir en rejäl satsning på att öka kunskaperna och därmed öka kraften i genomförandet av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, CRPD  i det svenska samhället. I samma andetag talar regeringen också om en informationsspridning av de rekommendationer som FN-kommittén överlämnade till Sverige i våras. En punkt i dessa var ju att det finns alldeles för stora variationer mellan svenska kommuner när det gäller arbetet med konventionen.

Kännedomen och kunskaperna om konventionen påverkar rimligen hur beslutsfattare arbetar med dess implementering. Som Lars Lindberg visar i ett blogginlägg så har det satsas avsevärt mer på arbetet med FN:s barnkonvention än den om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Lars Lindberg skriver:

”Slår man ihop dessa siffror för tidsperioden blir resultatet: Barnkonventionen 196 Mkr, FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning 45 Mkr.

Därför är regeringens besked i budgetförslaget viktigt. Det handlar inte bara om att konventionen i sig behöver uppmärksammas. Det handlar också, som Myndigheten för delaktighet visar i sin uppföljning av politiken, ”Hur är läget”, att ett aktivt arbete med konventionen ger bättre resultat i olika verksamheter:

”De kommuner som använder FN-konventionen inom utbildningsområdet har i snitt högre meritvärden bland alla elever och en lägre andel elever som inte uppnår målen”.

Det finns således all anledning att börja genomföra budgetposten om det som kanske kan beskrivas som ett slags ”kunskapslyft” om konventionen CRPD med stor kraft och målmedvetenhet i hela det svenska samhället. Det handlar ju som bekant om människors rättigheter.

Från patient till medborgare på allvar, Löfven

WP_20130909_009

Det var en viktig utgångspunkt i propositionen 1999/2000:79 som också blev dess titel. ”Från patient till medborgare”. Med det avstampet skulle politiken ställas om, från att tidigare ha haft ett patient- och vård/omsorgsperspektiv till att istället handla om mänskliga rättigheter. ”Personer med funktionshinder är medborgare med lika rättigheter och skyldigheter som andra medborgare” slog regeringen fast i propositionen.

När vi nu skriver 2014 och ett par veckor efter en valdag har Sverige undertecknat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Ordet ”handikapp” har ersatts med funktionsnedsättning och Sverige är i halvtid av genomförandet av en strategi för funktionshinderpolitiken. Och snart ska en ny regering med Stefan Löften tillträda och klargöra sin politik för mandatperioden. En viktig fråga är hur den nya regeringen kommer att markera att politiken måste stärka MR-perspektivet för att bidra till det viktiga paradigmskiftet, bort från patient- och omsorgsfokus.

Bilden ovan är inte Stefan Löfvens kommande regeringsbyggnad. Den slottsliknande byggnaden heter Palais Wilson, finns i närheten av Genevesjön och är Förenta nationernas högkommissionär för mänskliga rättigheter. Där finns en symbolik värd att uppmärksamma så här i regeringsbildningstider. FN valde att flytta ansvaret för funktionshinderfrågorna från världshälsoorganisationen WHO till sin organisation som jobbar med mänskliga rättigheter. På så sätt markerade man genom sin organisation en önskad förändring i synen på personer med funktionsnedsättning.

Det vore välgörande om också en svensk regering, 14 år efter propositionen ”Från patient till medborgare” kunde följa FN:s goda exempel. Det vore en oerhört viktig markering om Löfven flyttar ansvaret för funktionshindersfrågorna från Socialdepartementet och dess vård- och omsorgsinriktning till samma departement som ansvarar för hela mänskliga rättighetsarbetet.

I Lika Unikas enkät till partierna före valet sade sig alla vara beredda att  jobba för att ”politiken på alla nivåer ökar takten för att få till ett verkligt värderingsskifte –  från patient till medborgare med rättigheter på lika villkor som andra! Bra! Låt oss äntligen ta det lilla men viktiga steget att markera den inriktningen också när en svensk regering bildas. Ta chansen, Löfven!

Mer att läsa:
Lika Unikas ordförande Bengt Olsson kommenterar valutgången.

Några Lika Unika-citat ur skrivelse till FN

crpd bild

I en skrivelse till FN:s kommitté som granskar Sveriges funktionshinderspolitik ger Lika Unika kommentarer till den svenska regeringens svar på 46 frågor i ”List of issues” från hösten 2013. Du kan läsa hela vårt svar på hemsidan www.likaunika.org med direktlänk här.

När Lika Unika i helgen deltog på Folkpartiets riksmöte hade vi glädjen att kunna dela ut den här texten till våra monterbesökare. Det är också budskap vi kommer att ta med oss till FN i Geneve i slutet av mars då vi träffar kommittén under ett ”side event” om vårt svar och då vi också lyssnar på förhöret som ska hållas med den svenska regeringen om hur Sverige arbetar med att förverkliga FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Några av våra citat i skrivelsen till FN:

* Allmänt om regeringens svar till FN
”Den allvarliga samhällsbeskrivningen saknas i regeringens svar. I stället blir det svenska svaret en redogörelse för regerings- och myndighetsinitiativ utan att läsaren kan bedöma om de redovisade åtgärderna är rimliga utifrån de problem de ska möta. Det svenska svaret innehåller inte heller en fullgod och ärlig beskrivning av de resultat, eller brist på resultat, som de politiska besluten gett.”

* Om kommuner och landsting
”Lika Unika vill framhålla det positiva som nu utvecklas när det gäller uppföljning av funktionshinderspolitiken i kommuner och landsting.”

* Om diskrimineringslagen som dröjde
”Dock utgår vi från att propositionen kommer att ge Sverige en skarpare diskrimineringslagstiftning som kan bli ett vasst verktyg i att pressa på omställningen av vårt land till ett tillgängligt samhälle för alla.”

* Om jämställdhet och funktionshinderspolitiken
”Regeringens svar på frågan om jämställdhetsperspektiv inom funktionshinderspolitiken duger inte! Det borde utgå från den analys som Handisam gör av läget”.

”I de strategiska myndigheternas rapporteringar finns endast i fyra fall ett jämställdhetsperspektiv. Detta trots att det i de flesta fall finns goda skäl till att ett sådant ska finnas. Det visar att jämställdhetsarbetet ofta inte är en del av arbetet inom funktionshinderspolitiken och att myndigheterna behöver utveckla den delen av sitt arbete.”

* Om barn med funktionsnedsättning
”…Den svenska funktionshinderrörelsen har under lång tid arbetat för att barn med funktionsnedsättning som ofta tillsammans med sina föräldrar har många kontakter med myndigheter ska kunna få en samordnare som stöd i stället för att idag tvingas lägga oerhört mycket tid och kraft för sitt barns bästa gentemot myndigheter.

Frågan har utretts och förslag har presenterats men den viktiga reformen har försenats.”

* Om tillgänglighet
”Lika Unika menar att de brister som fortfarande existerar när det gäller tillgängligheten är allvarliga och bör uppmärksammas av kommittén i det fortsatta granskningsarbetet av Sveriges arbete att införliva konventionen.

Tyvärr är det inte bara takten i arbetet som är alltför långsam. Vi kan också se exempel på politiska förslag som, om de blir verklighet, vänder utvecklingen i fel riktning och riskerar att leda till försämringar av tillgängligheten.”

* Om hjälpmedel
”Idag råder stora olikheter mellan de svenska landstingen när det gäller hjälpmedelstilldelningen. Olikheter råder både vad och vilka hjälpmedel som kan beviljas och vad den enskilde får betala för sina hjälpmedel. Inom hjälpmedelsområdet saknas nationella riktlinjer.

Samtidigt saknas en självklar grundsyn att hjälpmedel måste finnas för livets olika skeden och att hjälpmedel därmed måste ses som en grundläggande rättighet för alla att få efter behov, med lika villkor över landet och utan merkostnader för den enskilde.”

* Om skolan
”Skolmyndigheterna redovisar att mer än två tredjedelar av de skolor man granskat under 2012 förtjänar kritik för hur de arbetar med särskilt stöd till elever som har behov av det. Det innebär för många elever med funktionsnedsättning  att de inte ges likvärdiga förutsättningar jämfört med andra elever.”

* Om jobben
”En central punkt är att det offentliga Sverige enligt konventionens artikel 27 g har förpliktat sig att ”anställa personer med funktionsnedsättning i den offentliga sektorn”. Vi ser idag hur trögt det går för statliga myndigheter, kommuner och landsting att på allvar gå före när det gäller att anställa utifrån ett sådant mångfaldsperspektiv. Idag är privata företag mer aktiva när det gäller att anställa personer med funktionsnedsättning.”

* Om oberoende MR-institution
”Att Sverige äntligen får till stånd en oberoende MR-institution med utgångspunkt i Parisprinciperna är enligt vår mening oerhört angeläget.”

Tisdagsaktionen född efter historiskt lagförslag

Veckan inleddes med att regeringen och Erik Ullenhag presenterade en lagrådsremiss om att skärpa diskrimineringslagen med bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund. Ett krav som sedan länge har drivits av funktionshinderrörelsen, inte minst de senaste åren i form av Torsdagsaktionens närvaro utanför Rosenbad varje vecka. Med regeringens aviserade förslag kan en viktig seger noteras för alla dem som kämpat för bättre tillgänglighet, mänskliga rättigheter och delaktighet.

Förslaget har mottagits med positiva reaktioner som betecknar det som ”historiskt”. Och visst är det tveklöst så att den markering som görs genom att skärpa diskrimineringslagen är en oerhört viktig markering från samhället: ”Bristande tillgänglighet är inte tillåtet”.

Det finns förvisso också invändningar mot förslaget. Den kanske saftigaste kritiken riktas mot att den skärpta diskrimineringsgrunden bristande tillgänglighet ska begränsas. Företag med färre än 10 anställda ska inte omfattas. En del andra reaktioner som kommit är att skrivningar i propositionstexten ger signaler om en alltför svag lagtext som bara omfattar enklare åtgärder. Några har reagerat över ett alltför snävt fokus på fysisk tillgänglighet när andra perspektiv också borde finans med.

Att förslaget nu är presenterat och på väg bort till riksdagen innebär verkligen inte att funktionshinderrörelsen lägger ner arbetet för ett tillgängligt, användbart och rättvist samhälle. Det arbetet fortsätter utanför makthavarnas lokaler. Men ”Torsdagsaktionen” förvandlas i stället till ”Tisdagsaktionen” och samtidigt flyttar man bort från Rosenbad och följer propositionens väg över Strömmen och fram till riksdagsbyggnaderna. Där är tanken att de ledamöter som sedan ska klubba den nya lagstiftningen ska ”peppas” till att arbeta om propositionen på några punkter där det brister i förslaget. Den nyfödda tisdagsaktionen kommer att samlas första gången den 18 mars mellan klockan 9 och 10 vid riksdagshuset, Riksgatan.

Lika Unika-bloggen och vår hemsida kommer löpande att skriva om hur arbetet med en skarpare diskrimineringslag går och om den nya ”Tisdagsaktionen” på plats utanför det svenska parlamentet.

Läs mer:
–  Lika Unikas kommentar till regeringens lagrådsremiss.
–  Lars Lindbergs blogg med reaktioner och länkar
Unga Hörselskadades blogg med reaktion och länkar
Maria Johanssons blogg
Arbetarbladet, Lisa Gemmel om lagförslaget.