Etikettarkiv: Utbildning

En skola som missar ett viktigt uppdrag

Att 37 procent av grundskolorna får kritik för sin hantering av särskilt stöd är en oroande hög siffra, en siffra som ligger still 2011 och framåt. Det betyder att förutsättningarna för de elever som har behov av särskilt stöd inte är tillräckliga. Skolan fullgör inte sitt kompensatoriska uppdrag för denna grupp elever.

De strategiska myndigheternas återrapportering till regeringen om hur man arbetar med funktionshinderpolitiken finns nu samlade på Myndigheten för delaktighets webbplats. En av de rapporter som jag kastar mig över med särskilt stort intresse (och inte utan oroskänslor) är skolmyndigheternas samlade rapport. Hur går det för elever med funktionsnedsättning? Förbättras deras skolsituation? Börjar de äntligen få samma chanser som andra elever att skaffa sig den där livsavgörande kunskapsgrunden för livet?

Citatet ovan är inte oväntat men fortfarande oacceptabelt. Skolmyndigheterna konstaterar också detta år: ”Skolan fullgör inte sitt kompensatoriska uppdrag för denna grupp elever.  Man skriver också om ett viktigt stöd och nödvändiga anpassningar som många gånger kommer för sent. Elevers behov av stöd utreds inte tillräckligt snabbt.

Det verkar också som stödet till de elever som så behöver får ett obegripligt avbrott mellan årskurser. När eleven lämnar sexan så händer något som gör att många elever inte får det stöd de har rätt till. När han/hon sen närmar sig slutet av sin grundskoleutbildning verkar skolan åter upptäcka behovet av stöd. Men är det inte för sent då?

Det finns mycket att uppmärksamma i årets rapport och inte minst en hel del för våra beslutsfattare att göra något åt. Ett förhållande jag särskilt noterade och som måste uppmärksammas mer handlar om elever som drabbas av kränkande behandling. I rapporten framgår att 61 procent av de brister som upptäcks vid Skolinspektionens granskningar av grundskolan ( 70 procent för gymnasiet) handlar om att man brister i att förebygga kränkningar.

En rad rapporter och undersökningar, som exempelvis Ungdomsstyrelsens Fokus 12, berättar att elever med funktionsnedsättning drabbas särskilt hårt av kränkningar och mobbning. Att en så stor andel av de brister som upptäcks vid inspektioner handlar om kränkningar borde innebära att det här finns väldigt mycket att göra om alla elever ska kunna gå till skolan med nyfikenhet och fokus på att lära sig, i stället för att tappa sin utbildningsbas därför att skolan inte är trygg.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning slår fast rätten till utbildning och till stöd så att elever med funktionsnedsättning kan få samma kunskapsbas inför arbets- och vuxenliv som andra unga. Det är ett dystert men sant konstaterande att det är något som den svenska skolan inte kan leva upp till idag.

Lika Unika med vassa krav inför valdagen 2014

Lika Unika har nu en egen valplattform som också har försetts med underrubriken ”Ett verkligt värderingsskifte- från patient till medborgare med rättigheter”. Det var i anslutning till årsmötet förra veckan som styrelsen fastställde några konkreta och angelägna krav som ställs till partierna inför årets val i september. Under ”politikerveckan” i Almedalen kommer plattformen och kraven att presenteras för besökarna till Lika Unikas mötesplats som kommer att vara ett tält strax intill Donners Plats. Även partiernas kommentarer till de konkreta förslagen kommer att redovisas.

Lika Unika utgår från två angelägna samhällsområden och ”heta” valfrågor. Jobben och skolan. På arbetsmarknadsområdet lyfter plattformen fram det åtagande som offentliga arbetsgivare har enligt FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, att anställa fler med funktionsnedsättning hos offentliga arbetsgivare. Lika Unika vill ha en ”deal” med stat, kommun och landsting om detta.

Inom skolområdet tar Lika Unika fasta på de många rapporterna om att det stöd som elever har rätt till inte alltid ges och väldigt ofta kommer alltför sent. Man vill därför att en stödgaranti införs i form av resurspersoner samt tekniska och pedagogiska hjälpmedel, rätt att välja skola och andra anpassningar efter behov. Insatserna ska enligt Lika Unikas krav sättas in redan vid skolstart för att ge alla elever goda möjligheter att klara utbildningen efter sina egna förutsättningar.

Självklart har också åtgärder mot bristande tillgänglighet en viktig plats i plattformen. Där pekar man på att tillgänglighetsaspekter måste med när samhället bygger om miljonprogrammets bostäder. Sverige måste på allvar göra hela samhället tillgängligt inom kommunikation och information. Sverige behöver, menar Lika Unika, också en diskrimineringslag som är skarpare än det förslag som nu finns för beslut i riksdagen.

Så här ser Lika Unikas krav ut i sammanfattning:

1) FN-Konventionen

Lika Unika vill
– Att en offensiv och målmedveten handlingsplan för förverkligande av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning tas fram på alla samhällsnivåer-  stat, kommun och landsting- över hela landet.

-Att Sverige inrättar en oberoende MR-institution för att främja, skydda och bevaka arbetet med mänskliga rättigheter för medborgarna i Sverige.

– Att politiken på alla nivåer ökar takten för att få till ett verkligt värderingsskifte –  från patient till medborgare med rättigheter på lika villkor som andra!

2) En arbetslinje som gäller alla!

Lika Unika vill:
-Att stat, kommun och landsting tecknar en överenskommelse med funktionshindersrörelsen om att gå före i att anställa personer med funktionsnedsättning i sina verksamheter.

3) En skola som ger alla elever en god grund för livet!

!Lika Unika vill:
-Att en Stödgaranti utfästs i form av resurspersoner samt tekniska och pedagogiska hjälpmedel, rätt att välja skola samt andra anpassningar efter behov. Insatserna ska sättas in redan vid skolstart för att ge alla elever goda möjligheter att klara utbildningen efter sina egna förutsättningar.

4) Ett tillgängligt samhälle!

Lika Unika vill:
– Att Sverige tar fram ett offensivt handlingsprogram för ökad tillgänglighet och användbarhet som utgår från FN-konventionens artikel 9 om tillgänglighet och därmed ta tillgänglighetsarbetet på betydligt större allvar än som varit mål för exempelvis ”Enkelt avhjälpta hinder”.

– Ha krav på tillgänglighetsaspekter när ombyggnadsprogram tas fram för miljonprogrammets bostäder.

– På allvar göra alla samhällsområden tillgängliga när det gäller information och kommunikation

–  Att Sverige får en skarp diskrimineringslag som klassar bristande tillgänglighet som diskriminering och som inte befäster diskriminering.

Läs hela Lika Unikas valplattform här.

Grattis till lyckat motstånd för rätten till åtgärdsprogram i skolan

skola

Segrar är alltid viktiga! I det här fallet kom det en sådan efter en opinionsbildande insats av bland annat Lika Unikas medlemsförbund. Protester har också kommit från de nationella skolmyndigheterna. Frågan handlade om att en arbetsgrupp inom regeringskansliet ville ta bort kravet att skolan ska skriva ner i ett åtgärdsprogram om hur det särskilda stödet till elever som så behöver ska ges. Man ville också ta bort skolornas skyldigheter att utreda behov hos elever.

I en artikel i UNT skrev företrädare för funktionshinderrörelsen:

”Försvinner kravet på dokumentation ser vi stora risker i att insatser inte genomförs och att beslut inte följs upp. Rektorns lagreglerade skyldighet att utreda behovet hos en elev som kan behöva särskilt stöd, vill man också ta bort. Risken blir då att man aldrig går till botten med den problematik som finns, med förödande konsekvenser för eleven.”

Nu meddelar utbildningsminister Jan Björklund i ett uttalande som citeras av bland annat Ekot att man ska skriva om förslaget. Så långt verkar en första seger vara uppnådd om det nu innebär att alla sådana tankar läggs i papperskorgen. Men Björklunds besked är samtidigt att ”huvudinriktningen att kraftigt minska på byråkratin kring stödundervisningen i skolan ligger fast.”

Säkert en lovvärd ambition men återkom inte med förslag som, om de genomförs, äventyrar många elevers möjligheter att nå sina viktiga kunskapsmål. Sverige behöver faktiskt avsätta mer, inte mindre, resurser till elever med särskilda behov av stöd, om de ska kunna få del av undervisningen på samma villkor som andra.

Läs mer:
Norrköpings Tidningar om protester från skolmyndigheter

Alltför usel takt i funktionshinderspolitiken!

hur är läget 2013Det går för långsamt. Mer behöver göras av fler. Det behövs mer systematik i arbetet för ökad delaktighet och bättre tillgänglighet. Lagar som redan finns måste följas. Det är dags att sätta högre fart! Det är några slutsatser som Myndigheten Handisam drar i dagens lägesbeskrivning och uppföljning av funktionshinderspolitiken som presenteras på deras hemsida och i en debattartikel på SvD Brännpunkt där också ansvarigt statsråd Maria Larsson är undertecknare. Handisams egen sammanfattning av så kallade ”flaskhalsar” inom funktionshinderspolitiken beskrivs så här i korta punkter:

–  Arbetsgivare vågar fortfarande inte anställa personer med funktionsnedsättning.
–  Inom rättsväsendet känner många domare inte ens till FN-konventionen för personer med funktionsnedsättning.
–  Hälften vet inte vilka stöd personer med funktionsnedsättning har rätt till under en rättegång.
–  Mer än två tredjedelar av de granskade skolorna fick under 2012 kritik när det gäller arbetet med särskilt stöd.
–  Kraven på att ta bort enkelt avhjälpta hinder i den fysiska miljön har funnits sedan 2003. Trots det återstår fortfarande många hinder att åtgärda.
–  Målen för när kollektivtrafiken ska vara tillgänglig flyttas hela tiden framåt. Nu anges att målen ska uppnås först år 2021, men i den takt som åtgärder sker blir inte heller det rimligt.
–  Ohälsa är tio gånger vanligare bland personer med funktionsnedsättning. Det har inte förändrats sedan första mätningen 2007.
–  Utvecklingen för att nå delmål och inriktningsmål i strategin för funktionshinderspolitiken går för långsamt. Om det fortsätter i samma takt som det gjort hittills kommer delmål och inriktningsmål inte vara uppnådda år 2016.

I debattinlägget i SvD beskrivs den trista följd som diskrimineringen, arbetslösheten och bristen på delaktighet leder till: Ett sämre hälsoläget och större isolering.

”På område efter område är levnadsförhållandena sämre för människor med funktionsnedsättning. I Handisams lägesrapport som presenteras i dag vittnar personer om den frustration de känner och hur de skulle vilja kunna leva som alla andra. Var fjärde person har svår ängslan, oro eller ångest.”

Lika Unika-bloggen kommer att återkomma till en del särskilt angelägna punkter i dagens rapport från Handisam. Det gäller bland annat utbildningen, jobben och tillgängligheten. Bland annat rapporterar Arbetsförmedlingen om hur läget faktiskt försämras för personer med funktionsnedsättning. Man klarar inte målet att öka andelen som går till jobb av de inskrivna.

Och fortfarande ser vi det absurda i att arbetet med att förbättra tillgängligheten går på tok för långsamt samtidigt som regeringen konsekvent förhalar den förstärkning av diskrimineringslagen som skulle kunna vara en viktig ”eld i baken”- lag på alla dem som har ansvaret för att Sverige på många områden fortfarande är otillgängligt och utestängande.

Läs mer:
–  Aftonbladets ledare om Torsdagsaktionen och kampen för ett tillgängligt Sverige
– Se inslaget i SvT:s Godmorgon Sverige om Handisams rapport

Lika Unika tillsammans med utbildningsSverige om kunskapsreform

dn debEn rad företrädare för utbildning och folkbildning, bibliotek och folkrörelser skriver idag ett inlägg på Dagens Nyheters debattsida tillsammans med Utbildningsradions VD Erik Fichtelius. Temat är Utbildningsradions och Public Service roll i framtiden. Genom en stor kunskapsreform, som också handlar om resurstillskott, vill skribenterna stärka det livslånga lärandet.

Lika Unikas ordförande Agnetha Vikenger (fd Mbuyamba) finns med som undertecknare. Det är självklart när artikeln innehåller ett budskap som är hela grunden för Lika Unikas verksamhet: Perspektivet mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning och den viktiga principen om allas lika villkor. I artikeln är det formulerat så här:

”För nationella och språkliga minoriteter liksom för personer med funktionsnedsättning är rättighetsperspektivet det centrala. Utgångspunkten för programverksamheten bör vara de mänskliga rättigheterna. Det är inte funktionsnedsättningen eller minoritetstillhörigheten som ska stå i centrum. Rätten till identitet, rätten till sitt eget språk, rätten till det egna livet på lika villkor ska vara en del av programuppdraget till public service.”

Att tunga företrädare för utbildning och folkbildning i Sverige tar upp det här perspektivet är värt att båda uppmärksamma och följa upp. Public service såväl som utbildningsvägar ska självklart vara tillgängliga för alla i samhället. Men utbildningsväsendet och Public service kan också göra oerhört mycket för att öka kunskaper, föra värderingsdiskussioner och bidra till att stärka värderingar om allas lika värde. Därmed kan det också bana vägar för ett samhälle där en funktionsnedsättning inte diskriminerar, inte utestänger och inte stoppar utan tvärtom involverar alla i samhället utifrån vars och ens förutsättningar, önskemål och drömmar om ett bra liv.

Fler skriver om detta:
–  Utbildningsradions pressmeddelande
Lärarnas Riksförbund
–  DIK 
Lika Unikas hemsida

Alla ungas lika möjligheter?

fokus 12Idag träffar regeringen representanter för funktionshinderrörelsen i Funktionshinderdelegationen där bland andra Lika Unika finns företrädda. På dagordningen med statsrådet Maria Larsson står bland annat frågor som handlar om barn och unga. Jag hoppas att regeringen lyssnar på de företrädare för unga med funktionsnedsättning som med starka röster för fram sina åsikter. Det saknas verkligen inte arbetsuppgifter för politiken, om målet är att alla barn och unga ska få lika goda förutsättningar att klara skolan, få en bra grund inför livet och därefter jobb och försörjning.

Det är egentligen obegripligt att det talas så tyst om de stora skillnader som finns mellan unga, exempelvis mellan de unga som inte har och som har en funktionsnedsättning. I en nyligen presenterad rapport från Ungdomsstyrelsen, Fokus 12, beskrivs hur unga har det på en rad områden, som jobb, skola, hälsoläge, möjlighet till inflytande och mycket annat. En viktig slutsats man kan dra av innehållet i rapporten är att vägen till ett samhälle präglat av jämlika villkor mellan människor ligger en bra bit bort. Ska det målet nås så måste politiken tar flera steg framåt.

Hur man än önskar att fokus kunde vridas från ”eländesbeskrivande” och ”problem” till att se till varje människas styrkor och potential som individ så bistår verkligheten ofta med dystra fakta. Ungdomsstyrelsen pekar bland annat på skillnader i skolan:

”Bland unga med funktionsnedsättning har 17 procent grundskola som högsta avslutad utbildning, jämfört med 7 procent bland övriga unga. I gruppen har 32 procent en avslutad eftergymnasial utbildning, jämfört med 43 procent bland övriga unga. Av dem i gruppen som går i skolan har 13 procent känt sig otrygga eller rädda i skolan under det senaste halvåret, jämfört med 6 procent av övriga unga”. Ungdomsstyrelsen skriver vidare en viktig slutsats:

”Funktionshinderspolitikens skifte från fokus på individen till hinder i den omgivande
miljön kan därför inte sägas vara helt genomförd inom skolans område”.

Kvar finns alltså tankar om att det är individen eget ansvar att kompensera där man på ett eller annat sätt har sämre förutsättningar. Individualiseringen gör att samhället kan dra undan sitt engagemang och ansvar. Men, som Ungdomsstyrelsen pekar på i en rad konkreta förslag, borde vi göra mycket mer. Förstärk arbetet mot diskriminering. Se till att elever får det särskilda stöd de har rätt till. Ordna bättre praktikmöjligheter, Förstärk skolans samarbete med Arbetsförmedlingen. Se till att elever med en funktionsnedsättning har bra villkor för högskolestudier. Säkert många vi göra mycket mer än så.

Skoltiden lägger en viktig grund för yrkeslivet. Brister i utbildningen slår ofta tillbaka senare i livet. Ungdomsstyrelsen pekar som många andra på det trista faktumet att den som har en funktionsnedsättning ligger sämre till på arbetsmarknaden med högre arbetslöshet och större utanförskap som följd. De hänger ihop, skola och jobb, och är också två frågor som kommer att vara överst på partiernas dagordning inför valet 2014.

En heltäckande politik för jobben och en riktigt seriös skolpolitik har bara det parti som väver in funktionshinderperspektivet, ser det med mänskliga rättighetsögon och ger konkreta besked om hur samhällsbrister ska kunna mötas.