Etikettarkiv: Riksdagen

Ett helt hus fullt med mänskliga rättigheter

palais wilson
Palais Wilson i Genève byggdes 1873-75 och var från början Hôtel National. Uppkallad efter USA-presidenten Woodrow Wilson hade byggnaden under många år en rad olika funktioner med bland annat myndigheter på plats, återgick till att bli hotell, genomgick ett trist förfall men så i upprustat tillstånd, åren 1993 till 1998, blev Palais Wilson vad det är idag: Högkvarter för FN:s arbete med mänskliga rättigheter i den schweiziska staden.

Om det är ett helt hus – eller palats – fyllt av olika aktiviteter för att stärka de svenska mänskliga rättigheterna som nu är på gång är inte känt. Men på gång är dock en svensk och från regeringen oberoende MR-institution. Det är i alla fall vad regeringen skriver i sin nyligen presenterade strategi om det nationella arbetet med MR-frågorna som fått formen av en skrivelse till riksdagen. ”En eventuell fortsatt  beredning av frågan om inrättandet av en institution för mänskliga rättigheter, med  riksdagen som huvudman, helt ankommer på riksdagen själv”. Det är det formellt korrekta. Man kan om man vill och önskar utgå från att det i det ”tysta” finns en deal mellan parlament och regering om att så faktiskt blir fallet.

Vi är många som önskar oss en oberoende granskare av de mänskliga rättigheter som förr oftast var en begrepp som användes när man talade om andra och gärna fattigare länder. Diktaturer, kanske. Det var som att det fanns ett medfött tankemönster om ”här är allt så bra”. Därför hade vi inte något behov av att granska hur det ser ut i Sverige med rättigheterna och dess förverkligande. Men tiderna förändras och att det brister med rättigheter och att det finns åtskilligt att göra för att förbättra för människor kan många vittna om. Det kunde också FN i sin granskningsrapport till Sverige om hur arbetet går här med förverkligande av FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Ett nätverk inom civilsamhället som är engagerade i MR-frågor skrev i våras ett brev till Riksdagen. Där erbjuds Konstitutionsutskottet som ansvarar för frågan en dialog med civilsamhället och att få ta del av civilsamhällets värdefulla kompetenser. I brevet skriver man:

”Utformningen av den viktiga MR-institutionen ser vi som central i det nationella MR- arbetet. För att den nya institutionen ska bli effektiv måste den  ges tillräckliga finansiella och personella resurser, ett brett mandat grundat i Sveriges människorättsåtaganden, ett tydligt oberoende skyddat i lagstiftning, samt möjlighet att verka både granskande och främjande.”

Det finns alltså förhoppningar och förväntningar på den nya MR-aktören i Sverige. Det gäller självklart också från aktiva i funktionshinderrörelsen. Där handlar det förstås om befogade krav på positiva samhällsförändringar som förbättrar människors levnadsvillkor! Det handlar också om att Sverige gör det Sverige har lovat när man ratificerade konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, CRPD, och där också artikel 33: ”Att inrätta en oberoende ”mekanism” som ska främja, skydda och övervaka genomförandet av konventionen”.

Mot den bakgrunden är det angeläget att den där ”mekanismen” som nu är på gång, den oberoende MR-institutionen, som enligt regeringens skrivelse ska ”främja och skydda” mänskliga rättigheter får en styrka och samlad kompetens som gör att den också kan ”främja, skydda och övervaka” de rättigheter som personer med funktionsnedsättning ska garanteras enligt FN-konventionen CRPD. Åtagandet har funnits alltsedan FN-konventionen ratificerades. Därefter har riksdagen lagt fast ett MR-mål för Sverige som ska säkerställa full respekt för internationella åtaganden. ”Sveriges  internationella åtaganden efterlevs i alla delar av landet, i alla delar av offentlig sektor och såväl nationellt som regionalt och kommunalt som det står i MR-skrivelsen.

Genève har sitt Palais Wilson. Möjligen får lämplig svensk lokaliseringsplats sitt motsvarande nav eller högkvarter för en MR-institution där arbetet med mänskliga rättigheter får kraft, näring och kunskaper.  Palats eller inte – det är en mycket angelägen sak för Sverige.

Tips till riksdagen inför frågestund 1 oktober

rosenbad o riksdagenNy vecka och ny frågestund i riksdagen. Inför den, och som starten på en liten Lika Unika-bloggtradition, kommer här tips till ledamöterna på TRE bra frågor att ställa till statsråden. Vår förhoppning med det här återkommande blogginlägget är förstås att funktionshinderperspektiven får ett starkare fokus i politiken och att viktiga och aktuella politiska frågor diskuteras.

Vid riksdagens frågestund på torsdag den 1 oktober medverkar följande statsråd: Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP), Barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S), Inrikesminister Anders Ygeman (S), Folkhälso-, sjukvårds- och idrotts­minister Gabriel Wikström (S), Gymnasie- och kunskapslyfts­minister Aida Hadzialic (S)

Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP) besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde. Not: Även om det tyvärr saknas i hennes statsrådstitel så är Åsa Regnér också ansvarigt statsråd för funktionshinderpolitiken. En utmärkt vecka att starta med frågestundstips, alltså.

Lika Unika-bloggens förslag till frågor:

* Till statsrådet Åsa Regnér
Om Sveriges åtgärder med anledning av  FN:s granskningsrapport 2014…

I maj förra året kom FNs kommitté med sin granskning av hur Sverige lever upp till sina åtaganden enligt FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I rapporten finns rekommendationer och en rad angelägna områden belysta där det idag finns stora brister och behov av politiska initiativ. Det handlar om viktiga samhällsområden som tillgänglighet, skola och arbete men också om övergripande frågor som brister i hur FN-konventionen följs i exempelvis kommuner och landsting.

Det finns ett stort behov av att FN-rekommendationerna omsätts till politiska förslag och beslut. I ett svar i riksdagen av Maria Larsson om regeringens beredning av FN-rekommendationer den 18 juni 2014 till Lennart Axelsson, (S), gav förre statsrådet Maria Larsson beskedet att det skulle göras en ”noggrann prövning av rekommendationerna innan slutligt ställningstagande görs till kommitténs rekommendationer”.

Min fråga till statsrådet är: När avser regeringen presentera resultat och politiska förslag till riksdagen med anledning av FN:s kritik och rekommendationer från 2014?

* Till statsrådet Gabriel Wikström
Om funktionshinderperspektiv i arbetet med kommissionen för jämlik hälsa..

Regeringen har tillsatt en särskild kommission som ska arbeta fram åtgärder som leder till minskade ohälsoklyftor. Inom en generation ska hälsoklyftorna vara borta. I direktiven till arbetet pekar regeringen på att det främst handlar om socio-ekonomiska skillnader men också ett jämställdhetsperspektiv. Att personer med funktionsnedsättning tillhör de grupper som drabbats svårast av ohälsan är i direktiven närmast en parentes.

I ”Hur är läget” för 2015 skriver Myndigheten för delaktighet att ”endast 42 procent bland personer med funktionsnedsättning uppger att hälsan är god i jämförelse med övriga befolkningen, där andelen ligger på 82 procent”. Man visar också att ”det är tio gånger vanligare att personer med funktionsnedsättning upplever sin hälsa som dålig, 20 procent jämfört med 2 procent bland övriga”.

Min fråga till statsrådet är: Hur avser regeringen säkerställa att den omfattande ohälsan hos personer med funktionsnedsättning får ett starkt fokus i kommissionens arbete?

 *  Till statsrådet Åsa Romson
Om brister i Arbetsförmedlingens målformuleringar…

Den så kallade ”samarbetsregeringen” har i många sammanhang uttryckt höga mål om sysselsättningen. Den ska, enligt regeringsförklaringen 2014 pressas ner till den lägsta i EU år 2020. Det säger sig självt att om det målet ska uppnås så måste en ökning av sysselsättningen komma inte minst i grupper som idag har störst svårigheter att få jobb. Idag är var fjärde inskriven på Arbetsförmedlingen en arbetssökande som har en funktionsnedsättning.

Trots detta har regeringen inte i årets regleringsbrev till Arbetsförmedlingen 2015 tagit med gruppen personer med funktionsnedsättning i den formulering av målområden som finns på dess förstasida. Det är uppseendeväckande och är närapå en garanti för att målet inte uppnås.

Jag vill fråga statsrådet Åsa Romson: Vad avser regeringen vidta för åtgärder för att ett starkare fokus ska läggas inom arbetsmarknadspolitiken så att människors resurser och vilja att arbeta tas till vara, också för dem som har en funktionsnedsättning?

Bakgrund:
Varje torsdag klockan 14 samlas våra parlamentariker till frågestund i riksdagen. Där medverkar fem statsråd som svarar på frågor inom sina ansvarsområden. Ett statsråd har också till uppgift att varje frågestund svara på övergripande frågor. En gång i månaden ”omvandlas” frågestunden till en sådan med statsministern som svarande.

Länk till frågestundernas protokoll / webb-TV-sändningar på riksdagens hemsida.
Läs mer om FN-granskningen på Lika Unikas hemsida.
Intervju i Föräldrakraft med Gabriel Wikström om regeringens kommission för jämlik hälsa

Riksdagsdebatt 26 februari

riksdagen

 

 

 

 

Det kom upp en viktig nyckelfråga i dagens riksdagsdebatt om funktionshinderspolitiken. ”Går utvecklingen åt rätt eller fel håll när det gäller levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning”? Den som väljer att besvara frågan med ett ”ja” lutar sig möjligen tillbaka och drar slutsatsen att det mesta som kan göras redan är gjort. Ser man å andra sidan en utveckling i fel riktning kräver det förslag och initiativ för att ”vända skutan”.

Var hittar man svaren? Ja, det första är nog att fråga dem som är berörda, antingen direkt eller genom de organisationer som företräder dem. En annan tillförlitligt källa är måhända mer ”byråkratisk” men inte fel för det. De kartläggningar som våra myndigheter gör av utvecklingen och de analyser som också tas fram av Handisam. Den senare skriver i sin lägesrapport från förra året först om hur personer med funktionsnedsättning på område efter område har sämre levnadsvillkor och kommer sen till slutsatsen: ”Uppföljningen visar att utvecklingen mot de beslutade inriktningsmålen och delmålen går för långsamt” .

En väsentlig skillnad mellan ”går för långsamt” och ”går bakåt” kanske. Men oavsett det så känns det in på många människors skinn hur stödet i form av assistans försämras, hur färdtjänsten brister, hur svårt det kan vara att få ge av sin kompetens och kunskap på arbetsmarknaden och hur stödet till den elev som har behov av lite extrastöd blir sämre.

För långsamt” eller ”går bakåt”? Ja, på ett sätt står det i alla fall rejält stilla och det handlar om det viktiga paradigm- och värderingsskifte som verkligen måste till. ”Mänskliga rättigheter och inte ett ensidigt vård- och omsorgstänkande i synen på människor med en funktionsnedsättning eller som det en gång döptes till i en proposition: ”Från patient till medborgare”. Det är en av konventionens viktigaste syften och samtidigt ett område som knappast visar på några avgörande framgångar än så länge.

Dagens debatt behandlade ett motionsbetänkande om en rad områden där ledamöter lagt förslag. Motionerna avslogs allihop, oftast med hänvisning till att det ena eller det andra redan görs eller planerar att göras. Här fanns frågor om assistans, om ledsagarservice, om glasögon till barn, om tillgänglighet och om att arbeta ”skarpare” med att implementera FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD) i Sverige.

Några nyheter bjöd debatten knappast på men ska man minnas något var det kanske ledamöternas hyllningar till Torsdagsaktionens kamp för att diskrimineringslagen ska skärpas när det gäller bristande tillgänglighet. Och en annan sak under debatten är värd att uppmärksamma: Den granskning av Sveriges funktionshinderspolitik som FN nu gör omnämndes vid flera tillfällen, något som kanske betyder att granskningarna får en direkt påverkan på hur vi diskuterar funktionshinderspolitiken i Sverige. Du kan för övrigt läsa mer om FN-granskningen på Lika Unikas hemsida.

En angelägen debatt i Sveriges riksdag

riksdagen

Fredagen den 13 december är inte bara Lucia utan också en dag då den svenska riksdagen ska debattera FNs granskning av Sveriges funktionshinderspolitik och hur vi i vårt land förverkligar innehållet i FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Detta efter att en interpellation ställts i frågan av Lennart Axelsson (S) till statsrådet Maria Larsson. FN-kommittén i Geneve har, som bloggen skrivit om förut, ställt 46 frågor till regeringen om utvecklingen av politiken på olika områden.

Det är naturligtvis omöjligt att på förhand avgöra hur bred eller djup, hur lång eller kort debatten kommer att bli. Däremot finns i frågorna underlag till många viktiga diskussioner som förhoppningsvis engagerar ledamöterna. I interpellationstexten berör Lennart Axelsson den beskrivning av läget som presenteras i Handisams rapport ”Hur är läget 2013”. I texten står det:

”Först noterar man att ”inom alla de prioriterade politikområdena har grupper av personer med funktionsnedsättning sämre förutsättningar och lägre grad av delaktighet jämfört med övrig befolkning”. Sedan dras slutsatsen om hur politiken inte förefaller vara tillräckligt offensiv. ”Uppföljningen visar att utvecklingen mot de beslutade inriktningsmålen och delmålen går för långsamt”, skriver man. Mot den bakgrunden är det särskilt angeläget att uppmärksamma såväl FN:s frågor till Sverige som regeringens kommande svar.”

De konkreta frågorna handlar om bland annat jobben, skolan och tillgängligheten:

1. Vilken kommer inriktningen vara i regeringens svar till FN på frågorna om den besvärande situationen på arbetsmarknaden för många personer med funktionsnedsättning?

2. Vilka signaler avser regeringen att sända till FN-kommittén med anledning av frågorna till Sverige på utbildningsområdet?

3. Vad svarar regeringen FN-kommittén när det gäller arbetet med att förbättra tillgängligheten och att undanröja hinder? Avser regeringen att i det svaret tydliggöra frågan om en skarpare diskrimineringslagstiftning där bristande tillgänglighet förs in som en diskrimineringsgrund?

4. Vilket blir den svenska regeringens svar till FN på frågan om inrättande av en fristående övervakningsmekanism/MR-institution i Sverige?

5. Vilket svar avser regeringen att ge FN på frågan om delaktighet för personer med funktionsnedsättning som för detta behöver individuellt stöd i form av personlig assistans?

Debatten hålls i det pass av interpellationssvar som startar klockan 09.00 på fredag. Lyssna!

Läs mer om Lika Unikas arbete med FNs granskning av Sverige